Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 18. 30 april 1949 - Rullbanor och hjulbanor, av Erik Nothin - Anmälan: Enskilda järnvägars entreprenörer och arbetschefer 1802—1940, av Torsten R Åström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 april 1949
341
kan även användas då rullarna ligga i kurva med stor
radie, om vinken mellan två närliggande rullar ej
överstiger 3—4°. Då banan är rak ocli rullarna ligga nära
intill varandra, kunna drivkedjorna ersättas med cylindriska
kugghjul, som göra ingrepp mot de på rullarna anbragta
drivhjulen, eller kan man — även vid större rullavstånd —
använda en längs med banan framdragen drivaxel, från
vilken rullarna drivas med koniska kuggväxlar.
Rullbanor med drivna rullar användas i stor
utsträckning bl.a. vid sågverk för transport av bräder, stockar o.d.
För att styra de långsträckta föremålen mot banans mitt
utrustas rullarna ofta med höger- och vänstergängor
enligt fig. 8. För att underlätta avlastningen av virket åt
endera sidan av banan användas enkelgängade rullar enligt
samma £igur. Godsets långsträckta form gör det möjligt
att i detta fall placera rullarna med ända upp till 2 m
mellanrum. Vid valsverk användas ofta kraftigt
dimensionerade rullar av gjutjärn, som drivas av var sin elmotor,
"elrullar".
Hjulbaiior
För flytande transporter av mindre tungt gods, t.ex. lätta
paket, kartonger m.m., ha hjulbanor i allt större
utsträckning börjat användas. En för demonstrationsändamål
anordnad hjulbana visas i fig. 9. Rullbanornas långa
rullar äro här ersatta med smala hjul enligt fig. 10. Varje
hjul löper individuellt, varigenom bromsande friktion
mellan gods och hjul undvikes och godset får en god
styrning såväl på raksträckor som i kurvor. Styrskenor utefter
transportbanans sidor bli härigenom ganska onödiga,
jämför fig. 9, och godset kan ha större bredd än själva
banan. Hjulen i de moderna hjulbanorna tillverkas av en
korrosionsfri metallegering. Såväl nav som kulringar äro
av härdat stål med i navet insvarvade tätningsspår. Själva
lagret är insmort med en speciell rostskyddande olja, som
samtidigt tjänstgör som smörjmedel. Hjulbanorna
förekomma i handeln i två standardbredder, 300 och 455 mm.
Antalet hjul i jämnbredd på samma axel är minst två och
högst fem. Hjulen, vilkas standarddiameter är 49 mm,
fixeras i axiell led med små fjäderringar. För
sammanfogning av olika sektioner användes den i fig. 13 visade
anordningen.
Hjulbanorna användas ofta som hjälporgan till rullbanor
och bandtransportörer, speciellt i växlar och kurvor, för
vilka de särskilt lämpa sig på grund av banhjulens
individuella rotation. En dylik kombination av rull- och
hjulbanor vid en tvåvägsväxel visas i fig. 12. Jämte
rullbanor användas hjulbanorna även som matarbord vid
inlopp till och utlopp från bandtransportörer. Omvänt
Fig. 12. Rullbana med hjulbaneväxel.
Fig. 11. Tvåvägsväxel vid hjulbanor; måtten i mm.
Fig. 13.
Anordning för [-sammankoppling-]
{+samman-
koppling+} av
bansektioner.
användas ofta transportband såsom hjälpmedel vid långa
tyngdkraftrullbanor för att efter långa "utlöpor" höja
transportgodset så högt över golvytan att tillräckligt stor
"fallhöjd" erhålles för godsets vidarebefordran genom
tyngdkraften på den fortsatta rullbanan.
Vid större industriföretag för masstillverkning, i större
lager och liknande anläggningar — speciellt då de omfatta
flera våningar — påträffar man stundom inventiösa och
arbetsbesparande kombinationer av rull- och hjulbanor
samt transportband. De senare användas därvid ofta som
elevatorer mellan olika våningar och utföras då som fasta
transportapparater, då däremot rull- och hjulbanorna
gärna göras transportabla för att bekvämt kunna flyttas i
mån av behov.
Enskilda järnvägars entreprenörer och arbetschefer
1802—1940, av Viktor StAhue. Tryckeri AB Thule,
Stockholm 1949. 125 s., 1 foto, 1 karta. 8 kr.
Med denna bok, som närmast har karaktären av en
biografi över ett par hundra väg- och vattenbyggare och
andra byggmän, har framlidne majoren VVK Lars Viktor
Ståhle med Richard Smedberg som medarbetare och
redaktör rest ett äreminne över de svenska enskilda
järnvägarnas "rallarehövdingar". Härmed har också lämnats
ett värdefullt person- och kulturhistoriskt bidrag till
kännedomen om ett viktigt, nu avslutat skede i vår samfärdsels
historia. I sitt företal berör också Smedberg detta och
betecknar, säkerligen med rätta, byggandet av de enskilda
järnvägarna som en av de största bedrifter den enskilda
företagsamheten i vårt land kan berömma sig av.
Upptakten till publikationen är ett beslut av Svenska
Järnvägsföreningens styrelse år 1942 att fullfölja
föreningens historik för åren 1876—1926, varvid Ståhle skulle
beredas tillfälle att skriva en mindre avdelning rörande
enskilda järnvägars entreprenörer och arbetschefer med
angivande av data. Efter två år förelåg också ett manuskript,
till omfånget dock väsentligt större än förutsett,
samtidigt som föreningens egen historik svällt så att
Järnvägsföreningen måste utesluta Ståhles avdelning. Ståhle tog
något senare kontakt med Richard Smedberg vars erkänt
stora intresse för teknisk historia ledde till ett fruktbring-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
