Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 22 oktober 1949 - Luftintag för reaktionsflygplan, av Hans Olof Palme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
15 oktober 1949
761
tryckminimum eller för kompressionsstötar
kritiskt hög hastighet. Om cA1 är större än 1 ligger
stagnationspunkten på utsidan av läppen och
motsvarande risker förefinnes denna gång på
insidan. Förhållandena är som synes likartade de
vid framkanten av en vingprofil, varvid
inströmningstalet motsvarar anfallsvinkeln. Ju längre
från läppens spets stagnationspunkten ligger,
desto kraftigare blir omströmningen och desto
större ovannämnda risker. Då
stagnations-punktsläget bestämmes av inströmningstalet,
inses att detta senare måste ha ett övre resp. undre
kritiskt värde. Låga c^-värden förekommer
endast vid höga flyghastigheter och medför risker
huvudsakligen på luftintagets utsida. Höga cÅ.
värden förekommer endast vid låga
flyghastigheter och förorsakar risker huvudsakligen på
flygplanets insida. Härav följer, att det undre
kritiska cA-värdet närmast bestämmes av på
utsidan uppstående kompressionsstötar och det
undre värdet närmast av avlösning på insidan.
Stagnationspunktsläget påverkas även av
flygplanets anfalls- och girvinklar, vilket innebär, att
de kritiska cA-värdena varierar med dessa. Stora
anfallsvinklar förekommer i första hand vid
landning, dvs. vid höga cA-värden och påverkar
därför främst avlösningsförhållandena vid
insidan.
De låga cX2-värden, som uppträder vid
hastighetsflygning, kan överföras till betydligt högre
och mindre kritiska cA1 -värden genom val av ett
litet cA12, dvs. mindre inlopps- än
kompressorarea. Den vinst, som på detta sätt skulle kunna
göras, kan dock i ogynnsamma fall elimineras
dels genom att, även om stagnationspunkten
ligger i läppens framkant, dennas tjocklek och
välvning inducerar överhastigheter på utsidan,
dels även genom att den nödvändiga inre
diffu-sionen blir så stor att avlösning sker på insidan.
Valet av cAU blir sålunda en kompromiss mellan
yttre störningar och inre förluster.
Fig. 5 visar för ett lågt cA-värde inströmningen
i ett snitt av ett sidliggande luftintag. Vid en läpp
av typen A erhålles på grund av
strömningsfältets krökning en överhastighet på utsidan.
Lägges däremot som i C läppen i kroppssidans plan,
kommer snarare en under- än överhastighet att
erhållas bakom läppen. Utförandet A är ett rent
skopintag och utförandet C ett rent flushintag.
Någon viss mellanliggande läpplacering,
exempelvis B, är den yttersta, som för inströmnings-
talet i fråga icke ger några överhastigheter på
läppens utsida. Strömningsbilderna vid D och E
visar vikten av en kontinuerlig anslutning av
bakkroppen vid skopintag. Vid E föreligger
risker såväl för överhastigheter som avlösning.
Vid sidliggande luftintag kommer det längs
kroppen bildade gränsskiktet att vid flertalet
drifttillstånd hos luftintaget strömma mot
ökande tryck i den framför intaget bildade, till
hälften fria diffusorn. Även om härvid
avlösningsrisk i egentlig mening icke behöver föreligga
innebär dock alltid det med nödvändighet
förtjockade gränsskiktet en ökning av inströ
111-ningsförlusterna. Innehåller dessutom det inre
ledningssystemet en krök, blir ofta det
inkommande gränsskiktets tjocklek avgörande för
huruvida avlösning sker i denna eller ej. På de
flesta flygplan med luftintag av denna typ har
därför åtgärder vidtagits för att förhindra
gränsskiktets inströmning i luftintaget.
För avlösning mest kritiska bli
inströmningsförhållandena längs kroppen i de fall, då
luft-intagsöppning och krök delvis sammanfaller.
Detta framgår av fig. 6, som visar schematiska
inströmningsbilder och tryckfördelningar vid en
serie olika sidliggande luftintag.
Tryckfördelningarna längs kroppssidan och krökens insida
kan antas bero dels på luftens avlänkning och
dels på diffusionen. Avlänkningen skapar en för
alla luftintagstyperna gemensam
undertrycks-fördelning med ett minimum i krökens mittsnitt.
Diffusionen skapar en huvudsakligen av läppens
placering bestämd, jämn tryckökning. De genom
överlagring erhållna resulterande
tryckfördelningarna uppvisar flera intressanta drag.
Utsträckes diffusionen över mittsnittet, fall C, eller
påbörjas först bakom detta, fall D, erhålles
avsevärt större tryckminima och mer kritiska
tryckgradienter än när diffusionen är helt
avslutad framför detta snitt, såsom i fallen A och
B. Största värde på tryckminimum erhålles i alla
fall, då diffusionen påbörjas bakom mittsnittet;
maximal tryckgradient erhålles, då diffusionen
helt sammanfaller med tryckökningen bakom
detta snitt. Optimalt lågt tryckminimum och
liten tryckgradient erhålles, när diffusionen
sammanfaller med trycksänkningen framför
mittsnittet, dvs. när diffusion och trycksänkning
påbörjas och avslutas samtidigt.
Det renodlade flushintaget med konstant inre
area torde sålunda vara det ur avlösningssyn-
Fig. i. Schematisk tryckfördelning
och strömningsbild vid läppen av
ett luftintag, vid stora resp. små
inströmningstal.
Fig. 5. Schematiska
inströmnings-bilder vid sidliggande luftintag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
