Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 41. 12 november 1949 - Skorstensmeteorologi, av SHl - Plastlimning av metall, av sah
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 november 1949
835
Fig. 1. Rdkformer (enl. Ftkes & Brooks, Monthly Weather
Rev. okt. 1918); a lugnt; b svag, stadig vind; c svag, byig
vind; d konvektion; e svag vind och konvektion; f
havsbris eller intensiv kallfront; g måttlig till frisk, byig bris
och konvektion. —> vindriktning och relativ hastighet,
•o virvlar,–-obestämda rökgränser.
lägre än vindhastigheten. Även de hetaste gaser går
däremot nästan horisontellt, när vindhastigheten är mer än
tre gånger gashastigheten i skorstenen, ty den heta gasen
kyls då mycket snabbt genom blandning med den
omgivande luften. Vid svag vind och nästan isotermisk
atmosfär kan skorstensgaser stiga ett trettiotal meter eller mer
ovan skorstenens topp. Därför kan maximal
markkoncentration gå ned till fjärdedelen, när skorstenshöjden på
detta sätt fördubblas (se fig. 1 a, b, c).
Atomic Energy Commission har för närvarande en
uranreaktor under byggnad i Brookhaven. Redan i juli 1947
började emellertid undersökningar av röks beteende vid
en anläggning, som uppförts i anslutning till
Brookhaven-stapeln 900 m från dennas skorsten. Den skall fylla två
huvuduppgifter, dels att undersöka röks dispersion i
atmosfären, när den avges från en punkt högt över
marken, dels att mäta meteorologiska storheter. Anläggningen
består av två torn, ett på 130 m med en skorsten på 105 m
bestående av ett järnrör med 0,5 m diameter, och ett
annat torn på 50 m. Båda är försedda med instrument
på olika höjder. De ligger på 275 m avstånd från varandra
och mellan dem finns en linbana 30 m över marken. Längs
denna går en vagn bärande olika instrument för
bestämning av vindvariabler, temperatur och fuktighet i
horisontell led. Genom skorstenen kan man blåsa oljedimma, som
framställs i en modifierad dimbildningsapparat för
militärt ändamål. Oljeånga vid 455° avgår från munstycken
och kyls snabbt med kall luft, som blåses förbi
munstyckena i en mängd av 28 m;’/min. Härvid bildas
oljedroppar av ganska jämn storlek (0,6 u diameter).
Oljeförbrukningen är så låg som 82 1/h. Oljekoncentrationen i
luften har bestämts med densitometer.
Försöken måste utföras åtskilliga gånger vid vart och
ett av många olika väderlekstyper. Av dessa har särskilt
positiv och negativ temperaturgradient och övergångar
mellan dessa studerats. Positiv temperaturgradient betyder,
att varm luft ligger över kall, varvid atmosfären är i
jämvikt, t.ex. en dimmig kall morgon efter en klar natt. Detta
tillstånd kallas inversion. Negativ temperaturgradient
innebär, att kall luft ligger över varm, ett tillstånd, som oftast
uppkommer en klar och solig dag, när marken värms upp
av solen. Vid detta tillstånd ersätts atmosfärens lägre
lager ständigt av luft uppifrån, stora luftmassor byter
plats, varvid blandning sker genom virvelbildning.
Vertikala luftströmmar, som kallas konvektion, uppkommer
ofta. Deras verkan vid olika vindförhållanden framgår av
fig. 1 d, e, g. övergång från negativ till positiv
temperaturgradient sker normalt varje kväll efter solnedgången och
övergång från positiv till negativ varje morgon strax efter
soluppgången. Vikten av den senare blir uppenbar, om
man betänker, att röken under nattens inversion vanligen
bildar en tunn ström utan större ändring av
föroreningskoncentrationen utom den, som uppstår genom radioaktivt
sönderfall eller utfällning. När övergången sker, vanligen
inom några få minuter, blir hela området under
rökströmmen berört genom virvelbildningen.
Man kan hoppas, att den grundliga utredning, som nu
pågår för att få full kontroll över gasformigt radioaktivt
avfall, skall bli av värde vid lösning av industrins
rökproblem. Den tvingande faktorn för
Brookhavenanlägg-ningen är kanske helt enkelt, att källorna för radioaktiva
föroreningar är så få, att en ökning av
strålningsintensiteten på en viss plats genast kan skyllas på den syndande
fabriken. Så enkelt blir förhållandet sällan vid studium
av luftföroreningar i en storstad. Den slutliga
värdesättningen av det pågående arbetet kan emellertid först göras,
när Brookhavenstapeln sätts i gång, så att
strålningsmätningar kan utföras. Prov med oljedimma blir då av
underordnad betydelse, men visar det sig, att de framgångsrikt
kunnat förutsäga vilka punkter, som skall motta maximal
strålning, synes mycket vara vunnet (N R BeeRS i
Nuc-leonics apr. 1949). SHl
Plastlimning av metall. Sammanfogningen av
lättmetalldelar med plast (Tekn. T. 1947 s. 589) har fått en
rätt vidsträckt användning inom den engelska
flygplan-industrin; sålunda är både jaktplanet "Hornet" och
"Mcsquito"-planets marina version, liksom det nya
reak-tionsdrivna passagerarplanet "Comet" (Tekn. T. 1949 s. 636),
alla tillverkade av De Havilland, delvis sammanfogade
genom limning i stället för nitning. Hos "Comet" har
vikt-besparingen jämförd med nitning visat sig vara 50 % i
flygkroppen och 30 % i vingsektionen. Minskningen i
luftmotstånd är avsevärd, och genom bortfallet av nithål
elimineras risken för läckor i tryckkabin och bränsletankar.
Fordringarna på ett för ändamålet användbart plastlim
är god härdningsförmåga och frihet från restspänningar;
vidare är det lättare att sammanfoga porösa ytor, t.ex.
trä eller papper, än metaller, beroende på svårigheten att
få lösningsmedlet att avdunsta mellan två icke-porösa ytor.
I den brittiska "Redux"-processen användes som lim en
polyvinylformalinplast och som härdningsmedel ett
fenol-formaldehylharts, med vilket metallen bestrykes under
värmning och vari den förutnämnda plasten är löslig.
Hartsen har alltså samma uppgift som fluxmedlet vid
tennlödning.
Limningen sker på så sätt att metalldelarna avfettas i ett
tri-ångbad; aluminiumlegeringar betsas därefter i ett
kromsyrebad, tvättas och torkas. Fenol hartsen penslas på, och
medan den fortfarande är klibbig doppas delarna i
poly-vinylformalinpulvret. De två på så sätt behandlade ytorna
sättes i press 15 min vid 145°. Denna tid är givetvis längre
än vad som erfordras för att borra hål för en nit och slå
in denna, men å andra sidan kan man i en välkonstruerad
press samtidigt utföra tillräckligt många limfogar för att
motsvara flera hundra nitförband.
Liksom nitförband bör limmade förband förläggas så,
att de huvudsakligen är utsatta för skjuvspänningar.
Beräkningen av limmade förband bör lämpligen basera sig
på dragprov, varvid en kurva uppritas över
medeldrag-kraften som funktion av en "fogfaktor", vilken är
kvadratroten ur provstyckets tjocklek dividerad med foglängden.
Kontinuiteten i en limmad fog har visat sig erbjuda
vissa fördelar framför nitfogar, särskilt vid
sammanfogning av stringrar och spryglar vid tunna skalplåtar. Vid
påkänning hos en nitad fog uppstår bucklor mellan nitarna,
och härutöver ökade påkänningskrafter tas upp
huvudsakligen av stringern. I en limmad fog däremot deltar
skalet och stringern tillsammans i upptagning av lasten
ända till dess fogen i sin helhet kollapsar. Försök utförda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
