Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 12 mars 1949 - Grundämnenas periodiska system, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 fi
TEKNISK TIDSKRIFT
reslagit en ny modifikation av den långa
horisontella tabellen. Hans schema, som återges i fig. 2,
består av två delar, av vilka den vänstra omfattar
åtta "huvudgrupper" och den högra åtta
"bigrup-per". Tabellen saknar luckor, men lantanidserien
av de sällsynta jordartsmetallerna måste ställas
i en särskild rad längst ned. Härigenom bryts
elementserien efter lantan, och
gruppindelningen blir oklar. Som senare skall visas, är nämligen
aktinidseriens element icke analoga med
övergångselementen nr 72—78 utan blott med
motsvarande element i lantanidserien. Zimens säger sig
ha grupperat elementen kring ädelgaserna. Detta
synes icke vara ett fullt riktigt angivande av
principen för tabellens konstruktion, ty han har
avslutat perioderna inom huvudgrupperna med
alkaliska jordartsmetallerna. Det är därför i
själva verket dessa, som bestämmer
periodindelningen. Till höger om huvudgrupperna har han
sedan ställt åtta eller egentligen tio bigrupper.
Detta går bra t. o. m. fjärde perioden, men i den
femte måste elementserien brytas.
Simmons10 har publicerat en lång, horisontell
tabell (fig. 3), i vilken periodindelningen även
bestäms av de alkaliska jordartsmetallerna, men
där elementen i Zimens’ bigrupper ställts till
vänster om dennes huvudgrupper (jämför fig. 2 och
3). Idén att avsluta perioderna med de alkaliska
jordartsmetallerna i stället för med ädelgaserna
har därmed konsekvent genomförts. Av fig. 3,
som i princip visar Simmons’ förslag, framgår, att
de sällsynta jordartsmetallernas serie är fullt
utvecklad och att tomma platser endast finns för
ännu oupptäckta element. Tabellen är därför
synnerligen enkel och överskådlig, och den
uppfyller alla de fordringar, som kan ställas på ett
schema över det periodiska systemet.
Beskrivning av Simmons’ tabell
I fig. 3 har elementen grupperats i åtta perioder,
som parvis är lika långa. Det första paret har två
element i varje period och de följande paren i
ordning 8, 18 och 32 element vardera. Den
åttonde perioden är dock ofullständigt känd.
Uppställningen är alltså symmetrisk. I fig. 3 har
skiljelinjerna utnyttjats för att ånge vissa
lagbundenheter. Hos de atomslag, som står närmast till
höger om de lodräta, feta, heldragna linjerna,
uppträder de i tabellen angivna elektrontyperna för
första gången i elementserien. Vid den andra
linjen från höger räknat inkommer sålunda den
första s-elektronen med högre n-värde än
s-elektronernas hos föregående atomslag.
De prickade linjerna ger tillsammans med
de heldragna en gruppering av kemiskt
närstående element i åtta zoner. Den kemiska släktskapen
mellan elementen går i horisontell led i tabellens
vänstra del och huvudsakligen i vertikal led i den
högra. Detta har markerats med fina linjer och
visar, att även icke analoga element kan ha
snarlika kemiska egenskaper. De sällsynta
jordartsmetallerna i zon VIII visar sålunda
horisontellt utpräglade kemiska likheter, vilka sedan blir
svagare för övergångselementen i zon VII. De
sex elementen i nästa zon (VI) visar tydlig
släktskap i vertikal led och ingen i horisontell.
Zonerna IV och V är triangulära; de utmärks av stor
kemisk släktskap i vertikal led och övergår i
varandra längs hypotenusan. Den förra
innehåller alla metalloider utom väte och
ädelgaserna och den senare alla metaller med />-valenser.
Ädelgaserna utom helium bildar zon III och de
starkt elektropositiva metallerna zon II. De två
första perioderna utgör en inledningszon. Mot
denna zonindelning, som med undantag för zon I
gjorts enligt Simmons, kan invändas, att zonerna
IV och V bort sammanslås till en. Uppdelningen
av elementen i metaller och metalloider förefaller
nämligen godtycklig, eftersom den saknar
atom-strukturell grund.
För grupperna karakteristiska valensantal kan
blott väntas inom zoner med utpräglad kemisk
Zoner:
I. Lätta element.
II. Alkaliska metaller.
III. Ädelgaser.
IV. Metalloider med valenser.
V. Metaller med p-valenser.
VI. Koppar- och zinkgrupperna.
VII. Övergångselement.
VIII. Sällsynta jordartsmetaller.
Fig. 3. Periodiska systemet enligt Simmons.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
