Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 16. 16 april 1949 - Moderna metoder för bränning och släckning av kalk, av N V S Knibbs och B J Gee
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
9 cipril 1949
287
tidsfördröjning, som varierar med
hydratise-ringshastigheten hos kalken, har medfört ett
annat mycket viktigt resultat, nämligen att man får
en enkel och pålitlig anvisning om den riktiga
kvantiteten vatten, som skall användas. Den
vattenmängd, som kalk behöver för hydratisering,
varierar mycket både med den kemiska
sammansättningen och temperaturen för kalkens
bränning samt med huru länge den före
användningen varit utsatt för atmosfärisk inverkan. Den
erforderliga vattenmängden kan variera från
timme till timme, och det finnes inget enkelt sätt
att mäta den. I den först beskrivna hydratorn
har man den rätta mängden vatten, då rakorna
kunna drivas med ett minimum av kraft. Alltför
mycket vatten, vilket resulterar i fuktig
hydroxid, förorsakar minskad flytbarhet och
följaktligen en ökning av vridningsmomentet på axeln,
vilket i sin tur kan visas på en amperemätare,
seriekopplad med den motor, som driver
hydratorn. Alltför litet vatten, varav följer mindre
ånga, medför även minskad flytbarhet men ger
dessutom upphov till ett annat fenomen. Den
heta, torra hydroxiden häftar nämligen fast vid
axeln och rakorna i hydratorn, varigenom en
stor klump bildas, som roterar med som ett enda
stycke. Detta är tydligen ett elektrostatiskt
fenomen, och hydroxidmassan kan med lätthet
upplösas genom tillsats av vatten. Denna
klumpbildning medför ett ökat kraftbehov för hydratorn,
och amperemätaren utgör en känslig indikator
på underhydratisering. Belastningen kan
verkligen bli så hög, att motorn stannar, om icke
åtgärder vidtas. En betydande underhydratisering
är en omöjlighet i en hydrator av denna
konstruktion. Resultatet av tolv månaders drift med
en Knibbshydrator framgår av följande
sammanställning:
Kvantitet rå bränd kalk, levererad till
anläggningen .................... t 8 877
Släckt kalk Avfall
Total produktion .................. t 11 000 532
Utfall ...........................% 95,39 4,61
Släckt kalk per ton rå bränd kalk kg 1 260
Drifttid .......................... h 2 506
Produktion .................... kg/h 4 407
Medelförbrukning av elenergi .. kWh/t 5,55
Spilltid (rengöring och reparation) h 632
Siktanalys
Maskvidd Släckt kalk Avfall
mm våtsiktning torrsiktning våtsiktning torrsiktning
% % % %
0,208 99,6 98,5 74,4 20,8
0,147 96,9 17,6
0,089 97,0 92,3 60,6 15,5
0,074 92,2 15,4
Kemisk analys
%
Kalciumoxid, totalt .............................. 73,40
Glödgningsförlust ................................ 23,17
Kiseldioxid ...................................... 0,30
Järnoxid + aluminiumoxid ...................... 0,21
Magnesiumoxid .................................. spår
Svaveltrioxid .................................... 0,29
Koldioxid ....................................... 0,72
Fri fuktighet .................................... 1,91
Kalciumhydroxid ................................ 94,56
Utvinnbar kalciumoxid ........................... 71,56
De flesta hydratiseringsanläggningar voro förr
mycket dammiga, både inuti fabrikerna och
utanför. Detta innebär icke endast dåliga
arbetsförhållanden och kalkavsättning på närliggande
byggnader och omgivning utan även
betydande materialförluster. Moderna anspråk fordra
dammfria anläggningar, och detta har
åstadkommits i de flesta hydratiseringsanläggningar, som
på senare år byggts i England. I Amerika är det
fortfarande vanligt, att man ser damm stiga upp
från en del anläggningar, men även där blir det
obligatoriskt att tillvarata dammet. Många
gas-reningsverk hava förbundits med hydratorer,
men de flesta besväras av onödigt komplicerade
apparater. En enkel apparat, fig. 8, kvarhåller
dammet och återför det till hydratorn i form
av kalkmjöl, varvid endast luft och ånga
bortgå, och samtidigt förvärmes vattnet för
hydrati-seringen nästan till kokpunkten. Fig. 9 visar ett
schema över tillverkning av hydroxid.
Hydratisering under tryck
Såsom redan nämnts, ha de
hydratiseringsanläggningar, som mest användas i Amerika,
förblivit oförändrade under många år, men det
nyligen företagna införandet av
genomhydratise-rad dolomitkalk och dennas popularitet bland
förbrukarna har framtvingat en helt ny
hydrati-seringsprocess, som sker under tryck.
Hydratiserad dolomitkalk har länge använts i
Amerika för byggnadsändamål, och framför allt
ha dolomithydroxiderna från Ohio på grund av
sina speciella egenskaper levererats över hela
Förenta Staterna för användning som puts vid
rappning. När dolomitkalk hydratiseras på
vanligt sätt, är det endast kalciumoxiden, som
förenar sig med vatten. Magnesium stannar kvar i
form av oxid. Dolomitkalken från Ohio lämnar
emellertid hydroxider, innehållande
magnesiumoxid, som delvis hydratiseras efter
genomdränk-ning med vatten under ett par timmar, och
kalkgröten företer därför stor plasticitet, som gör den
lättarbetad med mursleven vid rappning.
Satshydratorer, som arbeta under tryck, ha
länge varit i användning, t.ex. för framställning
av hållbar hydroxid för användning i
kalk-sandtegel, och de ha även för många år sedan
använts för dolomitkalk. De hydratorer, som först
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
