Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 37. 15 oktober 1949 - Nya högvärdiga gjutjärn, av Per O Björkman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 oktober 1949
743
Fig. 5. Gynnsam grafitfördelning i vanligt gjutjärn (100 Xj-
land, särskilt under kriget, då järnet användes som
ersättning för stål t.o.m. i smidesverktyg, verktyg för
plåtpressning m.m. Kamaxlar och vevaxlar, särskilt för stora
diesel-maskiner, tillverkas av acicular cast iron. Fördelar framför
smidda axlar är bl.a. möjlighet til.1 friare konstruktiv
utformning med hänsyn till spänningsfördelning under drift,
högre dämpningsförmåga, ökad slitstyrka. Kugghjul,
kann-ringar, pumpdetaljer, hållare för verktyg, verktyg för
kokill- och pressgjutning, är exempel, på andra
användningsområden. Acicular cast iron kan med fördel flamhärdas.
Eftersom ett flamhärdat skikt är tunt, ger den relativt
höga hårdheten hos grundmassan extra motståndskraft
mot påkänningar under tryck.
Nodular Cast Iron
I vanligt grått gjutjärn förekommer grafiten som blad
eller fjäll. Dessa har växlande storlek, fördelning och
utseende, vilka egenskaper avgörande inverkar på järnets
kvalitet. Även om grafiten har en mycket gynnsam
fördelning, fig. 5, gör den järnet sprött. Särskilt är förlängning
och slagseghet låga, men även brottgränsen är relativt låg
i förhållande till grundmassans. Detta beror på grafitens
hålkäls- eller skårverkan. Om den i stället förekommer i
kulor eller klot (eng. "nodules") blir nedsättningen av
grundmassans egenskaper ringa. Ett gammalt känt sätt
att åstadkomma klotformig grafit är aducering, som
innebär, att vitt gjutjärn glödgas en längre tid vid
temperaturer omkring 900°. Metoden har funnit stor användning
men är relativt dyrbar ocli omständlig. De senaste årens
forskningar har lett till att järn med klotformig grafit kan
framställas direkt vid gjutningen eller genom mycket kort
glödgning. Det är framför allt engelsmännen och
amerikanarna, som bedrivit det mesta forskningsarbetet men
även i Sverige pågår utvecklingsarbete.
Engelska undersökningar
Vid British Cast Iron Research Association har under flera
år studerats utbildning av grafit i gjutjärn. Dessa
undersökningar har resulterat i en process enligt vilken all eller
större delen av grafiten kan fås i klotform direkt vid gjut-
Fig. 6. Struktur i ceriumbehandlat järn (500 X i-
ningen. Järn framställt efter denna process kallas på
engelska "nodular cast iron". Uppfinnarna av processen,
Morrogh och Williams, har i en rad artiklar67’8’9 beskrivit
de betingelser, som fordras för att erhålla grafiten i
klotform samt järnens egenskaper.
I sin enklaste form framställes nodular cast iron så, atl
en liten mängd cerium sättes till smält gjutjärn med en viss
bestämd sammansättning kort före gjutningen. För att
lyckat resultat skall ernås fordras att följande fordringar
skall uppfyllas: järnet måste stelna grått även utan
ce-riuintillsats; järnet måste vara övereutektiskt, dvs.
summan av C + 1la (Si + P) måste överstiga 4,3 (om
nickelhalten är större än 10 %, kan summan vara lägre än 4,3);
kiselhalten bör helst ligga mellan gränserna 2,3 till 7 %;
svavelhalten måste vara så låg som möjligt och bör ej
efter ceriumbehandling vara större än 0,02 %; fosforhalten
får ej överskrida 0,6 % men bör helst vara under 0,1 %;
legeringsämnen såsom mangan, koppar, nickel, krom och
molybden får förekomma i godtyckliga mängder blott
järnet stelnar grått; ceriumhalten efter behandling skall
överstiga 0,02 % i den stelnade metallen.
Cerium tillsättes i form av en legering, "mishmetall", som
innehåller ca 50 % cerium och en blandning av vissa
sällsynta jordartsmetaller. Cerium har en mycket kraftig
svavelrenande inverkan och bildar med svavel en
förening, som är så gott som olöslig i smältan och därför
flyter upp till ytan. Cerium påverkar ej grafitens
kristallisation, förrän svavelhalten understiger ett visst gränsvärde,
som Morrogh och Williams anser vara 0,02 %. Det är klart,
att om svavelhalten från början är högre, blir
cerium-åtgången vid behandlingen större och processen
oekonomisk, eftersom priset för "mishmetall" är högt.
Stora fordringar måste ställas på grundmaterialet
(basjärnet), särskilt svavelhalten. Det är visserligen möjligt
att avsvavla järn med soda, men denna process är svår
att praktiskt genomföra i ett gjuteri.
Efter enkel behandling erhålles ofta ej all grafit i
klotform, utan en del av grafiten förekommer som rundade
fjäll (eng. Quasiflake), fig. 6. Grafit i denna form ger
dock relativt goda hållfasthetsegenskaper. Bäst resultat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
