Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 december 1949 - Skidvallor, av Stig O Hultberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10 december 1949
937
trä, bättre på metaller och plaster och bäst på
grundvallade ytor.
Det gäller nu närmast att klarlägga den
fysikaliska innebörden av de nyssnämnda för
skidval-lan utmärkande användningsegenskaperna, och
man finner då att motsvarande fysikaliska
egenskaper kunna inordnas under begreppet
konsistens, vilket innefattar materialets reologiska
egenskaper. (Reologin är läran om materialens
deformation under påverkan av krafter och
syftar till att karakterisera materialens egenskaper
genom att ånge sambandet mellan
deformationen, den deformationen orsakande kraften eller
spänningen samt tiden.)
Många fasta kroppar, t.ex metaller,
karakteriseras av att deformationen upp till en viss
spänning, elasticitetsgränsen, är proportionell mot
spänningen. Efter avlastning av spänningen
återgår kroppen till sin ursprungliga form. Upp till
elasticitetsgränsen äro dessa "ideala" fasta
kroppar rent elastiska, ökas spänningen ytterligare,
sker en deformation av viskös, plastisk eller mer
komplicerad art, materialet flyter. En ideal
vätska karakteriseras av att
deformationshastigheten (flythastigheten) är direkt proportionell mot
den anlagda spänningen, vätskan är då rent
viskös. Om flythastigheten icke är direkt
proportionell mot spänningen men kurvan ändå går
genom origo, kallas ämnet kvasivisköst
(Höpp-ler19). Plastiska resp. kvasiplastiska ämnen
motsvara viskösa resp. kvasiviskösa med den
skillnaden, att de plastiska substanserna icke börja
deformeras förrän över en viss anlagd spänning,
kurvan för flythastighet—spänning skär
positiva delen av spänningsaxeln (Scott Blair15 s. 42).
Viskositet och plasticitet förekomma ofta
tillsammans med elasticitet, och i allmänhet äro
förhållandena icke så enkla som i ovan anförda
exempel utan tvärtom mycket komplicerade.
Vanligen beror deformations- eller
flythastigheten icke endast på belastningen utan även på
tiden eller på deformationens storlek, och man
måste tillgripa tredimensionell framställning, om
man vill ha en bild av ämnets reologiska
egenskaper. Tixotropi och kallhärdning äro exempel
på reologiska företeelser av komplicerad natur.
Här hänvisas till Houwink16 och speciellt till
Scott Blairs’s utmärkta bok15, som är av speciellt
intresse, därför att den även behandlar
problemets psykologiska sida. Scott Blair är nämligen
en av de första, som har behandlat ämnet
psy-koreologi och sökt finna samband mellan
resultat av reologiska mätningar och psykologiska
bedömningar. Den psykologiska bedömningen av
reologiska faktorer som mått på kvaliteten av en
produkt förekommer inom flera områden, t.ex.
den keramiska industrien, ostfabrikationen och
bagerinäringen och har alltid använts av
skidlöpare för att bedöma en vallas lämplighet för
det aktuella föret. Denna psykologiska bedöm-
ning, man kan nästan säga manuella, eftersom
provet i allmänhet utföres genom behandling av
materialet med fingrarna, av en varas kvalitet
ger icke de speciella egenskaperna såsom
viskositet, plasticitet eller elasticitet var för sig, utan
den bedömande personen får ett totalintryck av
produkten, som han, med ledning av tidigare
erfarenheter, kan "översätta" till kvalitet hos just
den produkt han är van att arbeta med. För
ytterligare studium av reologiska frågor, som ha
samband med skidvallaproblemets behandling
hänvisas till Höppler17, Walther20, Blair21 och
Houwink".
Längdlöpningsvallornas ur reologisk synpunkt
viktigaste egenskap att ge fäste, innebär således,
att de skola reagera för de genom snökornen
överförda deformerande krafterna på sådant
sätt, att detta fäste blir varken för starkt eller
för svagt: i förra fallet fastnar snön i vallaytan
och glidet försämras eller försvinner alldeles
genom underfrysning och klabb, i andra fallet kan
man icke utföra avsparken och man får bakhalt.
I denna avvägning av fästet med hänsyn till
yttre faktorer ligger vallaframställarens största
svårighet. Vi bortse här från de individuella
fordringar, som ställas av olika skidåkare med
hänsyn till deras kroppsvikt, åksätt etc. Dessa
avvikelser äro vanligen tämligen små och icke
märkbara för en "turist", men väl för en
tävlingsåkare.
En skidvallas funktion beror på tre yttre eller
meteorologiska faktorer eller variabler,
nämligen snöns temperatur, struktur och fria
fuktighet. Snöns vattenhalt är emellertid icke en helt
oberoende variabel. Under 0° ha vi endast de två
variablerna snötemperatur och snöstruktur
medan fuktighetshalten är konstant och noll. Vid
0° har temperaturen i snöytan uppnått maximum
och endast snöns struktur och fuktighetshalt
variera. Snöstrukturen är en funktion av
temperaturen, vattenhalten och tiden genom den
ständigt pågående metamorfosen, som leder till
bildning av större och mer rundade partiklar.
Ju högre temperaturen och, vid 0°, vattenhalten
är, desto snabbare sker denna omvandling; vid
0° och högre lufttemperatur kan snöytans
struktur helt ändra karaktär på någon eller några få
minuter. För att icke komplicera problemet
antaga vi dock i det följande, att meteorologisk
jämvikt råder i den del av snöskiktet, som
kommer i beröring med vallaytan. De normala
ungefärliga gränserna för de yttre variablerna äro
följande: för temperaturen —30° till 0° och för
den fria fuktigheten 0—20 %, medan snöns
struktur kan variera mellan spetsiga delar av
nysnökristaller med en diameter av någon eller
några få hundradels mm och grova korn av
fleramillimeters diameter, gränsfallet är ju här is,,
som kan anses vara ett snökorn med oändlig
diameter.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
