Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Patenthandlingar, av Gunnar Reiland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
448
TEKNISK TIDSKRIFT
Patenthandlingar
Byrådirektör Gunnar Heiland, Stockholm
Patentförordningen innehåller bestämmelser om
handlingar i patentärenden. En särskild kunglig
kungörelse är utfärdad, vilken meddelar
föreskrifter om, som det heter, "beskaffenheten av
de handlingar, som i patentärenden inlämnas".
Den väsentliga betydelse, som tillmätes
handlingarnas beskaffenhet, är en direkt konsekvens av
den principiella motiveringen för patentskyddet
och dettas rättsliga innebörd. Patentskyddet
motiveras ej av några naturrättsliga principer, även
om hänsynen till uppfinnarens rimliga krav att
erhålla den lön för mödan, som ett patent
innebär, bidrar till att ge skyddet den förankring det
har i det allmänna rättsmedvetandet. Man torde
vara i stort sett ense om att det bärande motivet
för skyddet är den stimulans detta ger för
samhället nyttig uppfinnarverksamhet och tekniskt
utvecklingsarbete. Det gör uppfinnarna
intresserade av att sprida kännedom om sina
uppfinningar så att dessa, efter utgången av
motsvarande patents giltighetstid, kunna fritt utövas.
Bestämmelser i patentförordningen att den i
samband med ansökningen ingivna beskrivningen
över uppfinningen skall vara så tydlig och
fullständig, att sakkunnig person bör med ledning
därav kunna utöva uppfinningen, måste förstås
med detta som bakgrund. De krav som härvid
ställas på patentskrifter, är samma krav som
ställas på vederhäftiga tekniska skrifter i allmänhet.
Tydligheten och fullständigheten har avseende
på det som är väsentligt i sammanhanget — det
sätt varpå själva uppfinningstanken klargöres
och konkretiseras i beskrivningen av
utföringsformen av uppfinningen.
Ett patent ger innehavaren som ersättning för
vissa prestationer möjlighet att hindra andra att
utöva den patenterade uppfinningen. Det innebär
således att något — nämligen en viss del av
rätten att fritt producera och saluföra — berövas
allmänheten. En monopolställning tillerkännes
med andra ord patenthavaren. Det är ett rimligt
krav, att monopolets innehåll är på sådant sätt
fixerat och angivet, att allmänheten kan inse eller
få auktoritativt fastställt, var gränsen mellan fri
produktion och fritt saluförande å ena sidan och
området för patenthavarens rätt att förbjuda
sådan å andra sidan är dragen.
Det är patentanspråken, som skall bestämt
uppge vad som kännetecknar uppfinningen och sökes
347.771.028.3
skyddat genom patentet. Patentmyndigheten har
att meddela patent och härvid tillse, att detta
sker i överensstämmelse med lag och förordning.
Häri ingår en kontroll av att beskrivning och
patentanspråk äro avfattade på ett
föreskrifts-enligt sätt. Domstolarna ha att i samband med
patentmål döma huruvida ett visst patent kan
utgöra hinder för ett utnyttjande eller — vid
fastställelsetalan — ett avsett utnyttjande av viss
uppfinning.
Man brukar benämna det alster eller det
förfarande, ett patentanspråk formellt anger, för
patentföremål, under det att skyddsföremålet är
det som är skyddat genom patentet. Det är
patentverket, som har att vid behandlingen före
patentbeviljandet tillse, att patentföremålet är
klart angivet och har avseende på något av
patenterbar natur. Vad som är skyddsföremål
fastställes från fall till fall av domstolarna, och
skyddsföremålet är eller kan åtminstone vara
mera omfattande än patentföremålet. Till
skyddsföremålet brukar nämligen domstolarna ej endast
räkna patentföremålet utan även s.k. ekvivalenter
till detta. Patentföremålet får icke falla utanför
vad som angivits i de ursprungliga handlingarna.
Föreslår sökanden i ett ärende vid en tidpunkt
efter ingivandet nya patentanspråk, har således
patentverket bl.a. att tillse, att motsvarighet till
uppgifterna om patentföremålet finns i de
ursprungliga handlingarna. Denna prövning är av
övervägande formell natur. Gör en patenthavare
i samband med intrångstalan gällande, att visst
intrång skett, har domstolen att avgöra,
huruvida det omstridda utgör skyddsföremål.
Domstolen har härvid friare händer än vad
patentmyndigheten hade vid prövningen av om ett visst
alster eller förfarande får utgöra patentföremål
i ett ärende. Domstolen har också möjlighet att
ta hänsyn till intrångsgörandets natur.
Det sagda har väsentlig betydelse för den som
har att avfatta eller godkänna patentanspråk i
ett ansökningsärende. Ofta tycks patentombud,
efter att ha insett, att visst alster eller förfarande
bör anses som en ekvivalent till ett möjligt
patentföremål i ett ärende, göra allt för att få en
sådan formulering av patentanspråken godkänd
i patentverket, att ekvivalenten ingår som
patentföremål trots att grund härför ej finns i de
ursprungliga handlingarna. Medger ej patentverket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
