Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 6 november 1948 - Forskning och ingenjörsvetenskap vid General Electric Co., av Ernst F W Alexanderson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 november 1918
719
na omvandlas på så sätt och därmed möjliggöra
kraftöverföring med likström. Prov gjordes, som
visade, att rörförlusterna kunde betydligt
reduceras genom ett kommuteringssystem, varigenom
man kunde slippa avbryta strömmen genom
gallerstyrning. Strömmen kommuteras i stället från
ett elektronrör till ett annat genom
elektromotoriska krafter på ett sätt analogt med
kommute-ring i en likströmsmaskin. Denna teori visade sig
vara riktig, men förlusterna i elektronrören voro
fortfarande för höga. Då kom jag att tänka på
Langmuirs arbeten på strömledning i joniserade
gaser, och jag frågade honom, om han icke
kunde göra en jonventil, som icke behövde avbryta
strömmen men som kunde fördröja ögonblicket
för strömmens insats. "Ja", sa han, "jag har ett
patent på det, men jag visste inte vad jag kunde
göra med det." Men elektrisk kraftteknik
skrider icke så fort fram som radio. Mitt
grundläggande patent på kraftöverföring med likström
har för länge sedan utlupit, och vi ha haft ett
system av kraftöverföring med likström i gång i
Schenectady i mer än tolv år.
Här är ett fall, då en uppfinning gjordes
emedan tre olika grenar av ingenjörsvetenskap kom
tillsammans: radioteknik, kommutering av
likströmsmaskiner och strömledning i joniserade
gaser. Vi äro dock ännu icke i stånd att säga om
detta är en viktig uppfinning. Betydande
arbeten på likströmskraftöverföring ha också pågått
i Sverige, Tyskland och Schweiz. Men trots detta
sväva vi ännu i okunnighet. Det är möjligt, att
alla dessa arbeten äro endast ett mellansteg till
någonting mera praktiskt. Men jag vågar
förutsäga med stor säkerhet, att svaret på denna
fråga kommer att ges här i Sverige. Behovet av
elektrisk kraftöverföring är större i Sverige än
någon annanstans, och jag är säker på, att
lösningen på detta problem, som utarbetas i
Sverige, kommer att bli modell för långa
kraftöverföringar varhelst i världen de behövas. Den 1 000
km långa kraftöverföring, som nu bygges från
Harsprånget till Hallsberg är i avstånd,
kraftbelopp och spänning storslagen jämförd med de
största, som utförts någon annanstans. Huruvida
denna kraftöverföring kommer att förbli vid
växelström eller eventuellt förändras till
likström är en fråga, som får vänta på besvarande.
Förbättringar äro nödvändiga för att fullt kunna
utnyttja denna långa linje. Med växelström äro
sådana förbättringar i sikte och det är möjligt, att
de komma att användas med sådan framgång,
att övergång till likström icke anses påkallad.
Forma sig händelserna på detta sätt få vi åter
ett bevis för att resultatet ofta blir ett annat än
det man från början avsett. Den nya kunskap,
som hämtats från elektrontekniken och
anslutande områden, har redan lett till förbättringar
i växelströmsöverföring som möjligen komma att
visa sig mera praktiska än det likströmssystem,
som vi hade för avsikt att utarbeta. Experiment
med dessa förbättringar pågå ännu, varför det i
nuvarande stund är omöjligt att avge ett
omdöme. Den första orsaken därtill är teknisk. Vi
ha haft en likströmskraftöverföring i drift i tolv
år, men den har relativt låg spänning och lågt
kraftbelopp. Vi hålla nu på att utveckla en ny
typ av kvicksilverångventil för hög spänning och
hög ström, men vi veta ännu inte om den blir
duglig för praktisk drift. På dessa prov bero de
tekniska möjligheterna att utarbeta ett
likströmssystem i stor skala. Den andra orsaken är
ekonomisk. Det är fråga om vilket som är
billigast, likström eller ett förbättrat
växelströmssystem.
Gränsen för växelströmsöverföring har hittills
varit stabiliteten av synkrondrift. Till exempel:
om en linjekonstruktion, som kan överföra ett
kraftbelopp ett avstånd av 500 km, förlänges till
1 000 km, så måste man betydligt minska det
kraftbelopp, som kan överföras. Har man
däremot en praktisk metod att reglera spänningen
på mellanpunkter, så bör det vara möjligt att
överföra samma kraftbelopp obegränsade
avstånd. Detta var målet med likström och det ser
ut som om samma mål kunde ernås med
växelström. Dessa frågor komma att besvaras här i
Sverige genom företaget att bygga en 1 000 km
lång kraftöverföring från Harsprånget till
Hallsberg.
Tekn. dr Uno Lamm har gjort betydande
arbeten med likström. Flera gånger har jag haft
tillfälle att utbyta synpunkter med honom. Vi
ha då funnit, att vi båda kommit till samma
slutsats men på olika och oberoende vägar.
Experiment med modellsystem vid General Electric ha
givit oväntat goda resultat och det ger mig
mycken tillfredsställelse att kunna instämma med
Lamms förslag. Det är sålunda icke alls
omöjligt, att vi frambragt en ny idé, som vinner i
tävlan med likströmssystemet, på vilket vi båda
ha nedlagt så många arbetsår. Om det skulle
bli fallet; gör det oss ingalunda några
bekymmer, ty de strävanden, som insatts i
elektrontekniken för likströmsöverföring ha gjort denna
andra lösning möjlig och ha dessutom burit
frukt i många andra avseenden. Det är en kedja
av idéer, som kommit tillbaka till
utgångspunkten. Den började med växelströmsgeneratorer för
högfrekvens med magnetisk förstärkare för
styrning, vilket ledde till elektrongeneratorer med
gallerstyrning för radio och sedan till
kvicksil-verångventiler för starkström och möjligheten
av likströmsöverföring och slutligen till
elektroniska och magnetiska förstärkare för styrning av
växelströmsöverföring.
Spektrograf er
Jag vill nämna ett annat exempel på hur den
ena idén ger den andra i vetenskaplig forskning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
