Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 33. 17 september 1949 - Kallstart av flygmotorer, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 september 19^9
623
Kallstart av flygmotorer
Med kallstart avses start av motorer, som under
inverkan av den omgivande luftens låga
temperatur, från 0 ned till — 55°C, genomgående
antagit eller, som det också säges, stabiliserats
vid denna luftens temperatur. Fordringarna på
snabb start av flygmotorer under dylika
förhållanden är för närvarande huvudsakligen
betingade av militära skäl. Erfarenheterna på
området kan emellertid bli till nytta för det civila
flyget och delvis för motorfordon. Vid studium
av jordens befolkningsförhållanden i relation till
årsisotermerna finner man, att såväl för den
tätast befolkade hemisfären, norra
landhalvklotet, som för den södra, mindre tätt befolkade
hemisfären, vattenhalvklotet, övervägande delen
av befolkningen koncentrerats till de
förhålland vis tempererade zoner, som motsvarar
5—15° medeltemperaturer. Marktemperaturen
inom dessa områden torde tämligen ofta
uppvisa minusgrader men mycket sällan understiga
— 30 till —35°. Temperaturområdet mellan ca
— 35° och -—55° anses motsvara de extrema
temperaturer, som kännetecknar arktiskt klimat.
Under det att kallstartbetingelserna för området
ned till —35° har allmän praktisk-teknisk
betydelse, torde det arktiska temperaturområdet
— 35° till -—55° huvudsakligen ha rent militär
betydelse ännu så länge. Av hittills vunna
erfarenheter synes framgå, att de tekniska
förutsättningarna för tillfredsställande start
undergår en tämligen markerad försämring ungefär
vid nämnda temperaturgräns av —30—35°.
I USA och Kanada har allt sedan världskrigets
slut intensivt forskningsarbete på detta område
bedrivits i statliga och enskilda laboratorier samt
i särskilt upprättade försöksstationer i de
arktiska delarna av Alaska och Kanada, där olika
forskare stationerats under flera år enbart för
studium av problemet
kyla—förbränningsmotorer. Försöken i USA bekostas av statliga
forskningsorgan, armén, flygmotorfabrikerna och även
oljeindustrin, då problemet i hög grad berör
bränslets och smörjoljornas beskaffenhet.
Försöken ha övervägande bedrivits med
kolvmotorer men även vissa resultat från reaktionsdrivna
flygplan föreligger, t.ex. de amerikanska P-59
och P-80 vid varierande köldtemperaturer i
Alaska vintrarna 1944—1946, med lägsta
för-sökstemperalur -—40°. Därvid konstaterades
lagenjör Einar Bohr, Stockholm
621.431.75—57
bl.a., att de största kallstartsvårigheterna för
dessa motortyper beror på svårigheten att få
tillräckligt effektiva startmotorer för accelerering
och rundtagning av turbinerna vid erforderligt
varvtal för tändning och fortvarighetstillstånd.
Bortsett härifrån anser man sig kunna
konstatera, att reaktionsmotorerna generellt sett
erbjuder mindre startsvårigheter under kyla ned
till ovannämnda temperatur än kolvmotorer.
Under överskådlig tid framåt torde dock de
senare komma att överväga i antal och praktisk
betydelse, varför kallstarterfarenheterna för
dessa i första hand har aktualitet.
Parallellt med de anglosachsiska forskningarna
på området torde väl även Sovjet bedriva dylika.
Härom vet man av naturliga skäl icke så mycket.
Före världskriget eller 1937 landade ett antal
ryska flygplan under ledning av professor
Schmidt på Nordpolen, och något år därefter
flög två ryska flygare över Nordpolen till USA.
Det är vidare känt, att ryssarna uppehåller en
ganska intensiv arktisk flygning sedan flera år.
Att döma efter den tekniska utvecklingen av
deras flygplan till för några år sedan, är det väl
sannolikt, att de ryska erfarenheterna
huvudsakligen har att göra med praktisk flygmetodik
i nämnda områden, meteorologiska och
geografiska rön o.d.
Allmänna betingelser för start av flygmotorer
Oberoende av temperaturförhållandena sker
start av bensinmotorer i stort sett på följande
sätt: motorns vevaxel kringvrides med hjälp av en
utomstående kraftkälla och med lämpligt
varvtal — en tändbar bränsleluftblandning införes
i varje cylinder — en elektrisk gnista antänder
bränsleluftblandningen vid lämplig tidpunkt. För
att denna start skall vara tillfredsställande
fordras dessutom
att den till motorn vid vevaxelns kringvridning
distribuerade smörjoljan tillfredsställande
uppfyller sin funktion, att starten äger rum på
förhållandevis kort tid och att de för starten
erforderliga speciella anordningarna är
okomplicerade och ingår i motorns standardkonstruktion.
I startproblemet ingår följande komponenter:
varvtal och vridmoment för vevaxelns vridning,
smörjoljans beskaffenhet, bränslets
beskaffenhet, den elektriska start- och tändapparaten samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
