Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 28. 13 augusti 1949 - Utrinningsviskosimeter för industriellt bruk, av Uno Nilsson - Böcker - Anmälan: Med hammare och fackla XVII, av E R—s - Anmälan: Praktisk cellulosahandbok, av Bem
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
526
TEKJiTSK TIDSKRIFT
Fig. 5. Stoppurets manövrering; A stoppur resp. tandhjul
har inställts pd noll; B läge efter första impulsen:
stoppuret har satts i rörelse, och hjulet har framvridits endast
ett steg, tack vare spärren 3; C läge efter andra impulsen:
stoppuret har stannats och tandhjulet vridits ytterligare
ett steg. Av ansatsen pä hjulet har ankaret lästs i sitt
nedersta läge, och strömimpulser kan nu ej längre verka på
ankare eller ur.
tivt. Om nu viskosimeterbehållaren doppas i vätskan (i
en jordad gryta), sjunker spänningen i punkten A, och
gallret får en negativ spänningsstöt genom kondensatorn
C. Denna urladdas genom motståndet /?„, och efter några
sekunder får gallret åter sin ursprungliga förspänning. När
sedan viskosimeterbehållaren lyftes ur vätskan, ökar
motståndet mellan behållaren och jord, och spänningen i
punkten A stiger. Gallret får då en positiv stöt, och
anodström flyter genom röret. Reläet slår till, tidtagarurets
magnet får ström, och uret startas. Så länge en
vätske-stråle förbinder viskosimeterbehållaren med vätskeytan,
är motståndet konstant, och kondensatorn C urladdas
åter genom RQ. Därvid upphör anodströmmen, och reläet
slår ifrån. När vätskan i viskosimeterbehållaren utrunnit
och motståndet vid strålens avbrytande åter ökar (blir
oändligt stort), upprepas samma förlopp, som här
beskrivits, och impulsen från reläapparaten stoppar uret.
Ett fullständigt kopplingsschema återges i fig. 4. Vid
försöksapparaten ersattes de inom den streckade ramen
befintliga delarna med en reläapparat Philips GM 4801. Denna
är en universalapparat, varför dess kopplingsmöjligheter
här ej fullständigt utnyttjats. För detta ändamål fyller den
emellertid samma funktion som den här inom ramen
utritade apparaten.
Det har visat sig, att vätskestrålen omväxlande blir
avbruten resp. sammanhängande några gånger, omedelbart
innan den helt upphör. Reläapparaten lämnar då givetvis
ett antal impulser, vilka, om de fick inverka på
tidtagar-uret, skulle starta och stoppa detta ett motsvarande antal
gånger i tät följd. Om det skulle inkomma ett jämt antal
impulser, skulle uret dessutom sedan fortsätta att gå. För
att förhindra detta har tillsammans med tidtagarurct och
dess elektromagnet inbyggts en mekanisk anordning, som
tillåter magneten att inverka på uret endast två gånger
(start och stopp). Principen för denna anordning klargöres
i fig. 5. Då mätningen gjorts, nollställes uret med ett vred
på apparatens framsida, och genom en arm, som ej
medtagits i figuren, återvrides samtidigt tandhjulet till
utgångsläget.
Man kan gradera urtavlan i viskositetsenheter, men då
apparaten i detta fall var avsedd att användas för
jämförande mätningar, ansågs detta ej nödvändigt.
Viskosi-meterns användningsområde är tydligen av principskäl
begränsat till vätskor med någorlunda god elektrisk
ledningsförmåga. Den kan således ej användas för t.ex. rena
mineraloljor. Däremot fungerar den utmärkt för vatten
och vattenlösningar. Vid mätningar på limlösningar har
mätvärdenas spridning visat sig stanna inom ±2 %.
Böcker
Fig. 6. Automatiska tidtagningsanordningens praktiska
utformning.
Med hammare och fackla XVII, utgiven av Sancte
Örjens Gille 1948. Stockholm 1949. 105 s„ ill.
Inledningsuppsatsen, som författats av Mats Åmark,
handlar om gruvkyrkor och gruvpräster samt de särskilda
gruvböner, som begagnades vid gudstjänster "i de
församlingar inom vilka bergverk äro belägna", och
psalmsjungandet i gruvor. Den utgör en intressant redogörelse
för stadgar, förordningar och andra bestämmelser jämte
särskilda lokala seder och bruk i samband med
gruv-folkets gudstjänster. Titeln är "Gud wälsigne grufvan" och
uppsatsen omfattar en fjärdedel av årsboken. "Frans
Anton Ewerlöfs minnen som informator på Föskeds bruk
1818—1820", publicerade av Lennart Geijer och Sven
Wahlström, skildrar livet vid värmländska bruk omkring 1820,
en tid då stångjärnsbruken ännu lämnade så stora
överskott, att brukspatronerna, deras familjer och släkt i det
närmaste kunde leva furstligt. Memoarerna göras mera
tillgängliga genom den inledning, den brukshistorik och de
notiser beträffande i dagboksanteckningarna
förekommande personer, som omrama själva minnesanteckningarna.
De teckningar av värmländska bruksherrgårdar, som
illustrera memoarerna, ge läsaren en förnimmelse av den makt
och myndighet, med vilken brukspatronen omgav sig.
Slutuppsatsen, "Berzelius och Goethe", av Fredrik Neumeyer
återger några intressanta glimtar ur dessa personers möten,
bekantskap och uppfattning om varandra.
Alla uppsatserna ligga som vanligt på en mycket hög
nivå och ämnesvalet torde intressera de flesta bergsmän.
E R—s
Praktisk cellulosahandbok, 2:a uppl., av Erland
Bjöörn. AB Svensk Trävarutidning, Stockholm 1948. 381 s.,
33 fig. 16 kr.
Boken riktar sig, som förf. i förordet framhåller, i första
hand till försäljnings- och inköpspersonal inom
pappers-masse- och pappersbranschen, men är givetvis genom sin
populära framställning synnerligen läsvärd för alla, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
