Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 16 oktober 1948 - Värmegenomgång i värmeväxlare, av Tore Brandin - Rekylfri kanon, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 oktober 1948
665
som enligt diagrammets övre kurva ger
% = 0,885
Medström
eller enligt approximativ formel
tim = 1
ti
= 0,888
ti
A,=
i 1 + 0,5z
35 —8.= 27°C
1 1
ti,
+
ÄA
1
= 0,675
+ 0,352
Wv 0,885
19m — 0,675 ’ 2718,2°C
0 _ kA
~ Wt
Wv
Wv
Ak =
’ti„
0,352 ’ 18,2 6= 6,41°C
t
Söker man endast temperaturändringarna zle och A k kan
man lämpligen använda följande
Au 1 „ àk 1
eller =
t? W» 0,
ArA öm
+ 1
Wk Ox
A’A tim +
samt
Medström
A„ We = Ak Wk
z .= 0,603 + 0,352 .= 0,955
enligt diagrammets övre kurva fås
= 0,643
eller med approximativ formel
üm ’" _1 =_
i?»
1
z z1
1 + 2+12
1 + 0,478 + 0,076
- 0,643
tiv= 35 — 8,= 27°C
dm — 0,643 ’ 2717,4°C
<p jtA
= = <>,352 • 17,4 ,= 6,12°C
216
~ 126
10,5°C
Tvärström
För de flesta praktiska behov kan man enligt ekv. (10)
använda följande approximativa formel
=__1
UU (M _0i5
»"m’ med
(kA kA\
Z = —b r— I.
W v Wk>
Således
M
ti I tvär
1
1
kA kA
Wv Wk
= Wt
= 0,662
0,2 • 0,352 ■ 0,603
0,643
tim i= 0,662 • 27 17,9°C
Av .= 0,352 • 17,9.= 6,3°C
Ak = 0,603 • 17,9 = 10,8°C
Exempel 3. I en värmeväxlare nedkyles 1 000 kg/h
100°C vatten med 200 kg/h 20°G vatten som uppvärmes
till 80°. Beräkna logaritmiska medeltemperaturskillnaden.
Temperatursänkningen på 100°C vatten är
Kylda vattnets avloppstemperatur är 100 — 12.= 88°C.
Motström
tf. 100 — 80
ti,
88 — 20
= 0,294
Ur diagrammet fås
alltså
tim e=
tim
— 20) 0,576 = 39,2°C
ti2 88 — 80
ti\ 100 — 20
= 0,1
Ur diagrammet fås
ti,
= 0,39
alltså
tim = (100 — 20) 0,39 = 31,2°C
Litteratur
t. Ghöber, H: Wärmeübertragung, Berlin 1926.
2. Nusselt, "W: Eine neue Formel für den Wärmedurchgang im
Kreutzstrom, Techn. Mech. Thermodyn. 1 (1930) s. 417.
3. Edenholm, H: Värmetransmissionens teori, i Kurs i industriell
värmeteknik, del 2, Norrköping 1941 s. 12.
4. Bäckström, M: Mekanisk värmeteori, del 2, KTH, Stockholm
1947 s. 264.
Rekylfri kanon. Den konventionella kanonen, som tack
vare den mekaniska industrins utveckling numera måste
anses ha nått gränsen av sin förmåga, har bland andra
nackdelar den, att ökad mynningsenergi, dvs. högre
hastighet och större skottvidd, kräver ökad rekylenergi, och
därmed större vikt hos de delar av lavetten, som skall ta
upp rekylen. Vapnet blir oproportionerligt tungt; de flesta
av våra kanoner väger 50—150 gånger så mycket som de
projektiler som de skjuter av. År 1940 konstruerade
två svenskar, Abramson och Jentzen, det första rekylfria
vapnet, och därmed hade vapentekniken tagit ett stort steg
framåt; uppfinningens betydelse framgår bl.a. av att
liknande utländska konstruktioner uppträdde mycket snart
därefter (Tekn. T. 1944 s. 1356). Genom att öka den
ordinarie krutladdningen i patronhylsan med ca 150 % och låta
energin i denna del av krutet motverka och eliminera
rekylenergin får man eldröret att ligga stilla vid
skottlossningen, och lavetten kan därför göras ytterligt enkel
och lätt. Eldrörets bakre del måste då konstrueras på ett
annat sätt än hos de vanliga vapnen. Det rekylfria vapnet
är sålunda öppet baktill och försett med en
expansionstratt, genom vilken en del av krutgaserna strömmar vid
skottlossningen samtidigt som den återstående delen driver
projektilen framåt i loppet. Utströmningsöppning och
krutmängd skall vara så avpassade, att rörelsemängderna
framåt och bakåt blir lika stora.
Denna princip tillämpades först i ett 20 mm vapen, och
resultatet blev det 1942 fastställda 20 mm pansargeväret,
som under beredskapen undan för undan tillfördes
förbanden och som utgjorde en avsevärd förstärkning av
be-väpningen inom kompaniet (Tekn. T. 1945 s. 637). Vapnet
vägde 11,7 kg, hade en utgångshastighet större än det
vanliga mausergeväret, 900 m/s, och sköt nästan lika bra
som detta. Pansargenomslaget var dock maximalt ca
30 mm, och vapnets värde som pansarvärn är därför
numera obetydligt. Eftersom infanteriet alltid har önskat få
ett vapen med en kanonprojektils verkan i målet, men
ändå med en rimlig vapenvikt, konstruerades en 10,5 cm
infanterikanon, fig. 1. Denna väger 500 kg, och dess maxi-
Fig. 1. 10,5 cm infanterikanon m/45, sedd snett bakifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
