Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 39. 29 oktober 1949 - Grundvattenproblem i Rhônedalen, av E Isgård - Andra utbyggnadsetappen för Mc Nary-dammen, av G Lbg - Härdat trä, av sah - Bärande kubbgolv, av WS
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
29 oktober. 1949
797
Grundvattenproblem i Rhönedalen. För staden Sierre
i Rhönedalen i Schweiz skulle år 1945 anskaffas en
dricksvattenmängd av ca 200 1/s. Olika projekt att använda
vatten från alpsjöar måste avvisas av ekonomiska skäl.
Borrningar utfördes i Rhönes dalgång i ett gammalt flodlopp
vid Raspille norr om Sierre, varvid grundvatten i önskad
mängd erhölls även under torrperioder, då Rhönes
reglerade vattenföring var så liten som 50 1/s. Huvuddelen av
vattenmängden anses då komma från alpsluttningarna,
vilket framgår av vattenanalyserna, som visar den för
alpvattnet karakteristiska höga sulfathårdheten. Under de
fyra månader om året, då den på ca 100 m avstånd från
brunnarna belägna Rhöne för rikligt med vatten, visar det
uppfordrade grundvattnet däremot endast femtedelen så
stor hårdhet, vilket tyder på att flodvattensinfiltration ägt
rum. Grundvattnet uppfordras ur sänkbrunnar. Dessa är
utförda med ett cirkulärt sugschakt av betong med en
diameter av 1,85 m, nedfört till 11 m under markytan.
Härifrån fortsättes med ett 11 m långt 600 mm silrör av
kromnickelstål, som har en lockformig perforering. Silröret
är nedsänkt i ett borrhål med 1 400 mm diameter, som
sedan återfyllts med tvättat filtergrus. Tre sådana brunnar
planeras. Den först utförda brunnen lämnade under tre
dagars pumpning 150 1/s vid 2 m avsänkning (L
ScHRöDER-Speck & H Peter i Monatsbull. schweiz. Ver. Gas- u.
Was-serfachm. 1949 nr 4, 5). E Isgård
Andra utbyggnadsetappen för Mc Nary-dammen är nu
i gång. Den omfattar fångdammsbyggnader samt en del
av maskinstationen, så att kraftleverans i mindre
omfattning kan börja tidigare än som först avsetts.
Merkostnaden för denna forcering skall betalas genom
energi-försäljningen. I den första etappen färdigställdes 131/,
sektioner av utskovspartit. Nu gäller det att avleda flodens
vatten till utskoven. Medelvattenföringen är 5 400 ms/s.
Härför erfordras en fångdamm, som skall utföras såsom
stålspåntcellfångdamm med 87 celler, diameter 8,7—20,3 m.
Flodfårans djupaste del är 54 m bred och ca 21 m djup.
Den skall avstängas därigenom, att man placerar 8 t
betongblock, som givits formen av tetraedrar, vilka icke
kantrar så lätt. Sedan man över floden utlagt en 9 m hög
vall av dylika block, fylles på uppströmssidan med grov
sten. Dammhöjden ökas därefter i 3 m etapper till full
höjd och uppströmssidan förses med tätskikt och
ero-sionsskydd. Av fångdammen erhålles sålunda en
permanent stenfyllningsdamm. Till skydd mot högvatten
uppföres provisoriskt 10 m höga jordfyllda timmerkistor
ovanpå stenfyllningsdammen.
För betongarbetena har föreskrivits, att betongmassan
vid gjutningen icke får ha högre temperatur än + 13°,
vilket ernås genom tillsats av is. För beräkning av
erforderlig iskvantitet vid varierande temperatur hos
materialierna har utarbetats ett nomogram. En istillsats av
273 kg till ca 3 m3 betongsats har förekommit. Isen
tillverkas i automatiska maskiner med kapaciteten 200 t/dag.
Vid stor istillsats ökas blandningstiden från 21/a till ca
3 min. Med 13° gjuttemperatur beräknar man, att betongen
under bindetiden icke skall få större temperaturstegring
än 11°, vilket man icke tror skall medföra krympsprickor.
Kylrör inlägges icke i betongen. Så låg cementhalt som
möjligt användes, i allmänhet 1 del cement till 17 delar
sand, grus och sten (störst 15 cm) jämte tillsatsmedel för
att öka arbetbarheten; vattencementtal 0,74.
I anläggningen ingår även en sluss med planmåtten
26 X 206 m och 28 m lyfthöjd, vilket är högst i världen
(Eng. News-Rec. 11 aug. 1949). G Lbg
Härdat trä. Det är känt att man med hjälp av piaster
kan härda trä (Tekn. T. 1946 s. 1049). I USA har man
nu lyckats att i industriell skala som härdmedel använda
träts eget ligninharts, vilket vid 100 kp/cm2 tryck och 165°
temperatur fås att flyta in i träts porer. Under processen
minskas träplattans tjocklek med en tredjedel, och
hårdheten blir så stor att en spik icke kan drivas in i trät;
vidare blir materialet i det närmaste brandhärdigt. Vilket
mjukt trä som helst kan användas; bäst lämpar sig vit
furu. Materialet väntas få användning för golvbeläggning,
panelning, bordsskivor och liknande ändamål, där man
kräver hårdhet, slitstyrka och fuktsäkerhet.
Man har även gjort lyckade försök att framställa
härdade plattor av sågspån och konstharts. Plattorna
tillverkas i en etagepress; svårigheten ligger i en jämn
beskickning av de olika etagerna med
sågspån-plastblandningen, vilken pressas ihop vid 20 kp/cm2 och 140° under
några minuter. Man lär ha lyckats få fram fullt
homogena plattor, vilka icke har tendens att slå sig, och med
en måttnoggrannhet på någon hundradels millimeter.
Plattorna tillverkas i storleken 1,8 X 1,2 m. Specifika vikten är
ungefär en tredjedel större än vit gran; för övrigt har
materialet samma bearbetningsegenskaper som trä, men
dessa kan varieras beroende på typen och kornstorleken
hos sågspånet, plasthalten, fuktigheten hos blandningen
samt pressningens utförande.
Slutligen har man sökt för samma ändamål utnyttja
avfallsträ efter skogsbränder. Efter sortering och barkning
males träet till massa, som blandas med hartser och växer
och formas till plattor. Dessa får en glasartad yta, men
kan för övrigt varieras i hårdhet från stenens till vanligt
träs (Business Week 28 maj, 23 juli 1949; Chem. Engng
aug. 1949). sah
Bärande kubbgolv. En ny svensk typ av kubbgolv för
beläggning av hårda undergolv i industri- och lagerlokaler
har utarbetats av K Kense. Det nya golvet skiljer sig från
tidigare utföranden därigenom att det är sammanfogat i
kraftiga bärande enheter, "kubbgolvbräder", 2,5 eller 3 m
långa och 6 cm tjocka. Bräderna (fig. 1) är hopsinkade av
slitelement — själva kubbgolvet — och sammanhållande
horisontala lister. Kubbar och lister är hoplimmade med
vattenfast konsthartslim. Kubbarna görs av furu, och
listerna av furu eller gran. Genom att listerna är bärande
kan golvet läggas på reglar och utrymmet mellan dessa
utnyttjas för framdragning av elledningar, ledningar för
vatten och ventilation osv.; vid 50 cm avstånd mellan
reglarna är tillåtna belastningen 1 500 kp/cm2. Olja i
måttliga mängder förstör icke golvet, utan verkar i stället
impregnerande; i lokaler, där golvet ofta begjuts med vatten,
är kubbgolvet dock icke lämpligt. Kubbeläggningen — som
vi i dess ursprungliga form känner till från många äldre
verkstäder — är slitstark och motståndskraftig, icke stum
att gå på och inte heller så hård att tappade verktyg skadas.
Med tanke på kubbgolvets goda fjädrande egenskaper har
man även börjat tillverka flyttbara arbetsplattformar enligt
samma princip. Dessa tjänstgör som fotplattor för stående
arbete vid maskiner och arbetsbänkar i lokaler med stumt
golv och är avsedda att skona arbetarens ben och rygg och
motverka trötthet (se Tekn. T. 1948 s. 555). Plattformarna
är tunnare än de normala kubbgolvsbräderna och är i
längdriktningen försedd med spår mellan kubbraderna för
uppsamling av svarvspån o.d. Rengöring sker enklast
genom att man vänder plattformen upp och ned. WS
Fig. 1. Kubbgolvsbråda, t.v. i
tvärsektion, t.h. sett uppifrån.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
