Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 9 oktober 1948 - Ny familj av radioaktiva grundämnen, av Sigge Hähnel - Framställning av hexametylentetramin, av SHl - Ny typ av analysvåg, av SHl - Teflon, av SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1948
651
nat erhållas i mg-kvantiteter, har man genom studium av
dess sönderdelningsprodukter upptäckt övriga medlemmai
av neptunfamiljen. Vidare är U233 av stort intresse, därför
att den liksom U335 kan undergå atomsprängning med
neutroner. Då den kan erhållas ur Th232, blir torium en
potentiell atomenergikälla. De båda i fig. 1 upptagna
föregångarna till neptun, Pu2tL och Am241, iakttogs först år 1945 av
Seaborg, James och Morgan, som framställde Pu211 genom
att bombardera uran med heliumjoner. Det visade sig, att
denna isotop utsänder /^-strålar och bildar Am241, som i sin
tur undergår ct-omvandling till Np237. Slutligen bör kanske
anmärkas, att isotoper med atomnumren 85, 87, 93 och 95,
som saknas i de tre sedan gammalt kända radioaktiva
familjerna, utgör led i neptunserien.
Fig. 1 anger blott de radioaktiva omvandlingarnas
huvudförlopp inom resp. familjer. På senare tid har man
nämligen upptäckt, att flera utgreningar av underordnad
betydelse existerar. Det har t.ex. visats, att ^Ac227 i
aktinium-serien med 1 % undergår et-omvandling till ^Fr223. Vidare
är ett antal isotoper med atomvikter enligt formeln
4n + 1 kända. Dessa antas vara utgreningar av
neptunserien, ehuru de direkta sambanden med denna ej
konstaterats. I fig. 1, som hämtats ur Seaborgs uppsats2, har
de radioaktiva familjerna utsträckts, så att de även
innehåller transuraner. Det är tänkbart, att medlemmar med
ännu högre atomnummer kommer att upptäckas i
framtiden. Seriernas begynnelseled är alltså obestämda, under
det att deras slutled, som är stabila isotoper, är fixerade.
Det förefaller därför mest rationellt att använda de senare
för att karakterisera de radioaktiva familjerna. Det är väl
otänkbart att ändra dessas namn, men man borde i stället
för de godtyckligt valda atomviktsformlerna kunna skriva
206 + 4n för uran-, 207 + 4n för aktinium-, 208 -f 4n för
torium- och 209 + 4n för neptunseriens medlemmar. I
dessa formler är m= 0, 1, 2, 3, . . . Sigge Hähnel
Litteratur
1. Russell, A S: Radio-active Disintegration Series and the Relation
of Actinium to Uranium. Phil. Mag. 1923 s. 642.
2. Seaborg, G T: The Neptunium (in + 1) Radio-active Family.
Chem. Engng News 28 juni 1948 s. 1902.
3. Cork, J M: Radioactivity and Nuclear Physics, New York 1947.
4. Zimens, K E: Periodiska systemet av i dag. CTH Handl. 1948 nr 78.
Framställning av hexametylentetramin. Under kriget
framställdes i stor skala ett mycket brisant sprängämne,
som i England gick under benämningen R.D.X. Kemiskt
sett är det cyklotrimetylentrinitramin, som har formeln
CH2
N02 • N N • N02
H2C j CH2
N • NÜ2
Det erhålles genom nitrering av hexametylentetramin
(hexamin), och framställning av detta ämne i stor skala
blev därför nödvändig. Den avdelning, som stod för
denna fabrikation kan delas i fyra sektioner:
formaldehyd-framställning, ammoniakdestillation, hexaminframställning
och återvinning av metanol. De båda första processerna
är välkända, under det att den tredje torde vara mindre
bekant i stordrift.
Hexaminfabriken vid Bridgwater, England, består av
fyra huvudavdelningar: reaktion, indunstning,
centrifugering och torkning. Reaktionen mellan formaldehyd och
ammoniak till hexamin sker i två kärl av svetsad
aluminium (diameter 2,6 m; höjd 3,65 m). Kärlen har vid
bottnen perforerade aluminiumrör, genom vilka ammoniak
inleds. Reaktionsvärmet är betydande, och då hexamin
börjar sönderdelas över 60°, måste den reagerande lösningen
pumpas genom kylare. Varje kärl har därför egen
cirkulationspump och kylare av rostfritt stål. Den senare är
försedd med avluftningsrör. Reaktionen är slut, när
ammoniak finns i något överskott; den tar ca 3 h.
Chargen för ett reaktionskärl är 7,25 t formalin, 1,1 t
ammoniak och 5—5,5 t moderlut från centrifugerna.
Denna sats ger totalt 4,45 t hexamin, varav ca 2,7 t är
nybildad. Vätskan från reaktionskärlet går till en
vakuumindunstare helt byggd av rostfritt stål. Den vid indunstning
av hexaminlösningen erhållna ångan innehåller 10—12 %
metanol. Den kondenseras därför i en ytkondensor, och
kondensatet går till återvinningsavdelningen. De vid
indunstningen utfallande hexaminkristallerna går till
centri-fuger av rostfritt stål. Dessa ger en kristallmassa med ca
1 % vatten, vilken torkas i en luftström värmd med ånga
(W H SlMMONS m.fl. i Ind. Chemist aug. 1948). SHl
Ny typ av analysvåg. Noggranna vägningar har under
många år varit den viktigaste grunden för analytikerns
arbete. På grund härav sätter analysvågens precision en
gräns för de flesta analysmetoders känslighet, och framsteg
inom analysen har gått parallellt med analysvågens
utveckling. Trots att stora förbättringar av balansvågen gjorts,
är emellertid principen för vägning alltjämt oförändrad,
dvs. utbalansering av en okänd vikt med en känd, som
måste utprovas genom försök. När kontrollaboratorier blev
viktiga delar i varje produktionsprocess, blev den
arbetstid, som förbrukas till vägningar, av stor betydelse. Ingen
rationalisering av detta arbete synes möjlig, då två på
varandra följande vägningar endast tar obetydligt mindre
tid än två gånger den, som åtgår för en vägning.
Laboratoriecheferna längtar därför efter någon snabb och
noggrant arbetande apparat, som gör det tidsödande
plockandet med vikter onödigt.
Det är möjligt, att denna apparat nu kommer genom en
fortsatt utveckling av en ny elektrisk analysvåg. Denna
konstruktion är en direktvisande anordning med en
vågskål, vars enda rörliga delar utgörs av skålen och dennas
upphängning. Hela detta system hålls svävande av en
elektromagnet, som är förbunden med en av en fotocell
styrd förstärkare. Den ljusstråle, som påverkar fotocellen,
avbryts av en skärm fästad vid skålens
upphängningsanordning. Förstärkare och magnetlindning är kopplade
så, att systemet motsätter sig en rörelse av vågskålen, när
denna hänger fritt, dvs. utan att dess
upphängningsanordning berör magneten eller det stopp, som begränsar dess
rörelse nedåt. När denna jämvikt störs genom att ett
föremål läggs på vågskålen, kan den återställas genom att man
ökar strömstyrkan i magnetlindningen. Denna ökning, som
mäts med ett känsligt instrument, står i viss relation till
föremålets vikt. När milliampermeterns skala graderats i
milligram, kan därför vikten avläsas direkt. Det tycks
t.o.m. vara möjligt att befria analytikern från besväret att
inställa magnetlindningens strömstyrka på rätt värde.
Detta torde nämligen kunna utföras av en servomotor,
som regleras av förstärkaren och arbetar på en
potentiometer. Man tror, att denna vågs känslighet kan göras större
än den vanliga balansvågens, men precisionen beror
naturligtvis i hög grad på strömkällans stabilitet och
milliampermeterns noggrannhet (Ind. Engng Chem. mars 1948). SHl
Teflon är Du Pont’s handelsnamn på polymerer av
tetra-fluoretylen. Det framställs genom polymerisation av
gasformig tetrafluoretylen till en vit, kornig polymer, som
sedan behandlad enligt en speciell teknik ger stavar, rör,
plattor och vissa gjutna detaljer. Teflon är påfallande
stabilt. Utom av smälta alkalimetaller och fri fluor under
tryck angrips det icke av några kända kemikalier, kalla
eller varma. Teflon sönderdelas icke lätt vid hög
temperatur och blir icke lätt sprött vid låg. Det är sålunda
användbart mellan —40° och 175°. Teflonstavar, som hållits
vid 300° i en månad, visade endast 15 % minskning av
sträckhållfastheten; andra stavar, som hållits vid 250° i
flera månader, visade t.o.m. en obetydlig ökning. Inerta
fyllnadsmedel, såsom fältspat, glas, kol och metallpulver,
har tillsatts för att ändra dess fysikaliska egenskaper.
På grund av teflons kemiska karaktär och ringa reak-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
