Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 13 augusti 1949 - Tryckfärg, papper och tryckresultat, av Gösta E Carlsson - Papperets limning, av Otto Brauns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
13 augusti 1949
515
förändringarna äro termiskt reversibla och böra
ej förväxlas med den långsamt förlöpande
gel-bildning, som förekommer hos vissa tryckfärger
och som orsakas av reaktion mellan fettsyrorna
i linoljan och vissa pigment, t.ex.
aluminium-hydroxid.
Ett ingående studium av tryckfärgers adhesion
till olika sorters material och ytor synes även
vara en angelägenhet av stor vikt. Härvid böra
tryckfärgernas ytspänning studeras i såväl
statiskt som dynamiskt tillstånd. En närmare
kännedom om tryckfärgens adhesion till olika
material och dess samband med färgens övriga
egenskaper måste bli av stor betydelse för alla
tryckförfaranden men kanske speciellt för
offsettrycket, där tryckbilden konstitueras av vissa
yt-partiers selektiva adhesion till färgen.
Att ej endast de rheologiska utan även
ytspänningsegenskaperna hos tryckfärgen äro av stor
betydelse för färgens beteende i färgverket,
framgår av de undersökningar angående tryckfärgers
rykning, som utförts vid Patra. Man försökte
därvid ställa färgens tendens till rykning i
samband med dess övriga egenskaper. Det enda
samband man kunde finna gällde
pigmentkoncentrationen. Det visade sig sålunda, att tidningsfärger
liade ett tydligt utbildat maximum i detta
avseende vid en carbon black-koncentration av
18 %. Denna kritiska pigmentkoncentration kan
emellertid ej ställas i något samband med
färgens rheologiska egenskaper, vilka ej visa
någon som helst diskontinuitet vid denna
koncentration. Det har dock konstaterats, att en
tid-ningstryckfärg med denna carbon black-halt har
såväl maximal täckförmåga på papperet, som att
ett maximum här föreligger för den från
tryckformen till papperet överförda färgmängden.
Dessa omständigheter synas peka på, att
ryk-ningsfenomenet sammanhänger med färgens
ytspänning, vilket ytterligare understryker
betydelsen av att tryckfärgernas
ytspänningsförhållanden utforskas.
Forskningsarbetet rörande tryckfärger
begränsar sig dock ej enbart till de rheologiska och
liknande fenomen, utan en hel del betydelsefulla
arbeten ha även utförts på andra områden.
Sålunda ha ingående studier ägnats
reaktionsmekanismen vid linoljas och andra torkande
oljors torkningsprocess, och värdefulla
kunskaper ha härom vunnits. Studiet av torkmedel,
eller sickativ, har även medfört, att förbättrade
och mer stabila sådana på senaste tid
framkommit.
Jag har här endast berört sådana
forskningsarbeten, som behandlat tryckfärger av klassisk
typ och skall inte närmare gå in på de oerhört
omfattande arbeten, som speciellt i Amerika
utförts beträffande tryckfärger av helt ny typ.
Man har där dels försökt tillämpa helt nya
principer för färgens torkning, dels i mycket stoi
utsträckning använt plaster för framställning av
tryckfärger. De resultat, som härvid vunnits,
synes utlova att vi kan förvänta förbättrade
färg-kvaliteter i olika avseenden.
Slutord
Denna översikt rörande förhållandena mellan
papper och tryckfärg har i viss mån dominerats
av en diskussion av tryckfärgens egenskaper,
vilket dock måste anses vara väl motiverat, då
det i praktiken alltid är färgen, som får anpassas
efter papperet. Först sedan de olika
egenskaperna hos papper och tryckfärger blivit klarlagda
och grundligt utforskade föreligger bättre
möjligheter än nu att åstadkomma bättre
tryckresultat och mindre driftstörningar i tryckeriet.
Man måste försöka finna en väg till
klassificering av ett papper i trycktekniskt hänseende,
t.ex. genom bestämning av dess glättning,
elasticitet eller plasticitet och
absorptionsegenska-per samt eventuellt några andra egenskaper. På
samma sätt måste även tryckfärgerna kunna
klassificeras, genom mätning av vissa egenskaper
såsom t.ex. styvhet, thixotropi eller plastisk
viskositet, torkningshastighet osv. Först sedan
dylika förutsättningar föreligga att genom vissa
enkla tal karakterisera ett papper eller en
tryck-färg, har man möjlighet att verkligen studera,
huru dessa olika egenskaper inverka på
resultatet i tryckeriet, för att härigenom bli i tillfälle
att vidta sådana mått och steg, som förhindra
alla avvikelser från ett optimalt tryckresultat i
såväl kvalitativt som kvantitativt hänseende.
Papperets limning
Överingenjör Otto Brauns, Stockholm
676.1.023.7
Ett obehandlat papper suger begärligt upp vätskor, och
därför har sedan äldsta tid utvecklats metoder att
behandla pappersfibern med vätskefrånstötande ämnen.
Beroende på papperets användning är dessa ämnen av olika
slag. Det viktigaste limningsmedlet för tryck- och
skrivpapper är naturharts, som fås från barrträd eller stubbar,
medan exempelvis våtstarka papper fås genom limning
med karbamid- eller melaminhartser.
Naturharts består kemiskt av olika hartssyror, som kan
överföras i en vattenlöslig form genom förtvålning med
exempelvis soda, och därefter emulgeras med vatten till
hartsmjölk. Harts har speciellt under krigsåren
utdry-gats med olika medel, bl.a. vattenglas, som påstås ha en
förbättrande verkan på vissa tryckpapper. Hartsmjölken
är icke fullt stabil, men kan stabiliseras på olika sätt
genom tillsatser, varav den vanligaste är kasein,
Bewoid-lim. Den mjölkvita färgen beror på förekomsten av
oförtvålat harts, och då förtvålningen är fullständig blir
lösningen klar. Ett dylikt lim fås enligt Delthirna metoden,
där hartset lösts i kaustik soda.
Pappersmassan måste före papperstillverkningen
genomgå en förberedande behandling i holländare eller andra
malverktyg. Därvid löses en del av cellulosan i ytskikten
under bildning av hydratiserad cellulosa. När ett
pappersark torkas, varvid en intim kontakt åstadkommes mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
