Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 38. 22 oktober 1949 - Drivmedelsförluster och deras bestämning, av Harry Appelgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
770
TEKNISK TIDSKRIFT
tidigare icke har förekommit i tillnärmelsevis
den omfattning som de gångna krigsårens
försörjningsläge har framtvingat. Under normala
tider brukar nämligen omsättningen i
drivmedelsförråden vara så pass snabb, att man har
ansett det tämligen onödigt att ägna förlusterna
någon mera ingående undersökning. Under
senare år däremot har man allt mer kommit till
insikt om, att det här gäller ett
tekniskt-eko-nomiskt problem av största vikt. Hos en av våra
försvarsgrenar visade sig sålunda
drivmedelsförlusterna under en fyraårsperiod vara av
storleksordningen en miljon liter per år.
Även om litteraturen är mager, har dock hos
flertalet oljebolag genom intern statistik
utbildats vissa normer, som bolagen följer vid
bedömandet av drivmedelsförluster. Genom
tillmötesgående från bolagens sida har sålunda
under de gångna åren kunnat sammanställas en
del synnerligen värdefulla uppgifter.
Vad är då att betrakta som normalt svinn för
tanklagrade drivmedel? Något uttömmande svar
härpå kan omöjligen avges; allt beror självfallet
i första hand på vilken vätska det gäller och på
beskaffenheten av cisternen som den är lagrad i.
Av praktiska skäl antas till en början att det är
fråga om bensin, förvarad i ovanjordscisterner,
utrustade med övertrycks- och vakuumventiler.
Har bensinen sålunda legat orörd — frånsett
pejlingar för mätändamål — torde man normalt
kunna räkna med en förlust av högst 0,5 °/o
(motsvarande procenttal för motoralkohol är
0,3 % och för fotogen 0,4 % enligt en enstaka
uppgift). Om lagret åter har omsatts
jämförelsevis ofta, torde en årsförlust av högst 4 % få
anses såsom fullt normal. Är tankarna däremot
nedgrävda under jorden brukar de årliga
förlusterna variera mellan 2 och 3 %. Betydligt
gynnsammare siffror kan påräknas om
cisternerna är insprängda i berg, nämligen 1/M av vad som
enligt ovan anses normalt för tankanläggningar
i det fria.
Det har visat sig att ett visst samband föreligger
mellan lagringssvinn och tankkapacitet. På
grundval av statistiskt material har man
kommit till följande relationer mellan lagringssvinn
och tankkapacitet:
Under 0,1 % per månad: obetydligt svinn,
■> 0,1—0,2 % per månad: normalt svinn (bör
bedömas med hänsyn till cisternens storlek,
fyllnadsgrad etc.),
över 0,2 % : onormalt svinn (bör närmare
undersökas).
Normalt brukar man räkna med en
maximalförlust av 0,25 % per fyllningstillfälle. Vidare
kan överpumpningsförlusterna inom ett slutet
system uppskattas till normalt högst 0,15 %.
Det bör emellertid tilläggas, att risken för
felmätning vid bestämmandet av vätskevolymer
är synnerligen stor vid pumpning från en cistern
till en annan. Det är vanligen förenat med stora
svårigheter att erhålla ett tillförlitligt värde på
den utpumpade vätskans temperatur. Ytterligare
bör ihågkommas att cisternlagrade mineraloljor
uppdelar sig i skikt av olika temperaturer. På
grund härav erhålles lätt missvisande
volymsiffror för den utpumpade vätskemängden.
Vid bedömning i konkreta fall av förluster
måste de här uppgivna procenttalen användas
med största urskiljning. De kan emellertid
användas vid bedömning av förluster hos för
närvarande nyttjade flygbensintyper (80 resp.
100/130 oktan). Vid vanligen förekommande
temperaturer kan de likaledes tillämpas på
exempelvis motoralkohol, bensol, toluol och
ben-tol (bentyl). Däremot kan de ej användas för
t.ex. gasbensin, vars avdunstningsförluster
vanligen uppgår till omkring det dubbla av
flygbensinens. Ej heller har de något samband med
den i reaktionsaggregat använda flygfotogenen,
där svinnförlusterna blir förhållandevis
obetydliga.
Förlustpåverkande faktorer
Ett villkor för att man skall kunna nyttja
siffrorna såsom hållpunkter vid svinnbedömning är
att man känner de faktorer, som särskilt
påverkar förlusternas storlek. Av tidigare
resonemang torde ha framgått att dessa faktorer är:
vätskeytan, det fria utrymmet i cisternen,
vätskans temperatur samt
temperaturväxlingarna i cisternen.
En uppfattning 0111 avdunstningen storlek
från den fria vätskeytan erhålles av följande
exempel: i en modern ovanjordscistern, belägen
i stockholmstrakten, uppgick dygnsförlusterna
till i medeltal 1,6 1/m* under de varma
månaderna maj och juni 1947; cisternen, vilken hade
en diameter av 24 m, var fylld till en fjärdedel
med bensin. Vill man nu minska den fria
vätskeytan, stöter man på flera svårigheter. Om man
exempelvis vill behålla volymen på en cylinder
med 24 m diameter och en höjd av 3 m men
minska ytan till en tiondel, måste cisternen få
en diameter av ca 7,5 ni och en höjd av ca 30 m,
vilket knappast kan vara ändamålsenligt.
Ett sätt att hålla luftmassan i cisternen så liten
som möjligt är att förse denna med ett lock,
som flyter direkt på vätskan ("floating roof").
Enligt statistik från USA:s nordöstra stater
uppgick avdunstningsförlusterna för sådana
cisterner till endast 0,7 %/år mot 3,9 % i tankar
med fast, koniskt tak.
Tidigare har även anförts att temperaturen i
cisternerna bör hållas så låg och jämn som
möjligt. Det är av stort intresse att undersöka, vilket
inflytande cisternernas färg kan ha på vätskans
temperatur. Försök har gjorts med små,
bensin-fyllda, cylindriska plåtcisterner, belägna ovan
jord, vilka utvändigt var bestrukna med olika
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
