Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 / 13 (1871-1962) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 1 januari 1949 - CTH:s nätmodell över det svenska storkraftsystemet, av Ragnar Lundholm - Linjemodell för 200 kV nätet, av Fredrik Dahlgren

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

8 januari 1949

13

Fig. 2. Anordning för åstadkommande av spänningar med godtycklig fasvinkel.

i en statorring utan lindning, kan betraktas som en
sparkopplad transformator med ett stort antal uttag, ett för
varje lamell på strömsamlaren. Om man matar in
trefasström på tre av lamellerna belägna på 120° avstånd från
varandra, får man ett roterande fält i rotorn och mellan
en konstgjord nollpunkt och en lamell kan man ta ut en
spänning vars fasläge är beroende på vilken lamell man
väljer. Vi har verkligen lyckats få köpa en gammal
två-polig likströmsrotor med 96 lameller i strömsamlaren och
en gammal asynkronmotorstator med sådan innerdiameter,
att rotorn passar precis in i den. Fig. 2 visar
kopplingsschemat. Fasskillnaden mellan spänningarna, tillhörande två
närliggande lameller är 360/96 = 3,75°. För finreglering av
fasskillnaden inkopplas mellan två närliggande lameller en
graderad potentiometer. Eftersom man har 26
generatorstationer behöves 26 sådana potentiometrar, om man vill
kunna reglera fasvinkeln individuellt för varje station.

Nätmodellens användningsområde

Eftersom impedanserna i modellen motsvarar nätets
plusföljdsimpedanser kan nätmodellen ej användas för
studier av problem där nollföljdsströmmarna spela en
väsentlig roll. Vill man undersöka dylika problem (t.ex.
jordfel i 380 kV systemet, som får direktjordade
nollpunkter) måste som komplettering en särskild modell
innehållande nollföljdsimpedanserna användas. Däremot
kan minusföljdsimpedanserna anses vara nära lika med
plusföljdsimpedanserna, vilket medför att t.ex. tvåfasiga
kortslutningar utan samtidigt jordfel kan studeras och
likaså tvåfasiga kortslutningar med samtidigt jordfel i
mät med jordslutningskompensering, enär denna gör att
nollföljdsströmmarna blir jämförelsevis små.

De kortslutningsfall som kan undersökas med den
nuvarande modellen är alltså trefasiga kortslutningar och
tvåfasiga kortslutningar utan jordfel i alla nät som är
representerade i modellen, vidare tvåfasiga kortslutningar
med samtidigt jordfel i nät med
jordslutningskompensering. Undantagna är alltså t.ex. 380 kV nätet och
Sydkrafts 130 kV nät.

Det viktigaste användningsområdet för modellen är
undersökning av den dynamiska stabiliteten vid kortslutning
i de kortslutningsfall som ovan angivits, främst trefasig.
Det gäller därvid att bestämma längsta tillåtna
kortslutningstid och om man har återinkoppling längsta tillåtna
spänningslösa intervall. En sådan undersökning har
redan gjorts, avseende trefasig kortslutning på 380 kV sidan
i Harsprånget. Jämfört med den engelska modellen, som
Vattenfallsstyrelsen använt, har CTH:s modell den fördelen,
att flera generatorstationer är representerade (26 mot högst
12 i den engelska). Vidare kan modellen med stor fördel
användas för bestämmande av den erforderliga bryteffekten
för olika planerade brytare. Även i detta fall är
fördelen framför den engelska modellen påtaglig, då ju
CTH:s modell mycket noggrannare ansluter sig till den
verkliga nätkonfigurationen. (Modellen innehåller
generatorernas övergångsreaktanser, ej begynnelsereaktanser.
Övergångsreaktansen kan anses vara den som bestämmer
kortslutningsströmstyrkan vid brytningen.
Begynnelsevärdet för strömmen är alltså något större än det man mäter
i modellen.) Belastningsfördelning i olika delar av nätet
och totala ledningsförluster i hela eller en del av nätet kan
även uppmätas med modellens hjälp. Inverkan av en
seriekondensator på belastningsfördelningen kan bestämmas,
likaså inverkan av en faskompensator.

Linjemodell
för 200 kV nätet

Professor Fredrik Dahlgren, Stockholm

621.316.313

Redan år 1937 i samband med det svenska 200 kV
nätets första utvidgning söderut mot Sydkraft igångsattes
konstruktionen av en linjemodell för detta system.
Modellen byggdes för 50 p/s och helt trefasig. Dess uppgift
var att möjliggöra dels ett studium av
spänningsförhållanden och kortslutningseffekter, dels och framför allt
undersökningar av förutsättningarna för reläskyddets funktion
vid olika typer av fel, speciellt osymmetriska sådana. Det
trefasiga utförandet var i första hand motiverat av den
sistnämnda synpunkten.

Om det konstruktiva utförandet må anföras, att man först
försökte avbilda linjereaktanserna med reaktorer på
fem-benta kärnor, varigenom även nollföljdskomponenten
kunde innefattas i apparaten och samtidigt tack vare
järnkärnan en viss utrymmesbesparing nås. Utförandet var
emellertid ej lyckligt, enär det visade sig svårt att erhålla
symmetri samt oberoende av mättningsfenomen, varjämte
inställningen på önskade värden var komplicerad. Man
övergick därför snart till öppna reaktorer av solenoidtyp
med förskjutbar järnkärna, varigenom lätt kunde nås ett
kontinuerligt inställningsförhållande av 1 : 10.

Fig. 1 visar i princip modellen av en linjesträcka.
Härvid har hela systemets jord utförts som en impedanslös
ledare och nollföljdsimpedansen inlagts direkt i linjen
medelst en transformator och sekundär
belastningsimpedans. Den i figuren angivna storheten Z₀ betyder
nollföljdsimpedansen med fråndrag av den term, som ligger i linjens
driftimpedans.

Ett betydelsefullt element i en komplett modell är
hänsynstagandet till den ömsesidiga resistansen och reaktansen
för nollföljd mellan olika linjesträckor. Fig. 2 visar den
modifikation av nollföljdsimpedansen enligt fig. 1, som
använts vid linjer med ömsesidig inverkan, nämligen dels
vid två, dels vid tre linjer. I det sistnämnda fallet hade
man teoretiskt kunnat inbespara vissa transformatorer
genom att sammanföra impedanserna i en grupp med kopp-

Fig. 1. Principkoppling av modell för linjesträcka.

Fig. 2. Modell för ömsesidig påverkan i nollföljd mellan två respektive tre linjer.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>