- Project Runeberg -  Teknisk Tidskrift / Årgång 79. 1949 /
174

(1871-1962)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 10. 5 mars 1949 - Lysämnen, av Gunnar Günther

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

174

TEKNISK TIDSKRIFT

Tabell 1. Lysämnen, exciterbara för UV-strålning 2 537 Å

Lysämne

Aktivator

Fluorescens
för 2 537 Å

Kalciumfosfat Cerium, trevärt 3 200—4 500 k

UV + blå

Kalciumvolframat — 3 100—7 000 Å

blå

Magnesium- — 3 600—7 200 Ä

volframat blåvit

Zinksilikat Mangan 4 600—6 400 Ä

grön

Zinkberyllium- Mangan 4 800—7 500 Å

silikat gulgrön-röd

Kadmiumborat Mangan 5 200—7 500 Å röd

Kalciumsilikat Mangan och bly 5 500—7 500 Å röd
Kalciumhalofosfat Mangan och anti- 4 000—7 200 Ä
mon gulvit

färger. Mörkblåa lysrör äro lämpliga för kopiering
på ozalidpapper. Ljusblåa rör begagnas för
belysning vid fotografering och förstoring med
blåkänsliga och ortokromatiska bromsilvermaterial.
Grön- och rödlysande rör, som ha svag
fotografisk verkan, användas tillsammans med filter för
mörkrumsbelysning. Blå- och rödlysande rör
utnyttjas även vid artificiell växtbestrålning.

De nu nämnda lysrören arbeta vid normal
belysningsspänning. Neonrören däremot, som
utnyttjas för skylt- och reklamändamål, äro
hög-spänningsrör med kallelektroder. De kunde
tidigare endast erhållas i ett begränsat antal nyanser
genom variation av ädelgasfyllningens
sammansättning och det använda glasets färg. I vissa fall
begagnades fluorescerande glas. Genom
kristallfosforernas utveckling och anpassning även till
neonspektrets kortvågiga resonanslinjer (736 och
744 Å i Schumannområdet) ha neonrören fått
sin färgskala och ljusstyrka väsentligt utökad.

Lysämnen, särskilt sulfider, som absorbera
långvågigt ultraviolett ljus (tab. 2), ha funnit
allt vidare användning för dekorationseffekter i
teatrar, biografer och restauranger. Kulisser,
tapeter och dräkter målade med lysfärger ge vid
bestrålning praktfulla färgeffekter.
Scenförändringar inför öppen ridå kunna åstadkommas på
ett ögonblick genom mörkläggning och inkoppling
av UV-belysning i kombination med lysfärger.
Inom parentes kan i detta sammanhang nämnas,
att lysämnen fått användning för att ge
artificiella tänder ett verklighetstroget utseende.
Naturliga tänder luminescera nämligen mycket
kraftigt i UV-ljus.

Vetenskapliga och tekniska ändamål

Medelst speciella kristallfosforer, t.ex.
cerium-aktiverade fosfater och silikater, omvandlas
kort-vågigt UV- till mer långvågigt UV- och violett
ljus. Kvicksilver urladdningsrör av lågtryckstyp
tned dylika lysämnen användas för medicinska
(mot rakitis) och biologiska strålningsändamål.

Inom medicinen ha dessutom vissa lysämnen
blivit av stor betydelse för framställning av
lys-skärmar vid skärmbildsfotografering medelst
röntgenstrålar. Dessa upptäcktes av Röntgen i
samband med deras inverkan på en
barium-pla-tinacyanurskärm. Senare använde man skärmar
med manganaktiverat zinksilikat eller också
kad-miumvolframat. En betydande förbättring har
på senare tid uppnåtts genom införandet av
sil-veraktiverad zink-kadmiumsulfid, varigenom
ge-nomlysningsbildens ljusstyrka kunnat stegras en
10-potens och möjligheten till kinematografisk
fotografering av genomlysningsbilden blivit
genomförbar. Genom tillsats av små mängder
nickel till sulfiderna undertryckes
fosforescens-verkan, som är till skada vid iakttagandet av
rörliga föremål. Volframaterna ha i de flesta fall
utan vidare tillräckligt kort efterlysning.
Materialprovning av verktyg och färdiga produkter
med röntgen tillgår på liknande sätt. Lysämnen
komma också till användning vid
röntgenupptagningar i förstärkarfolier, som kunna innehålla
finfördelat kalciumvolframat i tunt skikt för att
förkorta exponeringstiden. Även vid
upptagningar med /-strålar vid materialprovning
begagnar man sig av förstärkarfolier.
Exponeringstiden kan med folier förkortas till l/35 av
belysningstiden utan folier. Lysämnen, som reagera
för röntgenstrålar, ha sammanförts i tab. 3.
Till katodstråleoscillografer, elektronmikroskop
och television användas lysskärmar av olika slag
för att göra den elektron-optiska bilden direkt
synlig. Lysämnena äro ofta zink- eller
zinkkad-miumsulfider med koppar eller silver som
aktivator eller också av silikattyp (tab. 3). Olika
grader av fosforescens äro önskvärda för dessa
ändamål, och genom tillsats av nickel kan den
undertryckas. Svårare är det att förlänga den
med god intensitet, men det är känt, att
koppar-aktiverade zink- och zinkkadmiumsulfider kunna
bringas att fosforescera starkare genom exci-

Tabell 3. Lysämnen, exciterbara för katod- och
röntgenstrålar

Lysämne Aktivator Fluorescens

Zinksulfid Koppar + (nickel) blå-grön

Zinksilikat Mangan grön

Zinkberyllium- Mangan gul-röd
silikat

Zinkkadmiumsulfid Koppar + (nickel) grön-gul

Zinkkadmiumsulfid Silver blå-gul

Zinksulfid Silver blå

Kalciumvolframat — blå

Tabell 2. Zinksulfider, exciterbara för UV-strdlning 3 650 Å

Lysämne Aktivator Fluorescens

Zinksulfid Silver blå

Zinksulfid Koppar grön

Zinksulfid Mangan gul

Zinkkadminm- Koppar gulgrön-röd
sulfid

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Fri Oct 18 15:47:58 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tektid/1949/0186.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free