Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 27. 1 augusti 1948 - Rättegång om intrång i patent, av Bengt Avellan-Hultman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1 augusti 1948
■475
Till Edens Rådhusrätt.
P.M. med anledning av föreläggande angående upplysning.
Kärande: Eva, boende inom Lustgården, Edén.
Ombud: Abraham, patriark och advokat, Kaanans Land.
Svarande: Hustru Kain och Abel med firma Hustrurna Kain och
Abel, Hårnålsfabrik, strax bortom Lustgårdens port.
Ombud: Isak, andre patriark och advokat, Kaanans Land.
Med anledning av det föreläggande att inkomma med upplysning
om sammanlagda antalet i målet såsom patentkränkande påtalade
hårnålar, som av oss för avsalu framställts under tiden från
kungörandet av ansökningen om patentet nr 1 till dagen för delgivandet
av stämning i förevarande mål, såväl som priset för dessa
hårnålar, vilket föreläggande vi meddelades av Edens Rådhusrätt vid
rättegångstillfället den 21 mars år 26 e.S., få vi härmed vördsamt
meddela följande:
1. Under den nämnda tiden ha vi sammanlagt framställt 4 711 gross
hårnålar, samtliga av det slag, som i stämningsansökningen visats
med bil. 5 och 6.
2. Priset för de av oss framställda hårnålarna vid försäljning från
disk i butik har varit av oss fastställt genom avtal med
butiksinnehavarna. Det har varit 25 spottstyver per paket om ett dussin
hårnålar.
3. Återförsäljarna hava åtnjutit rabatt på det sålunda fastställda
detaljistpriset, och rabattens storlek har varit beroende av
vederbörande detaljists årsomsättning, så att den utgjort mellan 30 %
och 35 »/o. Det är för närvarande omöjligt att fastställa, vilken
medelrabattsatsen blir, i det att denna först kan bestämmas vid en
var säsongs slut på grundval av vid denna tid inkommande
uppgifter från agenter och återförsäljare.
Edén, den 28 mars år 26 e.S.
Hustru Kain och Hustru Abel
med firma Hustrurna Kain och Abel,
Hårnålsfabrik
gm Isak
Advokat, ombud
Fig. 7. P.M. med anledning av föreläggande om upplysning.
kommen öppen utövning, framför allt icke
sådan, som förekommit i utlandet.
Om nu efter patentets meddelande, likgiltigt om
i en separat ogiltighetsprocess eller som
invändning i en intrångsprocess, framföres skäl till
patentets hela eller delvisa ogiltighet, så prövar
domstolen frågan, vad patenthavaren skulle ha
vidtagit för anstalter med sin patentansökning,
om den nu förebragta ogiltighetsgrunden i stället
hade anförts på ansökningsstadiet. Som regel
skulle detta ha lett till en omformulering av
patentanspråken, och då skall patentanspråken även
inför domstolen gälla med en tolkning i
överensstämmelse med det giltiga skydd, som
patenthavaren under de angivna förhållandena skulle ha
kunnat tillförsäkra sig inför patentverket. I
svensk patenträtt grundlades denna rättsprincip
av Stockholms Rådhusrätt i ett på sin tid
uppmärksammat mål (SPR VI/4/1) och principen
har sedermera i talrika mål vunnit även Högsta
Domstolens bekräftelse. Det har till och med hänt,
att man ur beskrivningen upphämtat uppgift, som
alls icke varit omnämnd i patentanspråken, och
gjort denna uppgift till en del av de
patentskyddet begränsande uppgifterna, varigenom
patentets bestånd räddats (SPR VI/4/6).
Föreläggande av upplysning
Vi ha nu gått igenom de invändningsgrunder,
som anfördes av svarandena i vår mönsterrätte-
gång. Antag nu, att det lyckas käranden att
gen-driva alla de anförda argumenten, och att
käranden räknar med, att svarandena skall bli dömda
för det begångna intrånget. Käranden måste då
även precisera sitt skadeståndskrav, för vilket
ändamål det är nödvändigt för käranden att
känna den omfattning, i vilken patentintrånget
begåtts. I äldre rätt var det synnerligen svårt att få
fram denna bevisning. Lagen föreskrev icke, att
svaranden skulle bidra till bevisningen, och i
allmänhet vägrade svaranden att lämna några som
helst uppgifter. Det återstod då för käranden icke
annat än att försöka skaffa dessa uppgifter på
annat sätt, och det vanliga sättet var att
instämma en eller flera personer av svarandens personal,
som kunde antas sitta inne med de erforderliga
upplysningarna. Erfarenheten visade emellertid
att svarandens personal var synnerligen obenägen
att lämna sådana upplysningar, och även om den
tvangs att begå vittnesed, influerades
beredvilligheten att lämna upplysningarna av personalens
trohet mot arbetsgivaren, vars intressen man
ville så långt som möjligt tillvarata.
I dessa förhållanden har man numera vunnit
en avsevärd lättnad. Det har redan under tiden
mellan den nya rättegångsordningens antagande
av riksdagen och lagens definitiva ikraftträdande
den 1 januari 1948 inträffat, att käranden av
domstolen begärt föreläggande för direktörer vid ett
svarandebolag att infinna sig personligen för att
lämna upplysningar om omfattningen av liden
skada, och att sådant föreläggande givits vid
äventyr av vite. Enligt den nya rättegångsbalkens
bestämmelser torde man ha möjlighet att ännu
enklare få fram erforderlig bevisning, i det att
det förutsättes, att svaranden skall lämna all
erforderlig hjälp vid utredningen i målet.
Vi återgår nu för ett ögonblick till vår
mönsterprocess. Sedan hustrurna vägrat att lämna
upplysningar om omfattningen av sin försäljning av
patentkränkande hårnålar och priset för dessa
äger ett första formellt rättegångsmöte rum, och
vid detta hemställer Eva om åläggande för
hustrurna att inkomma med de erforderliga
uppgifterna, och rätten bifaller denna hemställan.
Hustrurna inlämna med anledning därav en skrift
(fig. 7) med de begärda upplysningarna.
Omslutningen är nu ganska lätt att beräkna. Däremot
kvarstår den betydligt svårare frågan att avgöra,
hur många procent av försäljningsomslutningen,
som skäligen bör erläggas i skadestånd. Eva har
att besluta sig i denna fråga, innan hon kan
inkomma med sitt slutliga skadeståndskrav.
Bestämning av skadan
Den gamla patentförordningen innehöll i fråga
om skadeståndskraven endast de lakoniska
orden: "Ersätte ock all skada." Det har under hela
den tid, då denna lag gällt, rått den mest
djupgående brist på sämjande om innebörden av den-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
