Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 22 oktober 1949 - Kockums verkstad, av Kurt Söderlund
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Samtidigt med verkstadsdriftens koncentrering
till varvsområdet byggde Malmö Stad en stor
torrdocka, nuvarande docka nr 2. Den
påbörjades i maj 1909 och var färdig den 29 november
1912, då den invigdes av Konungen. Tillkomsten
av denna docka ökade Kockums Verkstads
möjligheter att åta sig större reparationsarbeten i
hög grad, och med sina nya anläggningar var
verkstaden väl rustad för den kommande
högkonjunkturen under och några år efter första
världskriget. Schaktmassorna från dockbygget
användes för utfyllnad av ny mark väster om
varvet. Härav inköptes en del 1917, vilket
möjliggjorde uppförande av ny plåtgård och
plåtslagareverkstad 1920, samtidigt som den äldre
revs. År 1927 tillbyggdes panverkstaden och 1929
borttogs slipen. Ytterligare markförvärv kom först
till stånd 1936, 1938 och 1939, då i olika etapper
ett mindre område mellan maskinverkstaden
och lilla torrdockan samt ännu tillgänglig mark
inklusive gator väster om verkstaden inköptes
och införlivades med varvsområdet. På denna
mark uppfördes 1939 ny timmermansverkstad
och virkesskjul. De gamla byggnaderna för
samma ändamål revs samtidigt för att ge plats till
den nya bädden nr 5, som ävenledes byggdes
1939. Första fartyget på denna bädd sjösattes
då verkstadens 100-årsjubileum firades den
27 september 1940; fig. 3 visar anläggningarnas
omfattning då. I samband med upptagandet av
tillverkningen av dieselmotorer tillbyggdes 1923
ett skepp till maskinverkstaden för
motormontering och 1937 förlängdes maskinverkstaden och
uppfördes nya verkstäder för kopparslagare,
elektriker och rörmakare. Svetsareverkstaden
uppfördes 1939. Efter de senaste markförvärven
1939 uppgick varvsområdets areal till 127 000 m2,
vartill kom dockområdena, vilka ägdes av
staden, men praktiskt taget disponerades av
verkstaden. Verkstaden hade då fyra större bäddar,
den största för fartyg upp till 570’ längd.
Dessutom tre mindre bäddar för ubåtsbygge, varav
två med tvärskeppssjösättning.
Den senaste utbyggnaden
Redan i början av kriget stod det klart för
verkstadsledningen, att en utvidgning av
verkstadsområdet var nödvändig, dels för att möta
den ökade efterfrågan på tonnage efter kriget
och dels därför att det tillgängliga utrymmet var
till bristningsgränsen utnyttjat för byggnader
och materialupplag. Någon möjlighet att
expandera fanns ej med mindre att nytt land skapades
genom utfyllning i Öresund, och den 16 maj 1942
fattade verkstadens styrelse beslut om varvets
utbyggnad och gav direktionen i uppdrag att
utarbeta definitiva förslag samt träda i
förhandlingar med Malmö Hamnförvaltning om
villkoren för utbyggnad. Dessa förhandlingar blev
ovanligt tidskrävande och segslitna, och först
efter ca 21/2 år kunde överenskommelse med
Hamnförvaltningen undertecknas den 29
december 1944. Samtidigt pågick ett intensivt arbete
med uppgörande av definitiva planer för det nya
varvsområdets gestaltning samt därav
nödvändiggjorda ändringsarbeten på den befintliga
anläggningen. En mängd förslag uppgjordes, som
diskuterades och ändrades, och under arbetets
gång framkom det ena förslaget efter det andra,
innefattande genomgripande förändringar,
vartill styrelsen gång efter annan beviljade medel,
varför arbetets omfattning växte väsentligt
utöver vad som från början avsetts.
Det kan synas vara en relativt enkel uppgift att
planlägga ett nytt varv, då man till synes har
fria händer att först skapa den erforderliga
marken, men i detta fall fanns vissa förutsättningar,
som utgjorde icke bara de största svårigheterna
vid planeringen utan även visade sig vara de
mest svårlösta problemen vid underhandlingarna
med Hamnförvaltningen. I väster begränsades
det nya varvsområdet av en på Öresunds botten
nedlagd avloppskulvert, som icke fick
överbyggas, och i öster fixerades en begränsningslinje
betingad dels av sträckningen av en i framtiden
kommande järnvägsförbindelse till Oljehamnen
med anslutning till spåren österifrån och dels
med tanke på eldfaran — av nödvändigheten
av en viss fri zon mellan Oljehamnens
oljecisterner och varvsområdet. Trafiken till
Oljehamnen måste under alla förhållanden
säkerställas. För närvarande kan den tyngre trafiken
ej framföras österifrån över klaffbron, varför
förbindelsen västerifrån måste upprätthållas,
vilket medförde, att den mellan
verkstadsområdet och sjön befintliga gatan med järnvägsspår
måste bibehållas eller dras genom området med
annan sträckning. Det senare alternativet
valdes, och verkstaden är skyldig genomsläppa
tågsätt till och från Oljehamnen ävensom andra
fordon med hjultryck överstigande vad
klaffbron tål. För all annan trafik är däremot gatan
avstängd.
De anläggningar som så småningom kom till
utförande omfattade i stort sett följande:
till-och ombyggnad av administrationsbyggnaden;
uppförande av en 1 265 m lång vågbrytare, som
inhägnar den yttre varvsbassängen; uppfyllning
av ca 206 000 m2 ny mark; uppförande av två
nya stapelbäddar; byggandet av en ny
utrustningskaj och en ny torrdocka; byggandet av en
ny plåtslagareverkstad med mallvind och i
anslutning därtill en utrustningsverkstad med
tvättrum och matsalar för arbetare i de övre
våningarna; tillbyggnad av svetsverkstaden samt
inrättande av matsalar och tvättrum för
svetsare; uppförande av ny plåtgård, syrgasverk,
kompressor och omformarestation, samt nytt
acetylengasverk; tillbyggnad av maskinverkstaden;
flyttning av modellförrådet; byggandet av ny
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
