Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 17 september 1949 - Radialkompressorer, av Carl Ingmar Dalhammar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
620
TEKNISK TIDSKRIFT
belastningstalet enligt Zweifel3 eller Bidard4 är
rimligt. Om vi, fig. 17, ser på expansionsgittret,
kommer luften in mot detta med ett visst
statiskt tryck, som markerats med den tunna
heldragna linjen, och med en viss hastighet. Luften
komprimeras till totaltrycket i
stagnationspunkten och expanderar sedan på trycksidan efter den
högra, på sugsidan efter den vänstra grovt
heldragna linjen ned till utloppstrycket och
utloppshastigheten. Den streckade ytan anger
således den omlänkande kraft som påverkar
luften per skoveldelning. Motsvarande förlopp har
vi vid kompressionsgittret, men här är statiska
trycket vid inloppet lägre än vid utloppet, och
därför erhålles en tryckfördelning av ganska
olika utseende.
Belastningstalet if>Tt vars ekvation är angiven
på figuren, är helt enkelt förhållandet mellan
den streckade ytan och rektangeln mellan
totaltryck och utloppstryck, vilken markerats med
grovt streckade linjer. Enligt Zweifel bör
belastningstalet ligga mellan 0,8—1,0 och enligt Bidard
bör det ej vara över 1, för att man skall få bästa
verkningsgrad. Vid ett väl utformat
expansions-gitter kan man gå väsentligt högre, 1,2 à 1,3,
utan att förlusten växer nämnvärt. Vid
kom-pressionsgitter måste man däremot vara
försiktig, och vi försöker hålla belastningstalet
omkring 0,8. Skillnaden mellan expansions- och
kompressionsgitter framgår för övrigt av figuren.
Det är emellertid tydligt, att det inte är
belastningstalet i och för sig, utan tryckförloppet,
särskilt på profilens sugsida, som är det avgörande.
Tryckstegringen får här ej förlöpa för snabbt,
så att man riskerar avlösning. För att rätt kunna
bedöma ett gitter bör man således känna
tryckets — eller hastighetens —- variation utefter
skovelytan. Denna kan bestämmas genom
prov-blåsning, men det är en tidskrävande och
dyrbar metod. Om man förutsätter inkompressibel
Fig. 17. Belastningstal för gitter.
potentialströmning kan hastighetsförloppet
bestämmas i elektrisk tank eller beräknas
teoretiskt.
Vi har utarbetat en beräkningsmetod som delvis
är vår egen, där hastigheterna i olika punkter
runt profilen beräknas direkt från det
fysikaliska gittrets dimensioner, utan att konform
avbildning behöver tillgripas. Vi har ännu ej haft
tillfälle att jämföra beräkning enligt denna
metod med hastighetsmätning i ett gitter, men
beräknade omlänkningsvinklar stämmer inom
mätnoggrannheten med vid provblåsning
erhållna. De gitter, som visat sig bäst vid
provblåsning, uppvisar också ett beräknat
hastighetsförlopp runt profilen utan tvära
hastighetsminskningar. Jämförelserna med prov hänför sig till
expansionsgitter, eftersom vi har mycket litet
provningsunderlag för diffusorgitter. Vid dessa
är säkert skillnaden mellan beräknat och
verkligt hastighetsförlopp större på grund av
gränsskiktets inverkan, men trots detta anser vi att
beräkningsmetoden kommer att bli till god nytta.
Slutligen kan nämnas att vi även beräknar
belastningstal för de första ledkransarna efter
kompressorhjulen, trots att inloppshastigheten
här närmar sig ljudhastigheten och det angivna
belastningstalet gäller för inkompressibel
strömning. Någon tillförlitlig beräkning av
hastighetsfördelningen kan vi ej göra vid dessa gitter.
De har visat sig bra i kompressorn, men det är
troligt att ännu bättre resultat skall nås i den
mån vi även i höghastighetsgittren får bättre
kännedom om verkliga hastighetsförloppet.
SFA:s kompressor
I SFA:s tvåstegs radialkompressor, fig. 18, sugs
luften in via ett armkors, som uppbär främre
kompressorlagret, och därefter genom en krans
fasta inloppsledskenor, som ger en liten
med-rotation. Luften passerar därefter första
kompressorhjulet, fig. 19, där
totaltemperaturökningen är ca 125—130° vid fullvarv.
Periferihastigheten är ca 400 m/s. Hjulet är bearbetat
ur ett massivt smide och är försett med ett
"tak", för att få bättre verkningsgrad och för
att hindra vibrationer hos skovlarna. För att
tillföra luften mesta möjliga arbete vid minsta
möjliga diameter på hjulet har detta försetts
med ett stort antal (36) skövlar. Skovlarna
måste för att ej ta för stor plats göras tunna
och blir då känsliga för vibrationer. Av
tillverkningsskäl är hjulet delat (vinkelrätt mot
rotationsaxeln), så att själva inloppsdelen, som har
skovlarna krökta att passa luftens
inloppsriktning, är en separat del. Den bakre huvuddelen
av hjulet har raka rent radiella skövlar, vilket
är nödvändigt av hållfasthetsskäl och gör
bearbetningen möjlig.
Från hjulet passerar luften en ringdiffusor av
ganska stor radiell utsträckning, krökes om och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
