Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 november 1949 - Plastlimning av metall, av sah - DDT:s biologiska verkan, av SHl - Bomullens kvalitet förbättras, av C H L
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
836
TEKNISK TIDSKRIFT
av Gloster Aircraft Co. har i dylika fall visat en
håll-fasthetsökning hos limmade fogar av över en tredjedel
jämfört med nitade (Brit. Sci. News 1949; nr 20 Aviation Week
24 okt. 1949). sah
DDT:s biologiska verkan. Den stora användning, som
DDT fick under kriget, har gjort, att dess utnyttjande i
civilt bruk på många håll motsetts med visst bekymmer.
Ett ämne, av vilket ca 70 g/ha uppges fullständigt utrota
mygglarver, kunde utan tvivel väntas vålla allvarliga
skador, om det användes utan urskiljning. Denna fara
aktualiseras av dess relativt låga pris och förhållandet,
att det kan spridas från flygmaskin till en ringa kostnad.
Förväntningarna på en allmän användning av DDT har
till fullo infriats. Många insektsangrepp på skördar
bekämpas nu effektivare och billigare än någonsin förr. För
första gången har det blivit möjligt att få häftiga utbrott
av insektsangrepp på skogar under direkt kontroll, och
DDT:s höga giftverkan på mygg har medfört, att stora
träskområden, som utgjort härdar för malaria och gula
febern, kunnat effektivt saneras. Ehuru DDT:s
omedelbara fördelar som kontrollmedel demonstrerats i stor
skala, är de risker, som uppstår särskilt vid många
upprepade behandlingar under lång tid, icke så noga kända.
Många undersökningar av dess allmänna biologiska
verkningar har emellertid gjorts i USA.
Det är knappast tänkbart att till fullo reda ut den härva
av relationer, som måste existera mellan olika djurarter
vid ett naturligt jämviktstillstånd. De ytterligare
komplikationer, som uppstår vid bekämpning av vissa insekter,
ökar svårigheterna att bestämma många arters tillstånd.
Vid de gjorda undersökningarna har det därför icke varit
möjligt att skilja mellan verkningarna av
DDT-besprut-ning och följder av normala ekologiska förändringar. Det
synes emellertid vara fastställt, att vid de flesta
behandlingar med DDT, även i en mängd på blott några
bråkdelar av kg/ha, sker en tillfällig nedgång i antalet känsliga
ryggradslösa djur. I skogar har man dock icke kunnat
iaktta, att detta medför någon permanent förändring av
livsbetingelserna för ryggradsdjur eller i skogarnas
allmänna ekonomi. Ehuru DDT:s verkan på skadeinsekten
under dess mest känsliga utvecklingsfas kan medföra en
långvarig nedgång för denna art, tycks inverkan på
insektsfaunan som helhet vara övergående. Det besprutade
området befolkas snabbt av individer, som befunnit sig
i skyddat utvecklingsstadium, och genom invandring från
angränsande områden. Detta gäller framför allt DDT-doser
på upp till 1 kg/ha; vid större har mera väsentliga
förändringar iakttagits.
Det kan t.o.m. inträffa, att den totala insektsfaunan
växer genom DDT-behandling. Sålunda besprutades ett
skogsområde med 1,65 kg/ha, som var tillräckligt för att
starkt decimera bladätande larver av en viss fjäril. Denna
del av skogen förblev i mycket gott tillstånd med yppig
grönska och god markfuktighet, under det ett
angränsande område, inom vilket larverna fått härja fritt, blev
kraftigt avlövat och led av torka. Vid undersökning visade
sig det förra området ha en mycket större total
insektsfauna än det senare, därför att torkan gjort större skada
än DDT-besprutningen. Det kunde tänkas, att den
naturliga jämvikten mellan olika insektsarter skulle störas vid
en DDT-behandling, i det vissa arters fiender skulle
reduceras, så att de kunde uppträda som skadeinsekter i
i stället för dem, mot vilka åtgärden vidtagits. Sådana
malörer lär ha inträffat, men de tycks kunna undvikas,
om man utför besprutningen med måttlig dos och vid
rätt tidpunkt, dvs. när den skadegörande insekten
befinner sig i känsligaste utvecklingsskede. Två utbrott av
skadeinsekter uppenbarligen orsakade av
DDT-besprut-ning av skog med 5,5 kg/ha har iakttagits. Det ena
uppstod ca sex veckor efter besprutningen och hejdades
huvudsakligen genom ett kraftigt regn. Det har sedan ej
återkommit under loppet av tre år. Det andra kom ca ett
år efter besprutningen men upphörde efter några månader
och har sedan icke upprepats. I dessa båda fall har
sannolikt de skadegörande insekternas fiender reducerats
genom besprutningen, men sådana icke önskade effekter
anses uteslutna, om man begränsar DDT-mängden till
1—1,5 kg/ha, vilket i de allra flesta fall torde vara
tillräckligt för att hejda skadegörelse.
Vid besprutning av vatten har liknande förhållanden
iakttagits, men vattendjur är genomgående mycket känsligare
för DDT än landdjur, antagligen därför att de kommer i
intimare kontakt med giftet. På grund härav är det
nödvändigt att använda mindre DDT-mängder i sådana fall.
En mängd på upp till 0,1 kg/ha anses icke påverka
vattenfaunan ogynnsamt, i det fiskar och kräldjur då i stort
sett överlever. Småfisk har visat sig betydligt ömtåligare
än större. I regel behövs blott DDT-mängder under den
angivna gränsen för bekämpande av mygglarver, men
det synes vara ett problem att skydda småsjöar och
vattendrag mot för stora DDT-mängder vid besprutning av
omgivande skogsmarker. För fåglar och däggdjur ligger den
kritiska gränsen betydligt högre än för fiskar. De förra
tycks icke påverkas av 2—4 kg/ha, under det 5 kg/ha
orsakar en märkbar dödlighet; för de senare torde den
kritiska gränsen ligga något högre.
Av särskilt intresse är emellertid, att det icke visat sig
tillräckligt att blo|t ta hänsyn till den använda doseringen
av giftet. Flera andra faktorer inverkar på riskerna av en
besprutning. Sålunda har det visat sig, att tidpunkten för
besprutningen och den behandlade arealens storlek är av
betydelse. Fåglar är t.ex. vida känsligare under den tid,
de uppföder sina ungar, än annars. Även väderleken kan
ha stort inflytande på resultatet. Vidare är det sätt, varpå
DDT anbringas, av betydelse. Suspensioner tycks sålunda
vara minst riskabla, under det oljeemulsioner är särskilt
farliga för fisk. Ehuru dessa faktorer bidrar till att
ytterligare komplicera problemen, förefaller de även ge
möjligheter att minska riskerna av DDT-besprutningar, när
deras inflytande blir tillräckligt känt.
Utom den ovan skisserade direkta inverkan på naturen
kan DDT-behandling av grödor och husdjur få betydelse
för människan. Det är nämligen högst sannolikt, att små
mängder DDT kommer att ingå i många födoämnen,
såsom frukt, grönsaker, mejeriprodukter och kött. Akuta
förgiftningar behöver väl, knappast befaras, men riskerna
för kroniska sådana har nyligen diskuterats i USA. Man
har nämligen konstaterat, att DDT har en kumulativ
giftverkan, när det kontinuerligt förtärs av djur i små
mängder under lång tid. Födoämnen, som innehåller något
DDT, kan därför tänkas vara skadliga för människor i
det långa loppet. Dunbar från US Food and Drug
Administration (FDA) ansåg, att en betryggande gräns för
födoämnens DDT-halt icke kunde sättas. Härtill är
bestämningsmetoderna alltför osäkra. Det är icke heller känt,
huruvida effekten av DDT-rester ökas eller minskas under
olika väderleksförhållanden. Rohwer i Agriculture
Department framhöll, att denna organisation samarbetar intimt
med FDA och därför accepterar dess resultat rörande
DDT:s giftighet. Dessa data tillsammans med egna
resultat har föranlett Agriculture Department att utge
föreskrifter, genom vilka skall undvikas, att DDT eller andra
halogenerade kolväten inkommer i mejeriprodukter (C H
Hoffman & J P Linduska i Sci. Monthly aug. 1949; Chem.
Engng News 16 maj 1949). SH1
Bomullens kvalitet förbättras. Enligt en nyligen av
amerikanska jordbruksdepartementet offentliggjord
redogörelse har amerikanska kemister efter långvarigt energiskt
arbete lyckats åstadkomma en rad förbättringar av
kvaliteten på bomull. Dessa består huvudsakligen i höjning
av bomullens förmåga att absorbera fuktighet, ökning av
dess benägenhet att ta åt sig färger och dess resistens mot
röta. Högre förmåga att absorbera fuktighet åstadkommes
genom att i cellulosamolekylen införa metoxylgrupper. På
så sätt behandlad bomull är särskilt lämplig som material
för handdukar, badlakan, badrockar o.d. Den större be-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
