Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 8. 19 februari 1949 - Val av metalliska material för höga temperaturer, av Axel Hultgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. i. Sfäroidisering av
cementit vid 5iO°C hos 0,15 %
kolstdl (enl. Clark1); a
ursprunglig struktur, glödgat
tillstånd; b 6,3 kplmm’, i 788
h; c 4,2 kplmm2, 13 950 h
(X 1000).
ständighet eller tröghet mot oxidation och
korrosion. För särskilda ändamål användas rostfritt
kromstål med ca 12 % Cr och ca 0,15 % C,
vilket medför god korrosionsbeständighet samt
god dämpningsförmåga vid
vibrationspåkän-ningar. Eljest användas vid ifrågavarande
temperaturer kolstål och låglegerade stål. Kolhalten
i kolstål för detta ändamål brukar vara omkring
0,10—0,15 %. Detsamma gäller för låglegerade
stål, som icke härdas, medan seghärdade stål
kunna ha upp till ca 0,5 % kol. En höjning av
kolhalten till ca 0,40 % har visat sig kunna ge
bättre kryphållfasthet upp till ca 540°C, dock
endast i kolstål1.
För att höja kryphållfastheten och
övergångs-temperaturen tillsättes bl.a. ofta molybden och
krom, stundom volfram och vanadin, var för sig
eller kombinerade. Det är av intresse att alla
dessa legeringsämnen äro karbidbildare5. Även
nickel användes som legeringsämne i
varmhåll-fasta stål, troligen mest i seghärdade stål.
Molyb-denhalten överstiger sällan 1 %, kromhalten kan
vara 0,5—4 %. Ett molybdenfritt kromstål
undergår vid högre temperatur, ca 400 à 600° C, med
tiden en försprödning, märkbar vid efterföljande
slagprov vid rumstemperatur (jfr
anlöpnings-sprödhet1, dvs. den sprödhet, som framträder i
vissa seghärdade stål, då föremålen fått svalna
långsamt efter anlöpningen). Molvbdentillsatsen
motverkar eller upphäver denna tendens". Rena
molybdenstål äro icke tillräckligt oxidations-
tröga ovanför ca 540°. Genom kromtillsats fås
erforderlig tröghet. Rena molybdenstål ha visat
benägenhet att med tiden grafitiseras invid
svetsfogar, varvid hållfasthet och seghet nedsättas. En
måttlig kromtillsats upphäver denna svaghet.
Ki-seltillsats användes även vid sidan av krom för
att öka oxidations- och korrosionströgheten8.
Om krypningens mekanism har det bl.a. sagts1,
att den plastiska deformationen i det lägre
temperaturområdet sker företrädesvis inom
kristallkornen, varvid mekanisk härdning bestämmer
krypförloppet, medan den inom det högre sker
i deras gränser som följd därav, att materialet i
korngränsskikten har tillräcklig rörlighet att
tillåta deformation och även brott utefter dem.
I överensstämmelse härmed anges, att den
ekvi-kohesiva temperaturen sammanfaller med den
lägsta rekristallisationstemperaturen eller
kallbearbetning. Även om en viss parallellism råder
mellan det högre krypområdet och
temperatur-området för snabb rekristallisation (jfr bly), är
dock denna tanke icke helt klar, då ju
^kristallisation innebär den gamla kornstrukturens
förtärande vid de nya kornens utväxande. Det är
icke osannolikt, att korngränserna kunna
successivt förskjutas under anpassning efter den
rådande spänningen, en iakttagelse, som gjorts vid
ännu icke offentliggjorda undersökningar
rörande hastig varmdeformation av olika metaller.
Med en sådan förskjutning kan en långsam
deformation tänkas vara förknippad.
Eldhärdiga (värmebeständiga) legeringar
Eldhärdighet, dvs. oxidationsbeständighet vid
hög temperatur, grundar sig på närvaro i
legeringen i fast lösning av en tillräcklig mängd
krom, vars verkan förstärkes om aluminium
eller kisel samtidigt äro närvarande. Den
oxiderande atmosfären alstrar snabbt ett tunt
oxidskikt på ytan, vilket är rikt på krom respektive
de nämnda legeringsämnena och som har
sådana skyddande egenskaper, att fortsatt reaktion
mellan de syrehaltiga beståndsdelarna i
atmosfären och metallytan i hög grad fördröjes, varför
oxidskiktets tjocklek förblir praktiskt taget
oförändrad. En förutsättning härför är bl.a., att
angreppet på ytan i huvudsak har karaktären
av-ren oxidation, ostörd av uppkolning, förslaggning
i närvaro av alkali eller vissa andra metalloxider,
svavelangrepp m.m. Atmosfären kan få bestå av
luft, ånga och oxiderande förbränningsgaser.
Den erforderliga mängden av legeringsämnen
beror på temperaturen. Med eldhärdiga stål
betecknas sådana eldhärdiga legeringar, vilka
innehålla järn som huvudmetall. Huvudmetall kan
även vara nickel eller kobolt. Vid rena kromstål
erfordras för eldhärdighet vid 800° C en halt av
ca 13 %, vid 900° ca 20 % och vid 1 050° ca
24 % Cr. Ett stål med 25 % Cr och 5 % Al är
eldhärdigt vid ca 1 300°.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
