Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 11 december 1948 - Glycerin ur petroleum, av SHl - Kontinuerlig jäsning av syrahydrolyserad mäsk, av Ss - Mtslev och vakuumfäste för skålar, av W S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 november 1948
829
CH2 : CHCH3 + Cl2 -v CH2 : CHCH2C1 + HCl
Allylkloriden behandlas med underklorsyrlighet, som
adderas till dubbelbindningen
CH2 : CHCH2C1 + HOC1 —* CH2(0H)CHC1CH2C1,
varefter diklorpropylalkoholen behandlas med natronlut.
Härvid ersätts klor med OH-grupper, och glycerin erhålles
CH2(0H)CHC1CH2C1 + 2NaOH—>
—>CH2(0H)CH(0H)CH2(0H) +2NaCl
Föreningarna i understa raden, fig. 1, kan erhållas som
mellanprodukter. Det är även möjligt, att man i stället
genomför syntesen enligt översta raden i fig. 1; den väg,
som antyds i den mellersta raden, utnyttjas däremot
icke. Som slutprodukt erhålles i alla händelser en
utspädd vattenlösning av glycerin tillsammans med NaCl, och
ekonomiskt utvinnande av glycerin ur denna torde ha
utgjort ett betydande problem. Lösningen indunstas i
fler-kropparindunstare, varvid salt utkristalliserar och en
koncentrerad glycerin-saltvälling erhålles. Saltet får sätta sig,
den klara glycerinlösningen avdras, destilleras i vakuum
och befrias på detta sätt från de sista saltresterna.
Produktens renhetsgrad är då över 99 % (J V Hightower i
Chem. Engng sept. 1948; Chem. Engng okt. 1948; Chem. &
Engng News 20 sept. 1948; medd. från M Matthews, Shell
Petroleum Co, London). SHl
Kontinuerlig jäsning av syrahydrolyserad mäsk.
Själva jäsningen av mäsken i ett modernt sädesbränneri
är alltjämt en mycket tidsödande process. Övriga detaljer
i fabrikationen har undan för undan rationaliserats och
blivit kontinuerliga, under det att jäsningen fortfarande i
stort sett står på samma ståndpunkt som tidigare. Olika
metoder har utarbetats, en del har t.o.m. patenterats, men
ingen har visat sig vara praktiskt och ekonomiskt
lönande. Vid genomförandet av kontinuerlig jäsning möter två
huvudproblem: för det första hur jästen skall bringas i
lämplig kontakt med mäsken, och för det andra hur
totala mängden stärkelse och dextrin i den använda säden
på kortast möjliga tid skall överföras i jäsbara
sockerarter. Man vet, att ca 70 % av den tillgängliga stärkelsen
av amylasen i maltet nedbrytes på mindre än 10 min., under
det att den återstående delen kan behöva upp till 36 h eller
mera för att övergå till jäsbar form. Sökandet efter en
snabb, kontinuerlig jäsningsmetod började 1940 med försök
att kontinuerligt förjäsa vanlig sädesmäsk, som nedbrutits
med kornmalt. Detta förfarande kunde ej genomföras,
varför försöken fortsattes med mäsk hydrolyserad med
svavelsyra enligt en metod, publicerad av E D Unger 1944.
I laboratorieskala gjordes följande försök: Till 7 1 0,17—n
svavelsyra i en 20 1 autoklav sattes 2 800 g finmalen säd.
Blandningen kokades under 4 min vid ett tryck av 4,1 at ö
och under ytterligare 4 min vid 5,5 at ö. Omröring och
snabbkokning åstadkoms genom inledande av direkt ånga
i autoklavens botten. pH ställdes in på 4,8—5,0 med hjälp
av CaC03, och mäsken späddes ined sterilt vatten till en
koncentration av 17,6 kg säd på 100 1 mäsk. Innan
laboratorieförsök med kontinuerlig jäsning sattes i gång,
gjordes en del förberedande försök med ovannämnda
hydro-lyserade mäsk för att utröna, hur lång tid det tog, innan
det mesta sockret hade blivit förjäst. Det visade sig, att av
en ursprunglig sockerhalt på 12,45 g/100 ml (räknad som
glykos) kvarstod efter 4 h 4,36 g, efter 8 h 1,44 g och
efter 36 h 1,19 g, allt räknat per 100 ml. Vid de
kontinuerliga jäsningsförsöken gjordes kontrollprov enligt
ovanstående metod för att jämföra utbyte m.m.
Det kontinuerliga systemet arbetade på följande sätt. En
kvantitet syrahydrolyserad mäsk försattes med jäst, och
jäsningen drevs, tills sockerhalten var nere i ca 3,5 g/100
ml, varpå mäsk kontinuerligt tillfördes och avdrogs. Det
visade sig, att hastigheten kunde hållas så hög, att hela
mäskvolymen omsattes på 8 h.
Alkoholutbytet av den med svavelsyra hydrolyserade
mäsken blev dock vid dessa försök mindre än vid jäsning av
\UtjM mäsk
Fig. 1. Schema över anläggning för jäsning av
syrahydrolyserad mäsk.
mäsk behandlad med maltdiastas. Likaså visade det sig,
att den använda jästen ändrade utseende, och att dess
jäsningsförmåga sjönk beroende på näringsrubbningar hos
jästcellerna. Vidare befanns det, att det lägre
alkoholutbytet sammanhängde med ökad glycerinhalt i den
ut-jästa mäsken. Jämförande försök klargjorde, att de efter
hydrolyseringen tillsatta Ca-salterna ej hade något dåligt
inflytande. Olika vanliga jästnäringsmedel tillsattes, dock
utan resultat. Försök gjordes nu med tillsats av vissa
enzympreparat, varvid goda resultat uppnåddes och
alkoholutbytet blev normalt. Särskilt ett preparat kallat RHozymeS
och en mögeluppslamning hade god inverkan. Vidare
visade det sig, att jästen efter enzymtillsatsen utvecklades
fullt normalt. Lämplig jäsningstemperatur var 31°C.
Fig. 1 visar schematiskt en anläggning för kontinuerlig
jäsning utförd i praktiken. Det kan nämnas, att den
använda CaC03-suspensionen var ca 10 % och att
mögelsus-pensionen till största delen sattes till redan i lager- och
blandningskärlet och en mindre del kontinuerligt i
förjä-saren. Vid körandet av en dylik anläggning bör stor vikt
läggas vid provtagningen, då ett gott resultat beror av
många faktorer. Lämplig jäsningstid var vid 100 %
omsättning 8 h i förjäsaren och 6 h i efterjäsaren. Till slut
kan nämnas, att kostnaden för den kontinuerliga jäsningen
enligt uppgift är något lägre än för den äldre periodiska
metoden (RlJF, Stark, Smith & Allen i Ind. Engng Chem.
juni 1948). Ss
Mätslev och vakuumfäste för skålar är två nyheter,
som demonstrerades på S:t Eriksmässan 1948. Båda är
egentligen avsedda för hushållet men kan säkert även finna
användning på andra områden, t.ex. i kemiska laboratorier.
Mätsleven, fig. 1, är av aluminium och fungerar som ett
besman. På slevskaftet finns en rörlig slid, och genom
att ställa in den på en graderad skala kan man direkt i
sleven väga upp kvantiteter mellan 10 och 100 g. Fästet,
fig. 2, består av en aluminiumcylinder, vars lock och
botten utgöres av gummiplattor. Om man skall röra till något
i en skål, placeras denna på fästet, som bör ligga på ett
plant och glatt underlag. Genom en vridning av
handtaget får man de båda gummiplattorna att dras in mot
mitten av apparaten, vilken då suger sig fast vid
underlaget och skålen, så att det fordras en ansenlig kraft alt
rubba det hela. En dylik fastlåsning av
tillblandnings-kärlet underlättar arbetet betydligt, genom att man t.ex.
kan röra med en hand och ha den andra fri för
tillsättning av blandningsvätskan. W S
Fig. 1. Mätslev.
Fig. 2. Vakuumfäste för skålar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
