Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 20. 14 maj 1949 - Norges bergverksdrift åren 1941—1945, av Ernst J A Rothelius
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
l’t maj 1949
379
Norges bergverksdrift
åren 1941-1945
Bergsingenjör Ernst J A Rothelius, Stockholm
Denna tidsperiod sammanföll i stort sett med den tyska
ockupationen av landet. Visserligen kom tyskarna redan
1940, men deras ingrepp i den norska bergshanteringen
började göra sig gällande först 1941. I samband med den
tyska kapitulationen 1945 förlorade alla tyska påbud sin
kraft och av tyskarna tidigare drivna eller beslagtagna
bergverk ställdes under förvaltning av Direktoratet for
fiendtlig eiendom.
Genom malmbrytningen erhöll tyskarna viktiga råvaror
till bergsindustrin. Därför önskade de hålla produktionen
uppe, men trots alla åtgärder var produktionen under
dessa år endast ca 50 % av förkrigsåren. Detta skylldes
på bombskador, nedsatt arbetseffektivitet, vanskliga
transportförhållanden och svårigheter i anskaffningen av
råmaterial såsom bränsle, sprängämnen, maskiner och
reservdelar. Detta märktes i hög grad redan 1944 men
särskilt de första månaderna 1945, då produktionen sjönk
katastrofalt. Tyskarnas insättning av ovant folk, bl.a. ryska
krigsfångar, i gruvarbetet medförde ej heller några
fördelar. Vid kapitulationen fick bergverken svårt att
avsätta sina produkter, då Tyskland, som hittills hade varit
den säkra köparen, helt bortföll ur marknaden. De flesta
bergverken stoppade därför sin produktion strax efter
frigörelsen och under de första månaderna efter denna
händelse var produktionen blott ett par procent av vad den
hade varit 1938. Under hösten 1945 igångsattes driften
åter men endast i ringa skala. Om produktionen 1938
sättes till 100 var den under krigsåren:
ar
index
1939
95,7
1940
59,4
1941
64,5
1942
51,1
1943
46,4
1944
45,6
1945
16,7
Följande tabell visar produktionen i 1 000 t av de
viktigaste malmerna åren 1938—-1945 (perioden ända till 1938
har medtagits därför att värdena 1938 lagts till grund för
indexberäkningen):
1938 1939 1940 1941 1942 1943 1944 1945
Järnmalm och svavelkis är de båda viktigaste
produkterna från norska bergverk. I tabell 1 är produktionen av
järnmalm och järnslig från de norska järngruvorna åren
1941—1945 sammanställd. Den största norska
producenten på detta område är normalt A/S Syd-Varanger. Redan
under 1941, speciellt under senare delen av året, gick
produktionen ner väsentligt. Endast 323 500 t slig
framställdes emot 356 000 t under år 1940. På grund av
svårigheterna att skaffa kol kunde brikettering av sligen ej äga
rum. Produktionen av slig upphörde helt med utgången
av januari 1942 på grund av kolbrist. Tyskarna
rekvirerade även arbetarna för andra ändamål. Samma var
förhållandet 1943. Är 1944 var inskränkt drift i gång från
1 januari till 7 oktober. Förutom dessa arbeten måste
bolaget hjälpa tyskarna att få fram gråberg för vissa behov.
Under hösten blev verket ödelagt genom krigsskador och
all drift uphörde. Verkets räkenskaper förlorades under
striderna. Ar 1945 ägde ingen produktion av slig rum men
bolaget har varit sysselsatt med att uppbygga de delar av
verket, som förstörts vid striderna hösten 1944.
Fosdalens gruvor, som i produktionsstorlek är det andra
i ordningen av de norska järnbergverken, uppehöll sin drift
t.o.m. 1944, men driften sjönk 1945 betydligt. Då gruvorna
tydligen var tyskägda överfördes de 1945 på Direktoratet
for fiendtlig eiendom.
För hela landet var produktionen av järnmalm åren 1940
—1941 något under hälften av produktionen 1938, 1942—
1944 ca 20 % och 1945 ca 7 % av 1938 års produktion,
som var 1 474 478 t. Efter befrielsen har
avsättningsförhållandena blivit vanskliga då den största delen av
järnmalmen före kriget exporterades till Tyskland, vilket
framgår av fig. 1, som ger en översikt av den åren 1921—1945
producerade järnmalmen, dess värde samt storleken av
järnmalmsexporten och tackjärnsframställningen. Först i
mitten av 1930-talet började den inhemska
tackjärnsproduktionen växa och nådde sitt maximum under kriget 1941,
för att därefter kontinuerligt sjunka till 1945.
För svavelkisen var förhållandena bättre (se tabell 2).
Det största bergverket för produktion av svavelkis är Orkla
Järnmalm och titanjärnsten 1 474 1 395 667 628 345 285 328 107
Svavelkis ................... 1 028 1 025 762 933 822 809 750 247
Kopparkiskoncentrat ....... 35 32 25 32 22 21 20 10
Nickelmalm ................ 34 29 25 22 22 16 14 13
Zink- och blymalm ........ 15 12 5,9 7,5 8,4 9,1 8,2 2,5
Molybdenglans ............. 775 722 480 389 624 386 420 130
Genom analysuppgifter från de olika gruvorna har
produktionen i ton svavel och metaller i de under åren 1935—
1945 brutna malmerna beräknats och sammanställts i
nedanstående tabell:
Ar Silver Koppar Nickel Zink Järn Svavel
1935 ............... 8,3 20 514 1 235 6 703 497 297 406 273
1936 ............... 7,1 22 607 1 270 7 703 598 685 467 265
1937 ............... 8,8 20 744 877 8 838 718 238 462 590
1938 ............... 7,8 21 627 1 245 7 708 972 089 458 090
1939 ............... 9,2 20 357 1 106 5 768 930 213 456 817
1940 ............... 8,8 15 529 1 007 3 685 445 273 338 938
1941 ............... 8,0 17 988 907 4 436 433 914 404 975
1942 ............... 7,9 15 471 911 4 834 251 125 357 014
1943 ............... 7,2 16 248 577 4 887 205 495 352 204
1944 ............... 5,3 14 462 529 5 064 234 370 327 312
1945 ............... 4,1 5 203 516 1 835 74 131 109 867
Fig. 1. Produktion och export av järnmalm och tackjärn i
Norge ären 1921—1945.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
