Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 25 december 1948 - Insänt: Litteraturtjänstproblem, av Ejnar Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
868
TEKNISK TIDSKRIFT
dra kunskapskällor, speciellt inom tekniken, efter
DK-sy-stemet, där varje begrepp har (eller bör ha) sitt givna
nummer. En artikel om t ex. dieselmotorer får numret
621.436 (= dieselmotor). Gäller det en speciell
dieselmotor för livbåtar tillfogas numret 629.113.65 (= livbåt).
Numren åtskiljas av kolontecken. Ordningsföljden mellan
numren är godtycklig. Vid ett bibliotek som använder
DK-systemet utskrivas två kort, angivande vissa data för
artikeln. Det ena kortet inplaceras efter numret 621.436 och
det andra efter nummer 629 113.65 i kartoteket. Man
finner således hänvisning till dokumentet i fråga vare sig man
söker på "dieselmotor" eller på "livbåtar". Artikeln själv
förvaras i regel inbunden i resp. tidskriftsårgång i
bibliotekets förvaringsutrymmen.
Allmänheten förvarar i regel sina tidskrifter i bokhyllor,
f.v.b. efter någon tid till garderober och senare till
källaren, tills papperspolkan ljuder, då de villigt offras för att
bringa landet hårdvaluta. Detta är ju i och för sig
vällovligt, men kanske är många tidskriftsartiklar värda ett
bättre öde. Med mitt förslag har jag velat möjliggöra för
såväl biblioteken som för den enskilde att systematiskt
samla alla klassificerade dokument i hålslagspärmar,
varvid de skulle insorteras efter den av DK-numret angivna
ordningsföljden.
Invändningarna mot det av mig föreslagna systemet har
gått ut på att, då många artiklar måste ges flera nummer,
blir det svårt att avgöra vilket nummer som är viktigast
och dokumentet saknar alltså en given plats i systemet.
Man skulle då alltså bli tvungen att laborera med
hänvisningskort i mycket stor utsträckning, varför själva
tankegången vore förfelad. Är man däremot inställd på
att använda kartotek, menar man, så spelar ovannämnda
förhållande mindre roll, ty man kan då skriva ut hur
många kort som helst för varje dokument och behöver
alltså ej känna sig tvungen att så vitt möjligt begränsa
antalet DK-nummer för varje dokument. Givet är att man
ej kan ordna ett antal dokument som vart och ett handlar
om litet av varje i någon systematisk följd, utan man blir
då tvungen att använda kronologisk eller alfabetisk
ordning (efter författarnamn). Jag tror dock att man kan
påstå att huvudparten av tidskriftsartiklar o.d. verkligen
är av den art att de har sin givna plats i ett väl
uppbyggt klassifikationssystem. Vore för övrigt den nämnda
invändningen berättigad, så kunde man fråga sig om det
över huvud lönar sig att syssla med klassificering. Det
skulle då vara bättre med alfabetiskt sakregister
(dieselmotor på D, livbåtar på L eller B osv.). Enligt min åsikt
lönar det sig dock verkligen med systematisk klassificering
eller det kommer i varje fall att löna sig, men för att det
hela skall fungera måste följande krav vara uppfyllda:
man måste ha ett acceptabelt klassifikationssystem;
klassificeringen måste göras med sakkunskap och med
sinne för systemets grundprinciper samt i enlighet med
vissa regler (se nedan);
dokumenten själva måste vara så vitt möjligt enhetligt
uppbyggda och ej behandla ämnen som ej intimt
sammanhänga.
Med ett acceptabelt klassifikationssystem menar jag ej ett
idealiskt, ty ett sådant kan aldrig åstadkommas på grund
av kunskapsmaterialets egen struktur. Att ett bättre
system än DK-systemet skulle kunna göras är nog ganska
troligt. DK-systemet uppvisar många egendomligheter, även
högre upp i nummerserien. Sålunda undrar man t.ex.
varför meteorologi ligger inkilad mellan olika delar av
geologin. En sådan sak kan man ju dock acceptera (om ock
under protest). Längre ned i systemet förekomma dock
fall där innehållet ej svarar mot rubrikerna. Exempelvis
återfinnes "lån till bostäder" under rubriken "Allmän
hälsovård såsom granne till kyrkogårdarnas hygien"
(makabert!). I sådana fall där systemet uppvisar direkta
orimligheter bör man, enligt min åsikt, helt enkelt vägra
att följa systemet och ej ånge fler siffror än att rubrikerna
passa ända uppifrån och ned till det sista momentet. Att
syssla med klassifikation utan att ställa kravet på att
rubrikerna skola täcka det underordnade innehållet och
alltså släppa all kontakt med logiken, en av den
västerländska civilisationens grundpelare, är, enligt min åsikt,
icke blott meningslöst utan verkar även fördummande och
intellektuellt förslöande. Jag syftar här givetvis blott på
den offentliga klassifikationen. Hur man förfar internt i
olika företag är givetvis företagets ensak.
Under förutsättning att man utesluter systemets direkta
orimligheter anser jag för min del att man kan betrakta
DK-systemet, i brist på bättre, såsom acceptabelt.
Direkta felaktigheter i klassificeringen böra naturligtvis
ej få förekomma och skulle de slippa igenom och
upptäckas bör rättelse anges i resp. tidskrift. Varje
klassificering borde därför granskas av en med systemet något så
när förtrogen fackman på det speciella området i fråga.
Därjämte måste finnas vissa regler för klassificeringen.
Ett exempel: I ett nyligen utkommet häfte av Teknisk
Tidskrift finnes en artikel "Planering av
varvsanläggningar". Den har givits DK-numret för planering
(industriell) samt efter kolontecken numret för varv. Man har
ett abstrakt begrepp (i= planering) och ett konkret
begrepp (=varv). I liknande fall borde den regeln kunna
formuleras att det konkreta ges företräde och numret
för varv placeras först. Det framhålles stundom att var
och en bör genom understrykning ånge det nummer på
vilket han vill att artikeln skall in. Man utgår då från
att varje person som håller facktidskrifter varje gång
efter genomögnandet av en tidskrift skall ta fram
DK-boken och fundera ut vilket nummer han vill ge
företräde. Jag tror att de flesta varken har tid eller lust
därtill, i synnerhet som det då gäller för vederbörande att
för sig själv fundera ut vissa principer, så att det blir
konsekvens. Är detta svårt för vana klassifikatörer, så
torde det vara ännu svårare för den ovane. Det måste vara
klassifikatörens sak att avgöra ordningsföljden mellan
nummer åtskilda av kolontecken, efter de principer som
resp. högsta nationella eller internationella organ
formulerar, eller, i brist på dylika regler, efter sitt eget sunda
förnuft.
Man kan betr. detta exempel även fråga sig om numret
för planering bör vara med. Enligt min åsikt bör svaret
bli nej. Varvsanläggningen är för det första en så speciell
sak att någon ytterligare bestämning ej erfordras. Om det
på ett eller annat bibliotek i Sverige skulle visa sig att
artiklarna om varv äro för många och svåröverskådliga
kan då biblioteket själv verkställa lämplig indelning,
varvid det ej alls är säkert att synpunkten "planering"
kommer att bli vägledande vid indelningen. Det ovannämnda
exemplet är ej speciellt utvalt utan liknande fall äro
mycket vanliga, för att inte säga regel.
Det finnes ett antal "standardkombinationer" som ofta
komma igen i olika artiklar, och för vilka vissa regler
skulle kunna formuleras, t.ex.:
bearbetning av ett material (gjutning av koppar,
svarvning av mässing),
lagar eller normer för visst område (giftstadga,
byggnadslag, normer för transformatorer, standard för dörrar),
vetenskaps tillämpning för studium av viss produkt
(hållfasthetsberäkning av turbiner, spektralanalys av visst
material).
Här öppnar sig ett oerhört stort fält för forskning, som
förr eller senare måste beträdas, om en verkligt rationell
litteraturtjänst skall uppnås. Kanske har man på andra
håll hunnit långt på detta område. I varje fall är det
möjligt att för vissa enklare fall redan nu fastslå vissa
principer betr. vilket nummer av två eller flera möjliga
som bör placeras först.
Beträffande kravet på dokumentens utformning räcker
det här med att hänvisa till vad som sagts i min artikel
om nödvändigheten av viss redaktionell uppsikt över att
artiklarna ej behandla områden, som hellre borde
behandlats i två eller flera skilda artiklar. Så mycket är
kanske ej att vinna på denna väg, men alla medel måste
begagnas. Ejnar Wåhlin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
