Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 22. 28 maj 1949 - Föreningsnytt - Överstyrelsens för de tekniska högskolorna yttrande över skolreformen, av W S - David Lidberg †, av Herman Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
428
TEKJiTSK TIDSKRIFT
sontella klyvningens värde för denna elevkategori får
alltså vägas mot denna anordnings nackdelar för de elever,
som avser att fortsätta sina studier vid högre lärosäten.
Av en av Skolutredningen lämnad översikt över
studenternas levnadsbanor framgår nu, att omkring tre
fjärdedelar av samtliga studenter och mer än fyra femtedelar
av de manliga studenterna använda sin studentexamen
såsom underlag för studier vid högskolor eller liknande
fackutbildningsanstalter. Redan detta motiverar enligt
Överstyrelsens mening, att gymnasiets organisation i första
hand avpassas med hänsyn till de elever som tillhör denna
kategori. Överstyrelsen har kommit till den bestämda
uppfattningen, att den av Skolkommissionen förordade
horisontella klyvningen av gymnasiet ur den högre
undervisningens synpunkt, vilken enligt överstyrelsens mening
härvidlag bör ges företräde, innebär större nackdelar än
fördelar samt att värdet av avgångsetappen efter elfte
klassen i praktiken ej kommer att få den betydelse, som
kommissionen har förutsatt. Med hänsyn härtill avstyrker
överstyrelsen kommissionens förslag i denna del.
Vid sidan av sitt huvudförslag till organisation av
undervisningen på gymnasiet har Skolkommissionen till
diskussion framlagt ett av rektor Axel Nordhult utarbetat
förslag med tre fasta linjer, bestående av en latin-, en
real- och en allmän linje eller samma huvudlinjer, som
Skolkommissionens förslag innefattar, utan att — i stort
sett — någon differentiering inom linjerna har behövt
ske. Antalet ämnen minskar i det nordhultska förslaget
successivt från 11 i klass 9 till 7 i klass 12 på samtliga
linjer. Det nordhultska förslaget är enligt Överstyrelsens
uppfattning klart överlägset kommissionens eget förslag.
Elevernas linjeval underlättas genom att systemet med
fasta linjer genomförts, och behovet av kompletteringar
minskas. Universitet och högskolor kan anknyta sin
undervisning till gymnasiets linjer i medvetandet om att
studeranden från samma linje har en bestämd studiegång bakom
sig. Det successivt sjunkande antalet ämnen medger vidare
en successiv övergång till friare studieformer och
personlig fördjupning. Samtliga ämnen får en naturlig avslutning.
Priset härför synes främst vara, att avgångsetappen efter
elfte klassen bortfaller, vilket överstyrelsen enligt vad i
det föregående anförts ej finner vara alltför högt.
Under det tolfte studieåret skulle enligt
Skolkommissionens förslag en lärjunge få avlägga prov i vart ämne för
sig, när helst han funne sig beredd därtill. Någon
bestämd tidsfrist för dimissionsexamens avläggande tycks ej
vara avsedd. Vidare skulle inom ramen för tolfte klassen
även partiell examen och fyllnadsprövningar avläggas.
Detta förhållande synes kunna komma att leda till att
"överliggare" i klass 12 får tillfälle att skaffa sig goda
betygsmeriter utan att dessa behöver motsvaras av
lämplighet för högskolestudier. I konkurrensen om platserna
vid de högskolor, som måste gallra de inträdessökande,
kan dylika studerande därefter lätt nog slå ut studerande,
som avlagt dimissionsexamen inom normal tid.
Överstyrelsen vill framhålla, att erfarenheterna har givit vid
handen, att "komplettander" i stor utsträckning visar
sämre studieresultat än studenter, som antagits
omedelbart på sina betyg i studentexamen. Detta har nyligen
föranlett Handelshögskolan i Stockholm att upphäva
rätten att tillgodoräkna kompletteringsbetyg, och frågan
torde komma att tas upp även för de tekniska
högskolornas del. Skolkommissionens utformning av studiegången
under det tolfte året torde därför icke kunna godtas av
här berörda högre lärosäten.
Många av de synpunkter på skolundervisningens mål,
metoder och innehåll, på vilka Skolkommissionens
betänkande är så rikt, kan överstyrelsen ansluta sig till.
Överstyrelsen finner det sålunda önskvärt, att skolans
undervisning mera inriktas på personlighetsdaning och ger
större utrymme för självverksamhet från elevernas sida.
Ävenså torde mycket dött stoff med fördel kunna utrensas
ur nuvarande läroböcker och ersättas med mera levande
och fruktbringande kunskapsmaterial. Men dessa önske-
mål torde i stor utsträckning kunna tillgodoses inom
ramen för nuvarande skolformer.
Slutligen vill överstyrelsen — med anledning av att
kommissionen avser, att skolreformen i princip skall antas
redan vid 1949 års riksdag och därefter en viss
försöksverksamhet igångsättes —• uttala, att det vore en rimligare
turordning att börja med försöksverksamheten, som även
bör gälla gymnasiet. Att nu -— utan närmare praktiska
erfarenheter, i princip binda sig för en nioårig enhetsskola,
ter sig såsom ett tämligen vanskligt steg. VVS
David Lidberg †
Civilingenjör David Lidberg avled i sitt hem i Ålsten
den 6 maj 1949. Han var född i Hov i Östergötland 1865.
Efter studentexamen i Linköping 1884 och avgångsexamen
från KTH, mekanik 1888 arbetade han vid SJ:s
verkstäder i Göteborg 1888—89, Munkedals Bruk 1889, Motala
Verkstad 1890—99 samt Värtagasverkets nybyggnad i
Stockholm 1899—1901. Under åren 1901—12 var han
verksam som brokonstruktionschef vid Bergsunds Mekaniska
Verkstad, under vilken tid han uppgjorde förslag och
konstruktionsritningar till ett stort antal broar av olika
slag. När Bergsunds Verkstad år 1912 kom i andra
händer, bildade Lidberg tillsammans med Thore Thelander
firman Svensk Järnkonstruktion, vilken under en följd av
år bedrev konsulterande verksamhet i Stockholm.
Under åren 1923—28 uppehöll Lidberg tjänsten som
konstruktionschef hos Stockholms Hamnstyrelse, varvid han
vikarierade för major Ernst Nilsson, vilken då tjänstgjorde
vid SJ:s Årstabro-bygge. Av de broar som tillkom under
denna tid kan nämnas Liljeholmsbron och Stora
Essinge-bron. Efter år 1928 har Lidberg anlitats för olika
uppgifter inom Hamnstyrelsen. Sålunda har han deltagit i
utarbetandet av förslag och konstruktionsritningar till
Västerbron, Kungsbron och Högbron vid Skanstull. Hans
sista uppdrag för Hamnstyrelsen och Lidingöbrostyrelsen
gällde förslaget till Lidingöbrons breddning, vilket
synnerligen komplicerade konstruktionsarbete på ett föredömligt
sätt utfördes av Lidberg, som vid dess fullbordan år 1948
hade uppnått 82 års ålder.
Lidberg var en stor älskare av musik och som violinist
verksam framförallt inom Mazerska kvartettsällskapet, där
han i samband med sällskapets 100-årsjubileum 1948
tillerkändes dess förtjänstmedalj i guld samt korades till
hedersledamot — en utmärkelse, som gladde honom
alldeles särskilt.
Kamraterna i Stockholms Hamnförvaltning, som haft den
stora förmånen att samarbeta med David Lidberg under
en tid då han rätteligen borde tillhört pensionärernas
kategori, skola alltid minnas honom som den begåvade och
alltid uppslagsrike konstruktören, den goda och gemytliga
människan och den trofaste vännen. Herman Jansson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
