Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 42. 19 november 1949 - Nya synpunkter på torkning av bränntorv, av Veikko Rossi - Fjäder med negativ karakteristik, av sah - Spånavskiljande bearbetning med lokal upphettning, av C S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
12 november 1949
875
deficitens summa, uträknad med tillhjälp av kl. 8, 14 och
20 gjorda väderleksobservationer, får man följande
resultat av torkningsexperimenten: mättningsdeficitsumman är
i medeltal 5 för torkning till 60 %, i medeltal 11 för
torkning till 35 % och i medeltal 18 för torkning till 20 \%
fukthalt. Dessa värden äro medelvärden av 12 försök,
utförda mellan 19 augusti 1947 och 20 september 1947.
Detta resultat betyder att ett torvstycke mitt på sommaren
torkar till 60 % fukhalt på en dag och till 20 % fukthalt
på tre dagar.
För att få en enhetlig bild av torkningsförhållandena vid
olika tidpunkter i olika delar av Finland ha vi räknat ut
mättningsdeficiten efter iakttagelser kl. 8, 14 och 20 i
Sodankylä, Revonlahti och Ilmala. Mättningsdeficiten
återges i tabell 4 i form av medeltal under tiodagarsserier
april—september. Då man beaktar resultaten av
torkningsförsöken med torvstycken av formatet 2 X 2,5 X 15 cm,
kan man fastställa hur länge det dröjer innan de torka
till 60, 35 och 20 % fukthalt. De sålunda erhållna värdena
återges likaså i tabell 4, som bl.a. visar, att torkning till
60 % är långsammast i april och i september, då den
räcker 2—5 dagar, och snabbast i juli, då den går på
mindre än en dag. Det bör beaktas, att värdena i tabell 4
äro medeltal. I särskilda fall kan torkningen gå ännu
snabbare. Sådana specialfall äro givetvis perioder med
uppehållsväder. Vid regnig väderlek går torkningen
långsammare. En torkning till 20 % fukthalt kräver mitt på
sommaren i medeltal 3—5 dagar och i september 7—16
dagar.
De här anförda mikrometeorologiska synpunkterna och
små torvstyckens snabba torkning torde ge
torvindustri-idkare nya möjligheter att öka sin produktion. Det
förefaller sannolikt, att torkningen på detta sätt kan göras
effektivare och upptagningsperioden längre. Om små
torvstycken torkas på ställningar, kan torv upptas i största
delen av Finland ända fram till slutet av september
månad.
De i ovanstående uppsats refererade torkningsförsöken har givit
mycket korta torkningstider som resultat. Försöken har emellertid
utförts under mycket gynnsamma betingelser, som knappast kan
förverkligas i praktisk drift. Vid en praktisk tillämpning av
metoden är det sannolikt, att man måste låta torvstyckena falla
relativt oordnat på varandra, varvid torkningsförhållandena blir sämre.
Wll
Fjäder med negativ karakteristik. I USA har
framkommit en metod att tillverka bandfjädrar, varigenom
dessa kan bibringas önskad karakteristik: positiv (som
nu är fallet), varvid fjäderkraften ökar allteftersom
fjädern dras ut; neutral, varvid fjäderkraften är oberoende
av den utdragna längden; och (vilket är alldeles nytt)
negativ, varvid fjäderkraften minskar ju mer fjädern
dras ut.
Denna egenskap har åstadkommits på så sätt, att fjädern
vid tillverkningen bibringas en viss förspänning genom
att uppdelas i små transversala element med en bestämd
krökningsradie. Då fjädern dras ut uträtas dessa
krökningar knyckvis (på samma sätt som sker med ett
stål-måttband), varigenom fjäderkraften bestäms endast av
böjspänningen i det element, som just håller på att rullas
av fjäderspolen. De olika karakteristikerna ernås, sopi
lätt inses, genom att elementarkrökningarna, fig. 1, ökas,
hålles konstanta, eller minskas utefter fjäderns längd.
Härutöver är fjäderkraften givetvis beroende av spolens radie
enligt formeln
2 L/?n2 \fl„ rJ J
där Rn är fjäderns krökningsradie och R1 spolens radie.
Av ekvationen framgår, att då fjäderbandet ligger plant
(flji= oo) blir P i=0; då spolradien är lika med krök-
E1
ningsradien {R1i=Rn) får P ett maximum P = — Den
2 Rn2
Fig. 1. Fjädrar med,
upptill normal, i mitten
positiv, nedtill negativ
drag-kraftkarakteristik; dragkraften bestämmes i varje
ögonblick av spänningen i
det element som häller pä
att rullas av från
fjäderspolen.
i verkligheten uppmätta dragkraften blir ett par procent
lägre än den teoretiska kraften P, beroende på den energi
som erfordras för den knyckvisa uträtningen av elementär
-krökningarna då fjädern dras ut.
Den nya fjädertypen har visat sig ha en hel del
värdefulla egenskaper utöver möjligheten att välja önskad
drag-kraftkarakteristik. En av dessa är att en fjäder kan dras
ut 30—50 gånger sin ursprungliga längd, jämfört med
Vn—2 gånger för en vanlig spiralfjäder. Vidare fungerar
fjädern runt ett hörn eller genom små spalter, på samma
sätt som ett oelastiskt band eller en lina. Fjäderkraften
kan nå sitt maximum redan vid början av rörelsen och
den tillgängliga energin är dubbelt så stor som hos en
vanlig fjäder (t.ex. en urfjäder) av samma dimension.
Härigenom har en del naturliga användningsområden
öppnat sig: motvikt, klämma med konstant kraft,
kompensator i mätinstrument, överföring av energi (från t.ex.
mekanisk till elektrisk), automatisk lindningsanordning,
friktionsbroms, teleskop, rör. överhuvudtaget torde den
nya fjädertypen få stor betydelse för framtiden (W J
Cook & W C Clark i Product Engng juli 1949). sah
Spånavskiljande bearbetning med lokal upphettning.
Det är känt, att energiåtgången för spånavskiljande
bearbetning kraftigt sjunker om bearbetningen utföres vid
förhöjd temperatur ("hot spot machining"). Sänkningen i
energiåtgången beror därvid på minskningen hos
arbetsmaterialets hållfasthet. Ovanstående tankegångar är ej
alldeles nya utan metoden har tidigare använts bl.a. hos
Krupp i Tyskland vid planhyvling av grova plåtar i legerat
stål. Plåtarna transporterades därvid direkt från ugnen till
en speciell bearbetningsmaskin. Bearbetningen företogs vid
800°C; som skärmetall användes hårdmetall med en
sammansättning av 4 % Ti-karbid och 14—15 % Co, resten
W-karbid. Spånarean var därvid ca 7,5 X 70 mm2. Hos
Krupp värmdes bela arbetsstycket till arbetstemperaturen.
I syfte att göra metoden praktiskt användbar samt
överhuvudtaget utforska området startades 1946 ett gemensamt
forskningsarbete mellan amerikanska marinen och en
enskild firma, Sam Tour & Co. I första hand riktades
uppmärksamheten på svarvning. Arbetsstycket uppvärmdes
lokalt framför det skärande hårdmetaUverktyget antingen
med acetvlensyrgaslåga eller med specialkonstruerade
hög-frekvensspolar med god riktverkan. En hel rad olika
material enligt nedanstående tabell användes vid
provsvarv-ningarna:
Halt («/o) av
C Mn P S Si Ni Cr W Mo Cu V Co Nb Fe
0,25 0,49 0,010 0,025 0,09 — ________
0,31 0,75 0,045 0,055 0,25 0,25 — — _ 0,35 — — _ _
0,70 0,43 0,011 0,010 0,20 1,64 0,93 _____ _ _
0,41 0,81 0,015 0,028 0,25 3,39 0,20 — 0,06 — — — — —
0,34 1,44 — — 0,23 19,74 19,49 4,33 4,17 _ — 42,15 3,05 2,67
Bearbetningsserierna utfördes vid stigande
arbetstemperaturer, upp till ca 850°. Undersökningen visar, att vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
