Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 19. 7 maj 1949 - Benämningar inom elkraftindustrin, av Enar Eskilsson - Elproduktion i Sydafrika, av Je - Elektroniska reläskydd, av Je - Hur noggrant kan tiden mätas? av Je - Högkänsligt universalinstrument, av Je
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’t maj 1949
359
nämnda om den vid varje tillfälle enligt mätare uttagna
effekten, medan det på ett eller annat sätt beräknade
medelvärdet av vissa mätvärden benämnes utnyttjad effekt.
Samma ståndpunkt intogs av den kontraktskommitté, som
utarbetade formulär till kraftkontrakt, vilka 1940
publicerades av Industriförbundet.
Orden tariff och taxa kan användas utan åtskillnad som
en gemensam benämning på de för en kraftleverans
fastställda betalningsbestämmelserna. En närstående fråga,
som behandlas i normerna, är vad som skall menas med
pris i samband med försäljning av elektrisk kraft. Det
kan härvid konstateras, att priset är en sammanfattande
benämning på de i tariffen eller taxan angivna
betalningsbeloppen, under det att ordet avgift hänför sig till de olika
i tariffen eller taxan angivna betalningsbeloppen, t.ex.
grundavgift, effektavgift etc.; därjämte användes emellertid
ordet avgift även om den resulterande sammanlagda årliga
avgiften — kraftavgiften. Detta innebär, att orden pris
och avgift ej generellt har den användning inom
kraftförsäljningen, som man är van vid i fråga om andra
nyttigheter, som försäljas i handeln, där priset vanligen
utgör å-priset och avgiften vanligen utgör det
sammanlagda betalningsbeloppet.
Utöver vad ovan sagts definieras brutto- och
nettofallhöjd, natureffekt, utnyttjningstid och utnyttjningsfaktor,
sammanlagringsfaktor och överlagringsfaktor m.m.
1 den andra huvudavdelningen behandlar normerna
benämningar på olika slag av kraft, avseende dels
kraftkällans art, dels skyldigheten att tillhandahålla kraft, dels
slutligen kraftens användning m.m. Den viktigaste delen
är den som handlar om benämningar avseende
skyldigheten att tillhandahålla kraft. Det är ju särskilt på detta
område, som Handbok XX ej visat sig tillfredsställande.
Där använde man benämningarna prima kraft, sekunda
kraft, tertia kraft och frivillig kraft, allt efter
leverantörens större eller mindre skyldighet att tillhandahålla
kraft. Denna uppdelning har emellertid ej alltid följts i
praktiken, beroende bl.a. på ofullständiga definitioner av
begreppen och på att kraftförsäljningens utveckling har
medfört ändringar i leveransformerna. Benämningarna
prima och sekunda kraft har även medfört förväxlingar,
enär de använts med olika innebörd, vilket även förorsakat
kontraktstvister. 1 normerna har därför införts helt nya
namn i stället för prima och sekunda kraft, nämligen fast
resp. villkorlig kraft, samtidigt som benämningen frivillig
kraft har bibehållits. Med fast kraft menas sådan kraft,
där abonnenten alltid i förväg vet, med vilket belopp och
under vilken kalendermässigt angiven tid kraften
tillhanda-hålles (med reservation givetvis för force majeure).
Frivillig kraft är sådan kraft, där såväl kraftbeloppets storlek
som tiden för kraftens tillhandahållande bestämmes av
leverantören. Den återstående gruppen villkorlig kraft
omfattar alla övriga slag av kraftleveranser, exempelvis
sådana, där tillhandahållandet är beroende av
naturförhållanden (t.ex. vattenföringen i ett vattendrag eller
vattenståndet i en sjö), eller leverantörens bedömande (så att
denne skall tillhandahålla kraft viss minsta tid per år).
Det utmärkande för villkorlig kraft är, att abonnenten ej
alltid i förväg vet, med vilket belopp och under vilken
kalendermässigt angiven tid kraften tillhandahålles.
Den sista avdelningen i normerna behandlar benämningar
avseende kraftens användning m.m. Här definieras bl.a.
sådana ord som reservkraft, kompletteringskraft,
bottenkraft, toppkraft, bygdekraft, ersättningskraft etc. Här har
också medtagits en begreppsskillnad mellan
kraftöverskott och överskottskraft. Ordet kraftöverskott har
sålunda definierats såsom en sammanfattande benämning
på kraft, som ej är tagen i anspråk vid en kraftstation
eller i ett kraftsystem. Ordet överskottskraft åter bör
användas om sådan kraft, som levereras, utan att det
föreligger någon skyldighet att tillhandahålla kraften.
Slutligen bör kraft, som levereras mellan olika kraftsystem
enligt överenskommelse för någon kortare tid, benämnas
tillfällig kraft. Enar Eskilsson
Elproduktion i Sydafrika. Den 1 juli 1948 övertogs
huvudparten av de privata kraftanläggningarna av
Elec-tricity Supply Commission (Escom), som grundades av
staten 1922 men senare finansierats medelst
obligationslån. Escom har nu en installerad effekt om 1 200 MW
och en årlig produktionsförmåga om 6 000 MkWh. Enligt
lag får varken vinst eller förlust uppstå på någon del av
konsumtionen, vilket verkar försvårande främst för
elektrifieringen av de glest befolkade delarna av landet. För
närvarande pågår en mycket kraftig industrialisering av
landet och kraven på elproduktionen stegras snabbt. Bland
projekten märks ett nytt järnverk vid Vereeniging, vilket
beräknas komma i full drift 1952 och som kräver ca 130
MW. Vidare har man funnit nya stora guldförekomster i
Oranje-fristaten, där man ämnar påbörja brytning i 15
gruvor. Totalt erfordras härför ca 500 MW. Det inre av
landet l|gger på 1 000—1 800 m höjd och man har
tillgång till koncentrerade fallsträckor i floderna.
Vattenföringen är dock utomordentligt variabel. Då man har
stora tillgångar på billigt kol nära konsumtionscentra, har
det därför normalt visat sig mest ekonomiskt att bygga
ångkraftverk. Ett undantag utgör planerna på utbyggnad
av fallet Kariba i Sambesi-floden för 650 MW. Energin
skulle användas för ett stort stålverk (Elektr.-Verwertg
dec. 1948). Je
Elektroniska reläskydd. I reläskydd för kraftnät har
man hittills i huvudsak använt elektromagnetiska reläer,
som tämligen väl motsvarat de på dem ställda anspråken.
Med nätens tillväxt ställer man emellertid allt större krav
på reläskyddens snabbhet, selektivitet och driftsäkerhet.
Därvid hoppas man, att man med elektronikens hjälp
skall nå de ideala skydden. Redan omkring 1930
utvecklades elektroniska skydd, vilka dock i viss mån råkade i
vanrykte genom att de använda elektronrören hade för
kort livslängd och förändrades till sina egenskaper med
tiden. Högfrekvens och rörkopplingar har dock med gott
resultat använts för signalgivning mellan konventionella
reläskydd i en lednings båda ändar. Så småningom har
rören blivit driftsäkrare, och de anses nu kunna användas
även i utlösningskretsar. Tiden synes därför mogen att
på nytt prova helt elektroniska skydd. General Electric
har byggt ett distansskydd enligt mhoprincipen med
enbart rörkopplingar. Det har hittills provats endast i
laboratorium, och innan man släpper ut det på allvar, vill
man långtidsprova det i verklig drift. Man har dock stora
förhoppningar om att få fram ett skydd, som förenar
snabbhet med känslighet även för mycket små
felström-mar, liten effektförbrukning och god driftsäkerhet (Electr.
Engng febr. 1949). ’ Je
Hur noggrant kan tiden mätas? Som sekundära
tid-normaler använder man främst kvartskristallstyrda
oscillatorer, med vilka man kan uppnå en genomsnittlig
noggrannhet under en längre tid om 1 X 10"8- Försök har
påbörjats med en "atomklocka", med vilken man hoppas
uppnå bättre stabilitet. Man får emellertid ej så stor
noggrannhet vid absolut tidsbestämning, då tiden definieras
av jordens rotation. Man anser sig ha funnit att jordens
rotationshastighet varierar något. Tills vidare räknar man
därför med noggrannheten 1 X 10’7 vid absolut
tidsbestämning (Gen. elect. Rev. febr. 1949). Je
Högkänsligt universalinstrument. På en engelsk
utställning har visats ett nytt universalinstrument av typ
Avo-meter. Det är avsett för mätning av lik- och växelström
0,05—1 000 mA, lik- och växelspänning 10—1 000 V
(likström 2,5 V) samt resistans. Spänningsfallet vid mätning
av likström understiger 500 mV. Omkoppling mellan olika
växelströmsområden sker medelst ändring av omsättningen
på strömtransformator. Vid spänningsmätning har man
20 000 ohm per voit för likström och 1 000 ohm per voit
för växelström. Instrumentet är avsett som transportabelt
provningsinstrument (Inst. Practice apr. 1949). Je
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
