Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 31. 28 augusti 1948 - Drifterfarenheter av linbanetransport, av Olof Rustan - Modern standardisering, av sah - Hilmer Melin †, av Erik W Jonson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
510
TEKNISK TIDSKRIFT
underhållsarbetena för att minska arbetslöner och
förkorta driftavbrotten. En mekanisering med
bandtraktor, fig. 4, fyrhjulsdriven lastbil,
transportabla kompressorer och svetsverk har visat
sig lönande. Sannolikt är det möjligt, att man
genom ytterligare erfarenhet kan driva
mekaniseringen längre och förbilliga
reparationsarbetena. Den regelbundna tillsynen av linbanan kan
icke nog framhållas. Det är av vikt att alla rörliga
delar smörjes regelbundet och för att icke något
skall bli bortglömt sker avprickning i särskilda
smörjjournaler. Den stora frågan är hur och när
kablar och linor skall smörjas. Vintertid kan icke
sådan smörjning försiggå, utan man smörjer
tidigt på våren och sent på hösten. Genom att
använda förtunningsmedel kan smörjmedlet göras
tunt, och man hoppas härvid på att olja skall
komma in i kabelns inre. Hur härmed förhåller
sig är icke närmare undersökt. De nya smörj- och
rostskyddsmedel, som framkommit den allra
senaste tiden, komma att utprovas. Genom att
utnyttja resultaten av de prov, som ha utförts,
räknar man med att kunna hålla ned kostnaderna
för reparationerna. Vad som i detta sammanhang
även bör kraftigt understrykas är betydelsen av
att ha tillgång till yrkesvana arbetsledare och
arbetare. Alla de, som betjäna
Forsbv—Köping-linbanan, har praktiskt taget varit ined redan från
starten och en del även under byggnadstiden. De
ha därvid förvärvat sig en stor skicklighet och
erfarenhet och denna tillgång är av största
betydelse för resultatet av linbanedriften.
Är det möjligt att sänka reparations- och
underhållskostnaderna för linbanan i framtiden? Alla
de åtgärder som i det föregående framfördes
bidra givetvis härtill. Men det finnes en post, som
sannolikt kommer att öka, och det är kostnaden
för utbyte av kablar. Hittills har kabelutbytet
räknat i viktsprocent, 2%/år, blivit av
förhållandevis ringa omfattning på grund av att den
betydligt tyngre lastkabeln visat god hållbarhet.
Det är sannolikt att utbyte senare måste ske i
mera forcerat tempo. Den genomsnittslivslängd
man räknat med från början på tio år torde vid
detta laget säkert kunna innehållas.
Modern standardisering, redigerad av Nils Lundqvist
och Bill Jansson. Sveriges Standardiseringskommission,
Stockholm 1948. 164 s., ill. 13,50 kr.
Denna bok innehåller på ett par undantag när alla de
föredrag, som hölls i samband med
Standardiseringskommissionens jubileumskongress i Stockholm september 1947
Som kongressen var lagd, med ett fyrtiotal föredrag
uppdelade på olika sektioner, varvid flera föredrag hölls
samtidigt och deltagaren alltså icke hade möjlighet att höra
alla de ämnen som intresserade honom, är det av särskilt
värde att föredragen nu har kommit ut i samlad form.
Ännu mera värdefullt — och ovanligt — är, att
utgivningen kunde ske så kort tid som ett halvår efter kongressens
hållande. Boken har fått en mycket tilltalande typografisk
utstyrsel som inbjuder till läsning; det kan därför vara
överflödigt att räkna upp det omväxlande innehållet, seth
Hilmer Melin †
Meddelandet om civilingenjör Hilmer Melins bortgång den
23 juni 1948 kom synnerligen oväntat, så full av liv och
verksamhetslust som han var till kort före sin död.
Melin var född i Skara den 28 juni 1892. Efter
studentexamen i sin födelsestad år 1911 genomgick han K.
Tekniska Högskolans fackavdelning för väg- och
vattenbyggnadskonst, från vilken han utexaminerades år 1917. Som
ung ingenjör hade Melin först anställning på
Vattenbyggnadsbyrån. Därefter ägnade ban sig åt arbetsledning vid
Forshuvudforsens kraftverksbyggnad, vid
sjöregleringsar-beten i Dalarna och vid Krångfors kraftverksbyggnad, där
han var arbetschef. Härunder förskaffade ban sig en rik
erfarenhet från vattenbyggnadsföretag av varierande
storlek. Från dessa första verksamhetsår härrörde hans stora
intresse för vattenbyggnader, vilket blev bestående och
gjorde sig gällande under hans följande verksamhet inom
entreprenadfacket.
Med sin kärlek till vattenbyggnader var det ej utan en
viss tvekan, som Melin övergick till vägbyggnadsarbeten,
då ban år 1928 antog erbjudande som arbetschef hos AB
Vägförbättringar. Men med den verksamhetslust och
framåtanda, som kännetecknade honom, ägnade han därefter
all sin energi åt det nya verksamhetsfältet, som
huvudsakligen omfattade väg- och brobyggnader. Då ban år
1942 utsågs till verkställande direktör i företaget, var han
efter 14 års arbete i bolagets tjänst väl kvalificerad för
denna befattning. Det förtroende, som därmed visades
honom, har han till fullo motsvarat. Företaget har under
hans ledning vuxit och befäst sitt anseende som en av
landets främsta entreprenadfirmor. Verksamheten omfattar
numera ej blott väg- och brobyggnader utan även
vattenbyggnader av alla slag, flygfält, husbyggnader m.m.
I samband med sin verksamhet inom entreprenadfacket
nedlade Melin ett mycket uppskattat arbete som ledamot i
styrelser för ett flertal yrkes- och fackorganisationer. Med
bela sin själ ägnade ban sig under kriget åt organiserandet
av byggnads- och reparationsberedskapen (BBB), vilket till
stor del är hans verk. Han utnämndes 1922 till löjtnant,
1930 till kapten och 1946 till major i VVK.
Hilmer Melin motsvarade i sin yrkesutövning det bästa
i svensk praktisk väg- och vattenbyggnadskonst. Han var
en mycket god ingenjör med omfattande erfarenhet och
ägde i rikt mått de egenskaper och förutsättningar, som
äro väsentliga för väg- och vattenbyggaren: fantasi och
frimodighet parade med god uppfattning om gränsen för
det möjliga, överblick och organisationsförmåga,
människokännedom och orubblig redbarhet. Hans många vänner
värderade bortom högt för hans trofasthet, för hans glada
frimodighet, för hans hjärtevarma, öppna sinnelag och
skola minnas honom med tacksamhet. Erik W Jonson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
