Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 6. 5 februari 1949 - Arbetsförenkling och dess utveckling i Amerika, av David B Porter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
<>82
TEKNISK TIDSKRIFT
Arbetsförenklingen är ett system, som går ut
på att öva de människor, som verkligen utföra
arbetet, att framlägga förslag till att göra arbetet
lättare och bättre. Den leder inte till att
arbetet kommer att utföras mer ansträngande eller
fortare utan till eliminerandet av onödiga
rörelser och prestationsförluster. Onödiga funktioner
och ineffektiva operationer kunna utbytas mot
skapande funktioner och tjänster och
kostnaderna kunna samtidigt nedbringas.
Arbetsförenklingen vill lära människorna vid arbetet att
använda några få fundamentala hjälpmedel och
att tillämpa några få enkla principer.
Ingenjörerna ha alltid tillämpat
arbetsförenklingsprinciper-na. Skillnaden är, att då
arbetsförenklingsprin-ciperna tillämpas av experter måste de
förbättringsförslag, som framkomma, "säljas" nedåt
genom linjeorganisationen, och påtvingas de
människor, som verkligen utföra arbetet. På
detta sätt kommer man inte ifrån det gamla
problemet om människornas motstånd mot
ändringar.
Det resultat som uppnås med arbetsförenkling
beror i hög grad på övning, övningen måste
börja i toppen och passera hela vägen ned genom
linjeorganisationen för att ge bästa resultat. Om
man gör på detta sätt, skapar man ett enhetligt
förvaringssätt, som accepteras och förstås av
arbetsgivare och anställda. Konsten att genomdriva
idéerna upp genom linjeorganisationen har
alltid varit ett problem. Sannolikt har frånvaron
av en effektiv metod att framlägga föreslagna
förbättringar mer än andra förhållanden varit
anledningen till att värdefulla idéer icke
accepterats. Arbetsförenklingen skapar medlen och
den allmänna grundvalen för att föstå
nödvändigheten av att på lämpligt sätt presentera ett
förslag och för att förslagsställaren, och den som
har ansvaret att acceptera eller avslå förslaget,
skola förstå varandra.
Hur går man till väga?
Övning spelar en mycket betydelsefull roll i ett
framgångsrikt arbetsförenklingsprogram.
Människorna måste övas i att använda
arbetsförenk-lingsmedlen, exempelvis processchemat. Detta
förser dem med ett enhetligt och enkelt verktyg
vilket hjälper dem att uttrycka sina tankar och
presentera sina förbättringsförslag. Att inrikta
folks medvetande på dessa frågor är en mycket
betydelsefull del i övningsprogrammet.
Människorna måste önska att förbättra sina arbeten.
Det måste bli en vana hos dem att alltid söka
efter lättare och bättre metoder att utföra
arbetet. Önskan att finna en ny metod, som ger
bättre resultat än den gamla, måste uppmuntras, och
vanan att betrakta allt nytt ur synpunkten "det
går inte" måste tas bort. Motståndet mot att ändra
måste försvinna ur medvetandet, innan man kan
tänka fullständigt fritt vid analyserandet i syfte
att finna något sätt att förbättra. På detta sätt
skaffas många arbetare, som förbättra sina egna
arbeten med en allvarlig önskan att skapa något
och med en känsla av stolthet att själva skapa
förbättringar. Man måste vänta sig att möta ett
naturligt motstånd, då några få experter i toppen
skola sälja sina egna idéer nedåt genom
organisationen till arbetarna, som sätta sin stolthet i att
veta mer om sina egna arbeten än någon annan.
Skillnaden mellan dessa två sätt till
metodförbättringar är skillnaden mellan "motstånd mot
att ändra" och "förslag till att ändra". Alla
ansvarighetsnivåer inom organisationen måste ges
övning men i olika utsträckning. Det är mycket
önskvärt om icke nödvändigt att erhålla
förståelse och fullt stöd från den högsta ledningen.
Om en person är ansvarig för förbättringar av
sitt eget arbete, trivs han bättre med arbetet, och
det är mera sannolikt att han gör förbättringar
och får dem att bli effektiva. Vi skulle
säkerligen icke ha uppnått de resultat, som vi erhållit,
om vi såsom experter fortsatt att själva försöka
utföra förbättringar i stället för att använda vår
tid till att försöka lära andra att göra det.
Människorna vid arbetet måste läras hur man skall
göra detta, och sedan måste de inges en känsla
av att arbetsförenkling är en mycket väsentlig
del av deras arbeten. Det har sagts, att "om vi
förbättrar människorna, skola människorna
förbättra tingen". Att utbilda folk är därför den
mest betydelsefulla delen i programmet.
Övning i arbetsförenkling medför följande för
människorna vid arbetet: den lär dem
arbetsledningens och metodförbättringens principer; den
ger dem verktyg för att förbättra sina arbeten
och lär dem hur dessa verktyg skola användas;
den samordnar och styr deras ansträngningar
mot ett gemensamt mål; den skapar en rättvis
grundval för värdering av deras medverkan; den
skapar förtroende och initiativ, önskan att göra
förbättringar och stolthet i att utföra förslaget,
samt större intresse för de egna arbetena och
bygger upp en god moral. Värdet av ett dylikt
program är svårt att mäta. Vid sidan om de
fördelar företaget erhåller har man det värde en
sådan övning ger människorna själva, vilket även
i de flesta fall erkännes och uppskattas av dem.
Samtidigt med påverkandet av deltagarnas
inställning till dessa frågor försiggår den mer
speciella och påtagliga delen av
arbetsförenkling-ens övningsprogram, nämligen den del, som
berör användande av några få fundamentala
ingenjörstekniska principer. Syftet med användandet
av processchemat läres.
Visuella övningshjälpmedel användas mycket
inom arbetsförenklingen, och processchemat är
ett medel att på ett papper fästa olika faktorer
och element i arbetet för att kunna jämföra den
befintliga metoden med den föreslagna i syfte
att bestämma vilka fördelar och besparingar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
