Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 36. 2 oktober 1948 - Långtidsundersökning av transformatorolja, av Anders Elgenberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 oktober 1918
633
Oxidationsiid
Fig. 6. Tjärtal efter oxidation vid lång
oxidationstid vid prov enligt Rissling.
Fig. 7. Oxidationstal vid lång
oxidationstid enligt Andersson—Asea.
Oljesyra efter oxidation
300 400 h
Oxidationstid
Fig. 8. Halt av oljesyra hos oxiderad
ol ja.
Oxidationsiid
ledning enligt Rissling. Med användning av två värden
kan man bestämma k och r; k anger linjens lutning. För
T — 0 erhålles r, som också kan anses vara lika med p
för den icke oxiderade oljan. Värdena på P för 70 och
200 timmar ge
k = 0,715 X 10~3 och te= 0,007
Beräknas med hjälp därav de övriga värdena, finner man
de resultat, som återfinnas i följande tabell och på fig. 4:
h P %
ber. prov
70 .............. — 0,057
100 ............................0,081 0,082
200 ............................0,150 0,150
300 ............................0,221 0,238
400 ............................0,293 0,267
Den heldragna kurvan 1 i fig. 4 är den enligt proven
erhållna, den streckade 2 den enligt ovan beräknade. Den
streckprickade 3 är den, som erhålles, om man i stället
för P vid 200 h tar P vid 100 dvs. 0,082. Det är dock allt
för liten skillnad mellan 70 och 100 h för att ett säkert
värde på k skall erhållas av dessa två prov. Man kan
också med hänsyn till, vad som sagts angående
förhållandet mellan P och p sätta ti= p,= 0,057 : 4 i= 0,014. Man
får då en linje, som ligger något lägre än den uppmätta
och den beräknade. Skillnaden mellan den uppmätta och
den beräknade ligger inom felgränserna.
Funktionen P — f{T) är alltså troligen i början en rät
linje men kommer förr eller senare att böja av, och typen
kan vara den, som anges av kurva 1, fig. 5, vilket ligger
närmast till hands att anta. Den kan emellertid även ha
den form, som anges av kurvorna 2 och 3. P måste gå
mot ett slutvärde och kan liksom fallet är hos smörjolja
av viss typ ha en krök uppåt och måste då ha minst en
böjning åt andra hållet. Då den rätlinjiga formen upphör,
har oljan nått en kritisk punkt, A, och kan anses mogen
för utbyte. Punkten A kan nås innan eller efter det P nått
det tillåtna gränsvärdet Pmax. Den tid efter vilken A nås
bestämmes dels av tjärtalets storlek, dels av linjens
P.— f(T) lutning. Bedömningen av en oljas kvalitet skulle
således enligt detta betraktelsesätt göras dels efter tjär-
talets numeriska värde och dels efter konstanten k, som
lämpligen kan benämnas livslängdsfaktor. I alla händelser
bör man göra minst två, helst flera bestämningar av
oxidationstalet (tjärtalet, slamtalet) för att rätt kunna
uppskatta en oljas kvalitet. Det skulle nämligen kunna
inträffa, att en olja, vars tjärtal eller slamtal är högre än
hos en annan, tack vare lågt k ändå har större livslängd.
Kurva 3 fig. 5 har t.ex. vid T <= 0 högre P än kurva 2,
men Pmax uppnås tidigare av den sistnämnda kurvan.
En liknande provserie enligt såväl Rissling- som
Andersson—Asea-metoden har utförts med fyra oljor, vilka
betecknas A, B, C och D med resultat, som framgå av fig.5.
Av fig. 6 synes, att uppfattningen om det rätlinjiga
förloppet av oxidationen vid tjärtalsprovet håller streck upp
till den tid proven drivits. Oljan B skiljer sig avsevärt från
de övriga. Man har under tiden ej nått fram till någon
skärningspunkt. Bestämt efter dessa resultat skulle oljan D
vara av bästa kvalitet, därnäst A, C och B. Av fig. 7 får
man en annan uppfattning om oljornas karaktär. Här
bekräftas på ett tydligt sätt nödvändigheten av att göra minst
två bestämningar av oxidationstalet. Antagandet att
oxida-ionskurvan har en kritisk punkt (jfr A fig. 5) bekräftas
likaledes. Enligt tjärtalsbestämningen skulle oljan B vara
utklassad redan efter första bestämningen, men enligt
Andersson—Asea-metoden skulle den vara bäst, om man
endast bedömer den efter 100 h provet. Först genom
ytterligare bestämningar kommer dess karaktär fram. Liknande
är förhållandet med olja C, som efter 100 h har ett
slamtal omkring 40 % lägre än olja A men efter 200 h mer än
70 % högre. A och D äro snarlika, men D ligger bäst; A,
C och D ha alla två krökar, innan de gå mot ett
gränsvärde, vilket faktum bekräftar det tidigare gjorda
antagandet. Även enligt det senare provet är således D bäst,
därnäst A och C, varemot B utklassas. Den ringa lutningen
hos A och D efter 300 h visar, att livslängden kan bli stor
trots den relativt starka stigningen i början. Det har sitt
intresse, att de båda metoderna, om tillräckligt antal prov
göras, placera de fyra oljorna i samma ordningsföljd och
att vid tjärtalsmetoden ordningsföljden hela tiden är
densamma. Man måste dock anse, att
Andersson—Asea-metoden är mera tillförlitlig och fulländad än Rissling-metoden.
För mindre viktiga fall kan man sätta p = Pl4 och räkna
ut k efter endast en bestämning, vid t.ex. 100 h.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
