Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 29 oktober 1949 - Industribyggnadsverksamheten i Schweiz, av Gustav Henricsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
788
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 4. Lagerbyggnad,
uppförd au armerade
Durisol-plattor.
Entreprenadsystemet i Schweiz uppvisade väsentliga
olikheter mot vårt svenska. Huvudentreprenörer förekom
icke, utan varje slag av arbete, exempelvis grundarbete,
betongarbete, murningsarbete, timmermansarbete,
snickeriarbete, golvläggning, takläggning, plåtslageri o.d., hade var
och en sin särskilda entreprenör, som arbetade direkt åt
byggherren. Detta medförde, att på en stor byggnad
kunde ha arbetat 100—150 olika entreprenörer innan
arbetet blev färdigt. Oss förefaller det svårfattliga att det
går att samordna alla dessa olika företagare, då man här
i Sverige ofta finner, att det gnisslar redan i samarbetet
mellan byggnadsentreprenör, rörledningsentreprenör och
elektriker.
Vårt anbudssystem var också fullständigt okänt
(lyckligtvis!). Här skedde all anbudsgivning på en noggrann
massförteckning, som tillhandahölls av byggherren genom
arkitekten eller den konsulterande ingenjören.
Massförteckningen tjänstgjorde samtidigt som en ganska utförlig
byggnadsbeskrivning och åtföljdes dessutom av en
standardiserad allmän arbetsbeskrivning. Det var alltså alltid
å-priserna, som var utslagsgivande för anbudets storlek
och ej som i Sverige ofta en felaktigt utförd
massberäkning. Massorna kontrollerades efter slutfört arbete, då
entreprenadsumman erhöll sin slutgiltiga storlek. Denna
masskontroll utfördes i allmänhet av arkitekten eljer
ingenjören och ledde sällan, enligt uppgift, till de
stridigheter, som vi är så vana vid här i Sverige, då det gäller
entreprenörernas extraersättningar på grund av ändringar
i entreprenadhandlingarna.
Den konsulterande ingenjörens ställning i Schweiz tycks
på senare tid ha undergått en viss förändring. Tidigare
har arkitekterna varit allenarådande, och då deras
intresse för byggnadens arkitektoniska utformning naturligt
nog var dominerande, anses de tekniska synpunkterna ha
blivit för litet beaktade, med påföljd, att teknik och
arbetsmetoder blev eftersatta och icke uppnådde den
utveckling, som eljest skulle ha varit möjlig. Mången
konsulterande ingenjör klagade bittert över, att gamla
hantverksmässiga metoder ännu övervägde på
arbetsplatserna, beroende på, att de arkitektoniska synpunkterna
dominerade allt, och att ingenjörerna endast var
arkitekternas mer eller mindre villiga redskap. Sannolikt var
detta överdrivet. Det var säkerligen många andra
faktorer, som här, liksom i Sverige, bidrog till
byggnadsverksamhetens mer eller mindre skenbara omodernitet.
Arvodet för såväl arkitekter som ingenjörer
(konstruktörer) var reglerat i taxor, och i allmänhet förekom en
skriftlig överenskommelse om arvodets storlek, innan
arbetet sattes i gång. Nya taxor voro för närvarande under
utarbetande inom en kommitté i Schweizerischer
Ingenieur-und Architekten-Verein. Arkitektens och konstruktörens
ansvar för sitt arbete var av samma omfattning och
tolkades i huvudsak efter samma linjer som här i Sverige.
Något ekonomiskt ansvar för misslyckanden bar alltså
icke konsulten.
Byggnadsritningarna verkade att utföras med större
omsorg än här. Det var icke ovanligt att på en arbetsplats
finna kopior av nykonstruktionsritningar, som redan
tuschats på väv. Detta tyder på, att konstruktören i
allmänhet förbehåller sig mera tid för ett bättre
genomarbetande av projektet, än som vanligen är fallet i Sverige.
Dock förekom på många ställen samma hets efter
ritningar som här hemma.
Byggnadsmaterialvalet skilde sig i de flesta fall icke från
svenska förhållanden. Vid industribyggnader arbetade man
vanligen med armerad betong (strängbetong var sällsynt)
och tegel. Lättbetongen Durisol, ett lätt, eldsäkert och gott
värmeisolerande material, fann sin största användning till
Fig. 5. Monteringsbar
stålställning vid en
industribyggnad i
utkanten av Basel.
Fig. 6. Vanlig
anordning för skarvning och
reglering av önskvärd
höjd på stämp till
formställningar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
