Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 14 augusti 1948 - Framställning och användning av isotoper, av Yngve Axner - Scientific Instrument Manufacturers Association
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
45<i
TEKNISK TIDSKRIFT
verkningarna är mätning av luftjonisationen. Som
dosenhet har man röntgenenheten. Man överväger för
närvarande inom den medicinska radiofysiken att övergå till
en energienhet: absorberad energi mätt i erg per gram.
Nedanstående tabell visar verkan av olika strålkvantiteter
av joniserande strålning.
Dos per dag Strålnings- eller biologisk verkan
i röntgen
10~4 Kosmisk strålning vid havsytans nivå.
10 3 Strålning från i naturen normalt
förekommande radioaktiva ämnen; kosmisk strålning
på 4 000 m höjd. Iakttagbar biologisk
verkan på Phycomyces Blakesleeanus och
Drosophila Melanogaster.
10 18 0,1 jug Ra i skelettet; vävnad i kontakt med
luft innehållande 10—10 C/1. Blodförändringar
sannolika efter längre tids verkan.
10"-1 1 /ig Ra i skelettet; inaktivering av katalas.
Tydliga blodförändringar uppträder redan
efter relativt kort tid.
1
Hudreaktion sannolik efter längre tid.
10
102 Hudreaktion skönjbar efter 1—2 dagars
bestrålning.
103 Tydlig hudreaktion efter 1 dags bestrålning.
104 Svåra skador efter 1 dags bestrålning.
Om man utgår från att toleransdosen, dvs. den största
dos, som bör tillåtas i radiologiskt arbete, bör beräknas
med en säkerhetsmarginal av 5—10 gånger, bör den icke
sättas högre än 0,01 r/dag. Radiofysiska Institutionen har
en särskild avdelning för tillsyn av skyddet vid arbete med
och förvaring av radioaktiva substanser (R SrEVERT).
Strålverkan vid röntgen- och y-strålar mätes i r-enheter.
För oc- och /S-strålar är den med nuvarande definition ej
tillämplig. Man har då infört en med r-enheten analog
enhet (er i= equivalent roentgen eller rep e= roentgen
equi-valent physical), som motsvarar samma absorberande
energimängd som 1 r eller 83 erg/g luft.
För rena ^-strålare, inblandade i ett medium till
koncentrationen C jwC/g (1 jmC c= 3,7 • 104 sönderfall per s) är det
enkelt att beräkna stråldosen, då /^-strålarna ha så kort
räckvidd, att dosen i en viss punkt endast beror på
radioaktiviteten i punktens omedelbara omgivning. Om vid varje
sönderfall utsändes 1 /?-artikel med medelenergin Eß MeV,
blir totala dosen under ämnets hela livstid Dß=CKß rep,
där Kßc=88 EßT är en för det radioaktiva ämnet
karak-teristisk konstant. T är halveringstiden i dagar. Dosen
I 0,693 ■
under första dagen blir dß ■= CKß[ 1 — e t ), vilket för
halveringstider över 5 dagar kan skrivas dßi=C’(ylEß.
I anglosaxisk litteratur räknar man i allmänhet med en
toleransdos 0,1 r/dag. I Sverige anse vi oss ha skäl
nedsätta gränsen åtminstone till 0,1 r/vecka. Ur ovanstående
formler är det lätt att beräkna högsta tillåtna
koncentration av ett radioaktivt ämne. För några av de viktigaste
^-strålarna erhålles:
_C^_P^_S^_Sr^_
32 2,4 30 3 jwC/kg
Vid ^-strålande ämnen äro förhållandena på grund av
strålningens större räckvidd mera invecklade. Dosen i en
viss punkt beror ej enbart på koncentrationen av det aktiva
ämnet i omgivningen av punkten i fråga utan även på
kroppens storlek. Strålningsintensiteten iy i r/h på 1 cm
avstånd i luft från en punktformig strålkälla om 1 mC
beräknas för monokromatisk y-strålning till 6,14 • 1025
PEy/ue, där P är antalet i medeltal per sönderfall utsända
kvanta med energin Ey MeV och /^luftens
absorptions-koefficient per elektron. Det är dock ej fråga om totala
absorptionskoefficienten utan den del av den absorberade
energin, som återfinnes hos sekundärelektroner. För
ämnen, som utsända en mera sammansatt strålning, får man
addera iy värdena för de olika komponenterna.
Positron-strålare behandlas som utsändande två gammakvanta om
vardera 0,51 MeV (förintelsestrålning). Känner man
fördelningen av ett y-strålande ämne i en viss volym samt
mediets absorptionskoefficient, kan man genom integration
finna dosen i en viss punkt.
Numeriska beräkningar, genomförda för olika isotoper,
som utsänder både ß- och y-strålar, visar att vid små
försöksdjur nästan hela dosen härrör från /^-strålningen,
medan ß- och y-strålningens bidrag vanligen blir av samma
storleksordning vid så stora objekt som en människokropp.
Avvikelser från enligt ovanstående beräknade doser kan
föranledas av olika omständigheter. En av de viktigaste
är att en del av ämnet kan lämna kroppen genom
utsöndring, innan det sönderfallit.
Om strålar med hög specifik jonisation såsom a-strålar
och rekylprotoner från snabba neutroner vet man, att vissa
biologiska verkningar vid samma totala jonisation växer
starkt med jontätheten i partikelbanorna och kan vara
10—-20 gånger större än för ß- och y-strålar. Vid
uppskattningar av risker för skadeverkningar har man ofta valt
en genomsnittlig omräkningsfaktor av ca 10.
Hitintills har blott talats om risken för skador genom i
kroppen införda radioaktiva ämnen. Vid risk för strålning
utifrån är det huvudsakligen y-strålningen, som är av vikt.
Den kan med kännedom om förekommande aktiviteter och
avstånd beräknas, om kvantumenergier och
strålningssannolikheter är kända. Redan vid små aktiviteter
erfordras strålskydd vid längre tid pågående arbeten. Det
erforderliga strålskyddet kan lätt beräknas, om man
känner mängden radioaktivt ämne, arbetstiden, iy för ämnet
i fråga samt skyddsmaterialets absorptionskoefficient för
y-strålningen.
Betastrålare ge huvudsakligen verkan på huden. En
överslagsberäkning kan utföras på så sätt, att man tänker sig
den från 1 mC av ämnet per s utgående strålningsenergin
absorberad av ett 1 cm tjockt skikt av specifika vikten 1
på ett visst avstånd, t.ex. 50 cm, från strålningskällan.
Även /5-strålare av så liten aktivitet som 1 mC måste vid
långvarigt arbete behandlas med försiktighet, om de ej är
omgivna av /^-strålskydd (S BiENNEfi).
Möjligheter för import av isotoper
I slutet av 1947 utsände Atomic Energy Commission i
USA en inbjudan till bl.a. Sverige att inköpa radioaktiva
isotoper till vetenskaplig forskning. Forskningsrådens
isotopkommitté ombesörjer numera import av isotoper från
USA. AEG har uppställt vissa villkor, som måste
uppfyllas för att leverans skall kunna ske. Isotoperna skola
användas till vetenskapligt arbete. Isotoper kunna sålunda
icke levereras till företag att användas i produktionen
Däremot torde inga hinder möta för ett
industrilaboratorium att få isotoper för en teknisk-vetenskaplig uppgift.
Sökanden måste vidare förbinda sig att icke använda
isotoperna till annat än det angivna ändamålet, att
resultaten skall publiceras samt att framstående forskare,
oberoende av nationalitet, skall tillåtas besöka institutioner
där isotoper användes och få kännedom om de arbeten,
som där företas. Ansökningar om isotoper skola ställas
till Isotopkommittén, Grevturegatan 14, Stockholm ö
(tel. 67 65 74), där även katalog över tillgängliga isotoper
med priser i USA kunna erhållas; likvid kan ske i
svenska kronor. Leveranstiden torde vara 2—3 månader
Hitintills beställda isotoper äro P32, Zn65, Fe65, Fe59, Co45,
Ar87, Hg203, Hg205, S35, C14, Sn 113 och Co00 (G Hambræus).
Scientific Instrument Manufakturers Association,
London. "Official Catalogue, Electronic Section" är en
illustrerad katalog över elektronikinstrument med tekniska data
och uppgifter om tillverkare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
