Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 december 1949 - Tekniken i den moderna krigföringen, av Bengt G:son Nordenskiöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
3 december 19W
905
Tekniken i den moderna krigföringen
Generallöjtnant Bengt G:son Nordenskiöld, Stockholm
Som aldrig förr ha under och efter det senaste
världskriget de ledande inom alla krigsmakter
försökt att bedöma krigshändelsernas innebörd
och dra slutsatser beträffande framtiden, allt i
syfte att med förutseende kunna ordna sin
krigsberedskap. Detta har blivit en ständig första
klassens fråga för hela folken. Stundom ha
hän-relserna legat så nära i tiden och bakgrunden till
dem varit så obekant, att man icke fått det rätta
perspektivet utan gjort felbedömningar. Nu, tio
år efter krigets början och fyra år efter dess slut,
har bilden klarnat och blivit överskådlig. Det är
dags att bedöma vilka erfarenheter, som se ut att
bli bestående för framtiden, jämföra dem med
den ständigt pågående tekniska utvecklingen och
sedan fastslå huvudlinjerna för försvarets
sammansättning.
Då man söker finna en sammanfattande formel
för ett sådant krigsvetenskapligt bedömande,
synes man komma närmast sanningen, om man
fastslår teknikens växande betydelse i
krigföringen såsom det grundläggande. Alltsedan
historiens gryning har krigskonsten gått ut på
att finna den mest verkningsfulla kombination
av vapenverkan och rörelse, som den tekniska
ståndpunkten medgivit —- vapenverkan för att
förstöra materiel och döda personal, rörelse för
att bringa denna förstörelse på rätt tid till
koncentrerad verkan mot fiendens sårbaraste
platser. De tekniska framstegen under nya tiden —
efter krutets införande — voro varken snabba
eller stora, förrän de stora uppfinningarna på
1800-talet och i början av vårt århundrade kunde
nyttiggöras i krigföringen. Tidigare ledde
strävan efter överlägsenhet fram till att man
övergav de gamla yrkeshärarna med deras relativa
fåtal, väl beväpnade och väl utbildade soldater i
hög beredskap för att i stället skapa en
massverkan av mänsklig kraft i värnpliktsarméerna.
Det låg i sakens natur, att kvalitetskravet därvid
i regel kom att stå tillbaka för kvantiteten. Att
tillgodose båda skulle inneburit orimligt höga
fordringar på folkens uppoffringar i fredstid. I
vissa länder, som känt sig särskilt hotade eller
som förberett aggression, ha dock dessa
personliga uppoffringar tagits.
De relativt svagt beväpnade masshärarnas sy-
Anförande i K. Krigsvetenskapsakademien vid styresmannaämbetets
nedläggande den 12 november 1949.
623
stern, grundat på Napoleonkrigens erfarenheter,
synes ha kulminerat under första världskriget.
Under loppet av detta krig genomgingo
stridskrafterna en betydande förändring i riktning
mot rikligare utrustning och starkare beväpning.
Eldkraften stegrades mångfaldigt, ehuru
teknikens möjligheter att också öka rörligheten
aldrig kommo till sin rätt. Kriget fick ett starkt
inslag av tävlan mellan motståndarnas arsenaler
och krigsindustriernas resurser.
Före, under och efter det andra världskriget
har tekniken alltmer trängt fram i förgrunden,
och krigsvetenskapen har tagit i anspråk ett
lands vetenskapliga resurser långt utöver vad
man förr inrymde i begreppet krigsvetenskap,
Bensinmotorn, uppfunnen redan 1885, kom först
nu att utnyttjas tillfullo. Flygplanet och
motorfordonen skapade, var för sig och i kombination,
möjligheter till koncentrerad vapenverkan av en
effekt, som t.o.m. överraskade dessa nya
hjälpmedels egna förespråkare. Det strategiska
bombflyget markerar toppen av föreningen eld och
rörelse, då det kan bringa sin fysiska och
psykiska förstörelseverkan över alla hinder och
fronter på jordytan långt in till folkens hjärtan
och pulsådror. I sjökriget — säger förre chefen
för USA:s Stillahavsflotta, amiral Nimitz, i sin
slutrapport —- blev flygplanet den främste
vapenbäraren. I lantkriget blev det, åtminstone för
de allierade i Västeuropa 1944—45, om man får
tro den officiella amerikanska
undersökningsrapporten över bombkriget, den vapenbärare,
som förorsakade fienden de största förlusterna.
Av andra strids- och hjälpmedel, som slogo
igenom under kriget må här endast nämnas
effektiviserade sprängämnen med riktad verkan,
raketer, rekylfria eldvapen, terrängbilar, radar,
ubåtar med luftmast, invasionsfarkoster,
reaktionsmotorer och till sist robotvapen och
atombomber. Alla metoder för att snabbast möjligt
bringa motståndarna till eftergift eller
underkastelse ha prövats, och mer eller mindre
medvetet har härvid en stark drivkraft varit att med
teknikens hjälp spara eget blod. Denna strävan
har gjort sig gällande främst där
människovärdet skattats högt och tekniken omhuldats.
Den som i ett nutida eller framtida krig icke
rustar sig med vad tekniken bjuder har små
utsikter att reda sig mot en mera förutseende mot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
