Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 29. 20 augusti 1949 - 1948 års säkerhetskonvention, av Hjalmar Sjöholm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 september 1949
529
1948 års säkerhetskonvention
Kommerserådet Hjalmar Sjöholm, Stockholm
Den första internationella konvention för
betryggande av säkerheten för människoliv till
sjöss är den av 1914. Titanic-katastrofen 1912
utgjorde den förnämsta anledningen till
konventionens tillkomst. Den tog särskilt sikte på
maskindrivna passagerarfartyg i internationell fart
och dess bestämmelser om fartygs konstruktion,
bärgningsredskap och skydd mot eldfara gällde
endast för dessa fartyg. Bestämmelserna om
fartygs radiotelegrafi gällde dock för alla
maskin-och segeldrivna handelsfartyg — oberoende av
om passagerare fördes eller ej — när de i
internationell fart medförde minst 50 personer. På
grund av första världskrigets utbrott trädde
konventionen dock aldrig i kraft, även om dess
bestämmelser i vissa hänseenden tillämpades i
olika länder. Det var sålunda i anslutning till
konventionens bestämmelser som vår
Fartygs-inspektion inrättades den 1 januari 1915.
Med stöd av de erfarenheter, som under årens
lopp vunnits om bestämmelserna i 1914 års
konvention, överarbetades denna vid en konferens i
London, varvid antogs den nu gällande 1929 års
Internationella konvention för betryggande av
säkerheten för människoliv till sjöss. Denna
konvention — till vilken Sverige är ansluten —
trädde i kraft den 1 januari 1932. I konventionen
är de i flera hänseenden ganska summariska
bestämmelserna i 1914 års konvention utbytta mot
mera detaljerade föreskrifter; dock avser
bestämmelserna i huvudsak samma
fartygskategorier som i den tidigare konventionen. Den nya
konventionens bestämmelser om fartygsradio
gäller dock även lastfartyg med en dräktighet
av 1 600 brt och däröver.
Så småningom uppstod frågan om revision av
även 1929 års konvention, särskilt efter de
erfarenheter, som vanns under det andra
världskriget. Våren 1948 samlades i London en
konferens för detta ändamål med deltagande från
ett trettiotal länder, däribland Sverige. Av olika
kommittéer utarbetades förslag, som enhälligt
antogs av konferensen; samtliga delegater, utom
de ryska, undertecknade konventionen.
Kommerskollegium inlämnade i mars 1949 förslag
till Handelsdepartementet om konventionens
ra-tificering. Det har ställts i utsikt att frågan
Sammandrag av föredrag i avd. Skeppsbyggnadskonst och Flygteknik
den 12 maj 1941).
341.24 : G29.12
386
kommer titt föreläggas höstriksdagen 1949. Som
konventionens antagande förordas av alla
intresserade parter, torde det icke råda något
tvivel 0111 att den också kommer att bli antagen.
Vid den granskning av 1929 års konvention,
som konferensen företog, befanns det att
bestämmelserna i stort sett var väl avvägda, även
om de med hänsyn till de senare årens
erfarenheter var i behov av ändringar och tillägg.
Konventionens uppställning var sålunda mindre
tillfredsställande, då tekniska och andra
föreskrifter är fördelade på såväl konventionens olika
artiklar som reglementets olika regler, varför
man är nödsakad att studera båda delarna för att
få reda på t.ex. konstruktionsbestämmelser,
föreskrifter för bärgningsredskap m.m. 1948 års
konvention har därför givits en lämpligare
uppställning, så att själva konventionsbestämmelserna,
dvs. administrativa och mera allmängiltiga
föreskrifter, intagits i konventionens 15 artiklar,
under det alla tekniska och andra bestämmelser
sammanförts till reglementet. Härutöver
innehåller konventionen formulär till certifikat, som
skall utfärdas enligt reglementets föreskrifter.
Artiklarna
Sedan ett par år föreligger förslag om
inrättande av en internationell sjöfartsorganisation,
Intergovernmental Maritime Consultative
Organisation (IMCO), för behandling av bl.a.
säkerhetsfrågor för fartyg och sjöfart. I 1948 års
konvention är nu föreskrivet att om denna
organisation kominer till stånd, skall den ställning
som förmedlare av uppgifter
konventionsstaterna emellan m.m., som enligt tidigare
konventioner nu skötes av brittiska regeringen, överflyttas
på IMCO.
Konventionen skall träda i kraft tidigast den
1 januari 1951 och tolv månader efter det att
femton länder, därav sju med en handelsflotta
av minst en miljon bruttoregisterton per land,
hos organisationen resp. brittiska regeringen har
deponerat sina anslutningar till konventionen.
Anslutningar som deponerats efter
konventionens ikraftträdande blir gällande tre månader
efter deponerandet.
Bland andra nya föreskrifter märkes att
fördragsslutande regering har tillerkänts rätt
medge, att ett fartyg, som används för evakuering av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
