Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 29 oktober 1949 - Hur havsvatten hindrades från att förorena industrivatten, av Axel Nilsson-Hiort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 oktober. 1949
783
Fig. i. Moälvens nedersta lopp.
Hur havsvatten hindrades
från att förorena
industrivatten
Civilingenjör Axel Nilssori-Hiort, Stockholm
627.lß : 628.113.1
Moälven, som mynnar i Östersjöns norra del, är i sitt
nedersta lopp lugnflytande ca 20 km. På denna sträcka
bildar älven uppifrån räknat de sjöliknande
utvidgningarna Happstafjärden, Själevadsfjärden, Veckefjärden och
Domsjöfjärden (fig. 1). Den sistnämnda fjärden kan även
betraktas som en vik av havet, med vilket den står i
förbindelse genom ett kort och ca 400 m brett sund. Där
Moälven mynnar i Domsjöfjärden, ligger på vänstra
stranden Domsjö sulfitfabrik. I denna framställes numera
utom blekt pappersmassa även konstsilkemassa.
Förutvarande vattenförhållanden i Moälven
och möjligheter att erhålla industrivatten
I Domsjöfjärden är vattenståndet och vattnets salthalt
praktiskt taget lika som i havet. Veckefjärden och de
strax ovanför i vattendraget belägna Själevads- och
Happstafjärdarna, vilkas sammanlagda area är 10,9 km2,
ligga på ungefär samma nivå. De enda fortlöpande
vattenståndsobservationer, som utförts där, innan här nedan
beskrivna regleringsåtgärder vidtogs, liar gjorts i
Själevadsfjärden i början av 1920-talet. På fig. 2 har för
jämförelses skull uppritats diagram över vattenståndet där
och i havet samt tillrinningen till fjärdarna från Moälven
under tiden september 1922—juli 1923. Av diagrammen
framgår, att vattenståndet i havet pendlade omkring vat-
tenståndet i de nämnda fjärdarna utom vid flöden i
Moälven, då det uppstod en nivåskillnad på några decimeter.
Nivåskillnadens storlek berodde utom av vattenföringen i
Moälven även av rådande vattenstånd i havet. Av det
sagda framgår, att nivåskillnaden mellan vattenstånden i
fjärdarna och i havet var så obetydlig vid normal
vattenföring, att vid inträdande hastiga vattenståndsstegringar i
havet en tillfällig uppström uppkom i Moälven och salt
vatten inträngde i fjärdarna.
Fabrikationsvatten till sulfitfabriken togs till en början
dels från den närbelägna Domsjöfjärden och dels från
Veckefjärden, där vattnet hade mindre salthalt. För
fabriksdriften visade sig emellertid dessa anordningar i
längden otillfredsställande. Genom de oberäkneliga
växlingarna av salthalten i Veckefjärdens vatten uppstod
störningar i driften. Jämn kvalitet på massan var svår att hålla.
Åtgärder för erhållande av tillräcklig mängd
lämpligt vatten för fabriksdriften
På grund av nämnda omständigheter och för att
möjliggöra utvidgningar av fabriksdriften började man därför
Fig. 2. Vattenstånd och vattenföring.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
