Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 44. 3 december 1949 - Elströmmens inverkan på havsfaunan, av Walter Deines - Det svenska 380 kV nätet, av Je
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
924
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 1. Den huvudsakliga försöksplatsens utseende.
helst påverkan fastställas varken i närheten av anoden
eller katoden. Viss "sumpdöd" förekom givetvis. Vidare
studerades fiskarnas reaktioner alldeles invid elektroderna.
Inom ett område av 0—1,5 à 2 m avstånd från
elektroderna bedövades fiskarna i strömslutningsögonblicket och
kvicknade till efter strömmens brytning. Fiskarna sökte
sig här regelbundet mot anoden och från katoden. På ett
avstånd av ca 2,5 m kunde ingen som helst reaktion
längre märkas. Slutligen undersöktes fria strömmingsstims
reaktioner mellan elektroderna med hjälp av ekolod. Ej
heller här kunde någon reaktion förmärkas. Efter
försöksresultatens bearbetning har man kommit till slutsatsen,
att havsfaunan ej påverkas av elströmmen, om lämpliga
skyddsåtgärder vidtas. Den viktigaste av dessa är, att ett
nätskydd e.d. omger elektroderna, så att fiskarna hindras
alt komma i elektrodernas omedelbara närhet.
Walter Deines
Det svenska 380 kV niitet. Sveriges vattenkrafttillgångar
är främst lokaliserade till Norrland, medan huvuddelen av
befolkningen och därmed av elförbrukningen finns i
Svealand och Götaland. Hittills har för storkraftöverföring
använts 200 kV, för vilken spänning nu sex
nord—sydgående huvudledningar är i drift. Med nuvarande
belastningstillväxt fordras nybyggnad av en ny dylik 200 kV ledning
om ca 500 km längd varje år. Det har därför varit
avvikt att söka finna ett nytt överföringssystem med större
belastningsförmåga per enhet. Problemet aktualiserades
ytterligare genom att utbyggnaden av Harsprånget beslöts
hösten 1946. Efter utredning rörande specifika
överföringskostnaden vid olika spänningar beslöts i december 1946
att 380 kV skulle användas. Enligt internationell
överenskommelse skall maximala driftspänningen utgöra 400 kV.
Nätet kommer att i första etappen omfatta
kraftstationen i Harsprånget, en 954 km lång ledning avslutad med
en 380/200 kV transformatorstation i Hallsberg samt en
380/200 kV transformatorstation i Midskog vid ledningens
mitt, där sammankoppling med 200 kV nätet vid
Indalsälven sker. Genom hopkopplingen i Midskog vinnes dels
ökad överföringsförmåga på 380 kV ledningen, dels en
välkommen avlastning av det hårt ansträngda 200 kV
nätet.
Direktjordad nollpunkt används, vilket vid den höga
spänningen ger avsevärda tekniska och ekonomiska
fördelar gentemot alternativet med petersenspolejordad
nollpunkt. Isolationsnivån väljes trots detta så högt som 1 775,®
vilket erhålles genom extrapolation ur svenska
rekommendationer för nät med spoljordad nollpunkt. Orsaken
härtill är alt man i de första stadierna erhåller avsevärda
driftfrekventa överspänningar vid vissa kopplingsfall.
Stationerna skyddas med överspänningsavledare.
I Harsprånget placeras generatorer och transformatorer
insprängda i berget. Tre francisturbiner insätts till en
början, men plats finns reserverad för en fjärde.
Fallhöjden utgör 107 m, drivvattenmängden per turbin
107 m3/s och totaleffekten 290 MW. Generatorerna blir
vardera stämplade 105 MVA, 16 kV, eos if 0,9. De har
liksom de till systemet anslutna transformatorerna
konstruerats med speciellt låga reaktansvärden med hänsyn
till överföringsförmågan. Stationen har en gemensam
transformatorgrupp för 16/380 kV bestående av fyra
en-fasenheter, varav en i reserv. Drift- och
kortslutnings-strömmar på 16 kV sidan hålls nere vid rimliga värden
genom att transformatorerna försetts med tre skilda 16 kV
lindningar, en för varje generator. Förbindelsen mellan
transformatorerna och 380 kV ställverket på markytan
sker via kablar.
Kraftledningen får stålstolpar av portaltyp. I
normal-spannet är längden 330 m och regelns höjd över marken
23 m. Fasavståndet är 12 m. Genom användning av
högvärdigt material har stålåtgången kunnat begränsas till
22,5 t/km. Duplexledare med i varje fas två 592 mnr
stålaluminiumlinor på inbördes avståndet 45 cm användes.
Ledningen får mindre reaktans och därmed större
överföringsförmåga än en ledning med motsvarande area i
enkellinor, samtidigt som koronagränsen höjs och
därmed risken för radiostörningar minskas. Två högt
placerade jordlinor används. En normal isolatorkedja
innehåller 20 element med 170 mm delning. Den förses i
regeländen med ett ljusbågshorn och i linänden med en
gra-deringsring för åstadkommande av god
spänningsfördelning över isolatorelementen. Stöthållspänningen är ca
1 600 kV. De enskilda slolpplatsernas jordmotstånd har
valts till 25—30 ohm.
Hallsberg utrustas med två 300 MVA
transformatorgrupper för 380/200 kV, vardera bestående av tre enfasenheter.
Till en 20 kV tertiärlindning ansluts förutom
shuntreak-tor och reglertransformator en 75 MVA
synkronkondensator, vilken blir den första i Sverige använda
maskinen med vätgaskylning.
1 Midskog finns anslutning till 200 kV skensystemet vid
Indalsälven över en 330 MVA transformatorgrupp för
380/200 kV bestående av fyra enfasenheter, varav en i
reserv. Till en 32 kV tertiärlindning ansluts shunlreaktorer
och reglertransformatorer. Den naturliga
belastningsfördelningen mellan 380 kV ledningen och 200 kV nätet
Indalsälven Mellansverige är ur förlustsynpunkt mindre
lämplig. En överflyttning av effekt från 200 kV till 380 kV
är normalt önskvärd, och därför insätts i Midskog på
200 kV sidan av huvudtransformatorgruppen en
fasvrid-ningstransformator, som ger en 90° förskjuten
tillsats-spänning om ca 25 % av huvudspänningen.
380 kV strömbrytare har beställts av tryckluftstyp för
1 000 A driftström och 8 000 MVA brytförmåga vid 350 kV.
På 200 kV sidan av systemtransformatorerna används
tryckluftsbrytare för 1 000 A och 5 000 MVA. Även för de
lägre spänningarna 16 kV i Harsprånget, 20 kV i
Hallsberg och 30 kV i Midskog används genomgående
tryckluftsbrytare, vilka fått konstrueras för osedvanligt höga
driftströmmar och brytförmågor. I Harsprånget och
Midskog kan byte av transformatorenhet ske under
spänning, vilket medfört speciella krav på manöverkretsar och
förreglingar. Stora fordringar ställs på snabbheten hos
strömbrytarna liksom på reläskyddet. Ledningarna
övervakas av nykonstruerade distansskydd med
högfrekvens-tillsatser. Relätiden utgör ca 20 ms. Transformatorerna får
strömtransformatorer inbyggda i genomföringarna. Yltre
överslag på dessa uppfångas av ringar jordade över en
lågspänd strömtransformator, som påverkar ett enkelt
reläskydd.
Ledningen Harsprånget—Hallsberg genererar vid 380 kV
ca 500 MVAr. De stora reaktiva effekterna medför att
driftspänningen på ledningen blir starkt beroende av
belastningen. Problemet bemästras genom all
transformatorerna i varje station utrustas med reglertransformatorer
i 380 kV nollpunkt, varjämte åtta shuntreaktorer om
sammanlagt 420 MVAr insätts. Dessutom får man hjälp av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
