Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 11. 12 mars 1949 - Chiffrering av kemiska föreningars strukturformler, av Sigge Hähnel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
21 fi
TEKNISK TIDSKRIFT
Fii/. 1. Ändpunkter och grenpunkter.
En kemisk förening är en samling au individuellt givna
atomer, vilka parvis sammanbinds au riktade valenser.
Samlingens nettoladdning och inom den varje individuell
jons måste anges, när sådana laddningar finns.
Vid uppställning av chiffer betraktas alla valenser som
enkla och ingen hänsyn tas till dubbel- eller
tredubbel-bindningar. Däremot måste man noga hålla reda på hur
många andra atomer, som en viss atom binder. Detta antal
kallas atomens koordinationstal, vilket alltså ej behöver
vara lika med det antal kovalenser, varmed den är
bunden vid andra atomer. Man skiljer vidare ej mellan olika
kristallformer eller modifikationer av fasta ämnen;
elementen representeras av enkla atomer och anses alltså ha
koordinationstalet noll. Detsamma gäller naturligtvis för
en jon bestående av en enda atom. Föreningar, för vilka
en kovalent struktur veterligen kan existera, t.ex. syror,
behandlas som vanliga kovalenta föreningar, trots att de
kan vara joniserade. Föreningar, som alltid är joniserade,
t ex. nästan alla salter, anses däremot bestå av individuella
joner icke sammanbundna med riktade valenser.
Regel 1. Symboler och index. Tre kolvätegrupper ges
speciella beteckningar, nämligen CH3i=J*, CH-, = L och
CH = M. Dessa grupper betraktas som atomer och
inkluderas därför i termen "atom". Alla andra atomer
betecknas med sina vanliga kemiska symboler* och en
variabel grupp enligt vanlig praxis med R. En atoms
koordinationstal betecknas med en siffra, index, i symbolens övre
högra hörn, varvid dock index 2 ej utskrivs. Joner betecknas
med samma symboler som andra atomer eller
atomgrupper men deras chiffer föregås av symbolen E för negativ
laddning och G för positiv. Ringslutning betecknas med
symbolen X.
Regel 2. Siffror. Utom som index skrivs noll "0" för alt
ej förväxlas med syre, O. När en symbol med vissl index
förekommer n gånger i följd i ett chiffer, skrivs den blott
en gång. efterföljd av siffran n som upprepningstecken,
t.ex. LLLi=L3. När en kedja av symboler utan index (dvs.
atomernas koordinationstal == 2) slutar med index 1 och
förekommer n gånger i följd, betecknas detta med siffran
n efter symbolen med index 1, t.ex. COffOH1 =C3OH12.
För ringslutningssymbolen X kan upprepningstecken ej
användas, utan alla X måste utskrivas. Antal
elementarladd-ningar hos en jon anges med en siffra efter E resp. G,
varvid 1 icke utskrivs. För att ånge en ringslutnings läge
skrivs en siffra, som anger dess nummer, efter symbolen
X, t.ex. X, X2, X3.
Regel 3. Övriga tecken. Vid chiffrering av en joniserad
förening skiljs positiva och negativa joner åt med ett
snedstreck, t.ex. EC1°/GK° för KC1. Upprepningstecken för joner
skiljs även från dessa med snedstreck, t.ex. ECl°/2/G2Ba0
för BaCL. Vid förkortning av chiffer kan parenteser
användas. När samma grupp av symboler förekommer flera
gånger i följd, sätts den inom parentes med en
efterföljande siffra, som utgör upprepningstecken för hela
svmbol-gruppen. När samma grupp återkommer men ej i följd,
sätts den första inom parentes, under det de följande
utmärks med tomma parenteser. Återkommer flera olika
grupper, sätts i den lomma parentesen ett från denna
räknat ordningsnummer för att utmärka vilken av
grupperna den gäller. Enligt dessa regler skrivs formellt t.ex.
AB CDE CDE F GHIK L GHIK GH1K GHIK CDE förkortat
AB(CDE)2F(GHIK)L( )3(2).
Regel 4. Symbolernas prioritet. För att erhålla unika
chiffer måste en viss ordningsföljd eller prioritet för
symbolerna fastställas. Ringslutningssymbolerna X går före
alla andra i ordning X, X2, X3,... De kan dock aldrig
stå först i ett chiffer. Närmast efter X i prioritet kommer
E, E2, E3,... och G, G2, G3,.. . En symbol med lägre
index går alltid före en med högre. För symboler med lika
index gäller följande ordningsföljd: alla element utom kol
i ordning efter stigande atomnummer (H, He, Li . . .),
kolvätegrupperna i ordning J, L och M, kol (C) och sist R.
Om två serier av symboler är identiska fram till men
exklusive n:e symbolen, bestämmer denna seriernas
ordningsföljd (precis som Alabama går före alabaster i ett
lexikon). Prioritetsreglerna kan sammanfattas i följande
schema:
X, X2, X3,. . . E, E2, E3, .. . G, G2, G3, . . .
H°, He°,. . . U°.. . J°, L°, M°, C°, R°
H\ He1,... U1... J1, L\ M\ C1, R1
H. He, .. . U .. . .1, L, M, C, R
H3, He3,... U3... J8, L3, M3, C3, R3
Regel 5. Allmän chiffreringsmetod. Skriv symbolerna i en
vågrät rad från vänster åt höger, och börja med den atom,
vars symbol har prioritet framför alla övrigas enligt
regel 4. Övergå sedan till den atom, som är direkt bunden
vid den första, och fortsätt i kontinuerlig följd. För atl
fastställa den första atomens prioritet kan det vara
nödvändigt att undersöka flera alternativa vägar och tillämpa
lexikonprincipen enligt regel 4. Den kontinuerliga
chiffre-ringen måste sluta endera vid en atom med
koordinationstal ett. en ändpunkt, eller med en ringslutning. När
detta inträffar, återvänd längs samma väg till den första
gren/ninkten, som är den första atomen med
koordinationstal över två. Denna kallas en öppen grenpunkt, när
någon ännu ej chiffrerad atom är bunden vid den.
Forisätt chiffreringen i kontinuerlig följd som förut från den
öppna grenpunkten med den hittills icke chiffrerade
atom, vars symbol har prioritet framför i övrigt likställda
atomers. När denna följd är slut, återvänd till närmaste
öppna grenpunkt och fortsätt på delta sätt, tills bela
formeln är chiffrerad.
Chiffrering av formler utan lingar
Begreppen ändpunkt och grenpunkt har definierats i
regel 5, men deras betydelse kan ytterligare klargöras med
elt exempel. I strukturformeln fig. 1 har ändpunkterna
markerats med cirklar och grenpunkterna med kvadrater.
Vid chiffrering av en formel måste man enligt reglerna
börja med den ändpunkt, vars symbol har prioritet
framför de övriga ändpunkternas. Betraktas t.ex. formeln
-ch3
ch..
CH., — CH <
CH3’
.J1
som kan skrivas .I1 — L—M3 <j,
är alla ändpunkterna betecknade med .I1, men enligt
lexikonprincipen har den längst till vänster prioritet, eftersom
den är bunden vid L, som går före M3. Chiffret blir därför
.PLMMM1^ J1LM8J12. Som ytterligare enkla exempel kan
nämnas CH, : CHC i CH = IAMCM1; n-pentan = J1LLLJ1t=
i= PL3J1; etylen = L12; dimetylacetylen =J1C2J1. I
ättiksyra, CHjCOOH, finns tre ändpunkter, H\ O1, J1, med
prioritet i nämnd ordning samt en grenpunkt C3. Chiffret
börjar därför H10C301, ty O1 skall, gå före J1. Man går
sedan tillbaka till grenpunkten och får då H’OC’0’J1. På
samma sätt ger metyletylketon, CH3CH.,COCH3, chiffret
01CsJ1LJ1 och formeln i fig. 1 H1N3H1C301LCL1. I sista fallet
finns det två fullständigt likvärdiga ändpunkter, nämligen
11 i NH„-gruppen. Det är då likgiltigt, om man börjar med
den övre eller undre, men från N-atomen, som är första
grenpunkt, måste man gå till den andra H-atomen,
eftersom H1 har prioritet framför C3.
Chiffrering av två mer komplicerade strukturformler
skall nu diskuteras. 1 formeln
* Jod betecknas i anglosaxisk litteratur med "I".
CICHXH
/chxh„oh ßr
\ch2ch2c(ch3)ch2chxho
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
