Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 15 maj 1948 - Mineralfyndigheter på Ceylon, av E R—s - Frithiof H Stenhagen †, av Rolf Steenhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 maj 19A8
329
grafitbrytningen och under den period som Madagaskar
var isolerad var de förenta nationerna i stort sett
beroende av Ceylon för tillförseln av denna viktiga råvara.
Under 1926, när grafitbrytningen var som mest pressad,
kom största delen av den exporterade grafiten från
Raga-dera beläget mitt på ön ca 130 km från Colombo. Grafiten
uppträder här som fyllnad i en maximalt 1 m bred spricka
i ortoklasgnejs, som håller en mängd små skära granater.
På många ställen visar gångfyllnaden en bestämd
band-ning parallell med sprickväggarna, på så sätt att utmed
väggarna och vinkelrätt mot dem skjuter grafiten ut som
fibrer under det att gångens centrala partier är fyllda av
grafitmassa i form av tätt hoppressade blad eller plattor.
Gångmaterialet utgöres praktiskt taget av ren grafit. På
ett ställe fanns dock stora pyroxenkristaller, i hög grad
omvandlade och genomkorsade av grafit, vilket visar att
den process vid vilken gången fylldes med grafit ej var
enhetlig och kontinuerlig men att processen i de tidigare
stadierna medförde avsättning av vissa silikat, apatit osv.
Tillförselmaterialet ändrade sedan karaktär, de tidigare
avsatta mineralen sönderdelades och bortfördes helt eller
delvis och grafit avsattes, vilken nu är den väsentliga
beståndsdelen av gångmaterialet.
För många år sedan framställde singaleserna själva järn
och stål på de centrala partierna av ön. Slagghögar och
rester av ugnar kan fortfarande iakttas på åtskilliga
ställen. Ända till 1904 kvarlevde denna industri i mycket liten
skala i närheten av Balangoda men utslocknade sedan
beroende på import av billigare järn och stål från Europa.
Malmen utgjordes av hämatit och limonit som togs ut i
grunda dagbrott i den starkt vittrade ytan hos
berggrunden. Den smältes i små ugnar av katalan-typ. En
förekomst av titanhaltig järnmalm på östkusten ca 70 km norr
om Trincomalee har uppskattats innehålla över 5 Mt.
Under-1903 analyserades på Imperial Institute i London
en kvantitet tunga mörka mineral från
Bambarabotuwa-distriktet. Detta visade sig vara ett nytt mineral, bestående
huvudsakligen av oxider av thorium och uran. Mineralet
döptes till thorianit. Cevlons Mineralogiska Undersökning
vilade att detta mineral uppträdde på många ställen i den
del av ön, som vilade på arkeiska kristallina bergarter.
Det fanns både i alluviala förekomster i älvar och i bäddar
efter tidigare uttorkade vattendrag. Thorianiten
härstammade från pegmatitgångar i berggrunden, i vilka den
är oregelbundet uppträdande. Dessa förekomster rönte
stort intresse, när man kom underfund med att de dugde
som råvarukällor för thorium, uran och radium. Redan
1905 exporterades ca 9 t. De högt ställda förväntningarna
infriades dock ej, enär inga större förekomster kunde
uppletas. Numera tror man dock att mineralen monazit, thorit
och fergusonit, som finns här, skall bli av ekonomisk
betydelse. Den starka efterfrågan på uran har medfört ny
livaktighet i utnyttjandet av thorianitförekomsterna.
Smärre mängder monazit exporterades från Ceylon åren 1921
och 1922.
Glimmer av flogopit-typ förekommer i kristallin kalksten
på olika ställen på ön, och mindre kvantiteter exporteras.
Hittills har ingen statistik över denna produktion och
export publicerats. Rätten att bryta glimmer säljs av
statliga agenter och de ifrågavarande områdena måste först
undersökas av en statsgeolog. Avgiften till staten är 5 %
på värdet av den utvunna glimmern. Under kriget köptes
hela produktionen av Ministry of Supply för användning
av United Nations Joint Mica Commission.
Magnesit har påträffats inom två lokaler i den kristallina
kalkstenen. På den senare fyndorten förekom
hydromagne-sit, som ehuru den ringa tillgången har fått stor
efterfrågan för målning av buddisttempel.
Salt framställes på Ceylon genom avdunstning av
havsvatten i grunda bassänger eller laguner. Den producerade
mängden räcker endast för det inhemska behovet.
Inga sulfidmalmsförekoinster har någonsin påträffats på
ön (South Afr. Mining Engng J. 21 febr. 1948). E R—s
Frithiof H Stenhagen †
Internationell utblick, nationellt patos, vilja att göra nytta
och en ospard möda — det är grundpunkterna i den bild
som Frithiof Stenhagen lämnar efter sig bland dem, som
under många år haft förmånen att samarbeta med honom.
Född i Sundsvall 1895 fick Stenhagen något av
norrländsk nybvggaranda inom sig, och vikten av att de unga
ingenjörerna tidigt kommer ut i världen och prövar lyckan
på egen hand var ett ofta återkommande tema i hans
diskussionsinlägg. Härtill bidrog måhända i någon mån det
förhållandet att fadern var amerikansk konsul; i varje fall
gav Stenhagen sig i väg till USA, sedan han efter
avgångsexamen som kemist från KTH under några år skaffat sig
grundläggande svensk laboratorie- och kontorspraktik. I
Amerika innehade han befattningar hos kemiska och
elektrokemiska firmor och var bl.a. forskningsingenjör vid
kemiska avdelningen hos Ford Motor Co. i Detroit. Såsom
överingenjör vid Thomas Berry Chemical Co. sändes han
på ett flertal resor i Tyskland och Frankrike, en uppgift,
som måste ha legat väl till för en man med hans rörliga
intellekt och goda iakttagelseförmåga. En viss ohälsa torde
så småningom ha förmått Stenhagen att knyta an till en
mera kontorsbetonad verksamhet. Härvid kom tidigare
juridiska studier vid Stockholms Högskola och tre års
tjänstgöring vid Patent- & Registreringsverket väl, till pass.
Han slog in på patentbranschen och innehade från 1934
egen patentbyrå, som han genom sin begåvning och
speciella fallenhet för yrket drev med stor framgång.
Stenhagen hörde till Svenska Teknologföreningens
flitigaste medarbetare; ledamot sedan 1918, var han i ett
decennium sekreterare i avd. Kemi och Bergsvetenskap, där
hans insatser 1943 belönades med föreningens
förtjänst-plakett och 1945 förde honom till posten som avdelningens
ordförande. I föreningens styrelse var han ledamot i sex
år. Teknisk Tidskrift står i stor tacksamhetsskuld till
honom för ett 15-årigt medarbetarskap, bl.a. som
redaktionssekreterare under tre år. Sedan tio år tillbaka var
Stenhagen fackredaktör för den kemiska avdelningen, som han
genom sin mångsidiga fackkunskap och kräsna omdöme
höll på en hög nivå.
Från otaliga kemiaftnar, kommittéer och sammanträden
i avdelningsstyrelsen och stora styrelsen minnas vi
Stenhagen såsom en man, som aldrig tvekade att ta upp
striden för sina rättsideal, men som också alltid förde striden
med blanka vapen och aldrig lät en meningsskiljaktighet
i tekniska ting inverka på sin starka känsla för personlig
samhörighet med kolleger. Svenska Teknologföreningen
sörjer i Frithiof Stenhagen en bortgången vän och hyllar
hans minne. Rolf Stéenhoff
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
