Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1948 - Varför kan USA tillverka tidskriftspapper men inte vi? av Carl J Bergendahl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
320
TEKNIS K TIDSKRIFT
kunna tillverka ett blekt tidskriftspapper av god
kvalitet, jämförbart med det amerikanska. I den
nuvarande situationen med vissa svårigheter att
framställa tillräckligt stora kvantiteter prima
blekt massa kan man emellertid också tänka sig
att använda avfärgat ("de-inked") pappersspån
såsom ersättning för den prima massan. Detta är
mycket vanligt i Amerika och användningen av
avfärgat pappersspån gör det bl.a. möjligt att
minska mängden fyllnadsämnen i papperet, utan
att förändra papperets opacitetsegenskaper.
Samtidigt användes avfärgat pappersavfall såsom
råvara för bestruket papper, där eventuella mindre
fläckar blir övertäckta av bestrykningsmassan.
Vissa amerikanska bruk använder upp till 100 %
avfärgad massa i tidskriftspapper, vilket givetvis
är förmånligt också ur prissynpunkt. Den
avfärgade massan blir billigare än den prima,
samtidigt som man utnyttjar en råvara, som tidigare
varit förbisedd i Sverige.
Förhållandet ställer sig något ogynnsammare
när det gäller de fyllnadsämnen som man måste
använda i de papperskvaliteter det här är fråga
om. Dessa fyllnadsämnen, såsom ’china clav",
är man tvungen att importera, men detta erbjuder
för närvarande inga svårigheter. Emellertid kan
man ifrågasätta om inte sådana fyllnadsämnen
av fullgod kvalitet skulle kunna frambringas
inom landet. En inhemsk syntetisk produkt vore
kanske här en utväg. Råvaruproblemet för det
bestrukna papperet (bestrykningsmassan) är i
stort sett detsamma som för det blekta
tidskriftspapper som just berörts. Utöver fyllnadsämnen
måste man dock också räkna med att importera
bindemedlet i bestrykningsmassan. De
stärkelsekvaliteter av inhemskt ursprung, som nu finns
tillgängliga i Sverige, är inte lämpade för
bestrvk-ningsmassorna utan måste vara av avsevärt högre
kvaliteter, sådana som bl.a. tillverkas i Amerika.
Men även här kanske ett utvecklingsarbete inom
landet kan frambringa en förädlad produkt, som
tillvaratar den inom landet befintliga råvaran,
som inte nödvändigtvis behöver vara stärkelse.
Emellertid möter det för närvarande inga
svårigheter att importera erforderliga bindemedel. De
kvantiteter fyllnadsämnen och bindemedel, som
kan tänkas komma till användning för bestruket
papper, är inte särskilt stora, varför
råvaruproblemet icke lägger något hinder i vägen för en
igångsättning av tillverkning av bestruket papper i
större skala i Sverige.
Priserna på de fyllnadsämnen och de
bindemedel, som det här är fråga om, ställer sig ej heller
avskräckande. En jämförelse av
råmaterialpriserna i Sverige och Amerika visar med full tydlighet,
att priserna i Amerika visserligen i allmänhet är
lägre än i Sverige, men att skillnaderna är
relativt små. Amerika importerar exempelvis stora
kvantiteter "china clay" från England till 60—
125 kr/t och måste också importera vissa kvan-
titeter kasein till 2 500 kr t, medan de svenska
priserna är 100—165 resp. 2 200 kr/t. Mängden
titanoxid som användes i bestrykningsmassan
är mycket liten, varför man kan bortse fran den
stora prisskillnaden — 1 400 resp. 3 200 kr/t.
Slutord
Såvitt jag kan bedöma bör man därför inte bara
med en beklagande axelryckning konstatera, att
förutsättningarna för en tillverkning av bestruket
papper inte förefinns inom vårt land. Även om
vi i dag inte har all den utrustning som erfordras
för att börja tillverkningen av maskinbestruket
eller efterbestruket papper, så finns dock inga
hinder för att vi skulle kunna skaffa erforderliga
anläggningar inom rimlig tid. Vad man efterlyser
är en frisk gåpåaranda och inte alltför stor
försiktighet, så att man kan våga sig pà ett visst
experimenterande. Det är intressant att kunna
konstatera, att åtminstone ett svenskt bruk är allvarligt
intresserat av att sätta i gång tillverkning av
maskinbestruket papper. Även om de svenska
pappersbruken i dag inte skulle finna det möjligt att
starta en tillverkning av bestruket papper så
frågar man sig, varför en tillverkning av ett
tidskriftspapper av superglättad blekt typ ej redan
nu sättes i gång. För en sådan papperskvalitet har
vi alla råvarorna tillgängliga och något
special-maskineri behövs ej.
Det är dock felaktigt att kasta hela skulden på
pappersbruken för att det inte tillverkas
tidskrifts-papper av hög kvalitet inom landet. Prisfrågan är
givetvis också av betydelse, och det skulle i detta
sammanhang vara av intresse att få höra om
tidskriftsutgivarna är beredda att betala ett högre
pris för en papperskvalitet som ger ett bättre
tryckresultat och en mera tilltalande tidskrift, och
som efter allt att döma borde öka tidskriftens
spridning och dess efterfrågan som annonsorgan.
Eller kanske något av de större tryckerierna anser
sig böra starta en efterbestrykning, som enligt
uppgift från Amerika betalar sig bra. Det finns
där förädlingsfabriker, som inköper baspapper,
bestryker det och säljer det till samma pris per
kilo som de betalt för det! Detta låter som rena
välgörenheten men är i själva verket en realitet,
grundad på att råmaterialet i bestrykningsmassan
är billigare än baspapperet.
Det är givet, att det inte bara beror på papperet
om man kan framställa ett vackert tryck och en
tilltalande tidskrift, utan att det också beror på
vilket tryckförfarande som kommer till
användning, kvaliteten på tryckfärgen och
yrkeskunnigheten hos det tryckeri som trycker tidskriften. Om
det sedan skall vara obestruket eller bestruket
papper, därvidlag får pappersmakarna rätta sig
efter de fordringar, som grafikerna har. Utveck
lingen inom tidskriftspappersområdet har gått
enormt fort i Amerika, men varför skall den stå
stilla i Sverige?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
