Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 december 1949 - Skidvallor, av Stig O Hultberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
938
TEKNISK TIDSKRIFT
Mot de nämnda tre yttre variablerna svarar hos
snöpartiklarna och vallan en, om man så får
säga, inre variabel nämligen konsistensens eller
"hårdhetens" förändring med temperaturen.
Begreppet hårdhet, som icke är helt idealiskt, då
det icke anger en speciell egenskap hos
materialet, är ofta bra att ta till, då man ju måste
reservera begreppen viskositet etc. för de däremot
svarande väldefinierade egenskaperna. Skidåkare
klassificera vanligen vallor efter deras hårdhet,
varmed avses deras motstånd mot bearbetning
med fingrarna.
En variation i ett ämnes temperatur medför
alltid en förändring av dess reologiska egenskaper,
både i kvalitativt och kvantitativt avseende.
Materialet kan genom temperaturhöjning bringas
att passera alla stadier från en fast elastisk
kropp till en rent viskös vätska, här sker alltså
en kvalitativ eller artförändring, medan den
kvantitativa förändringen yttrar sig som en
minskning av hårdheten, t.ex. en sänkning av
viskositeten. För snömaterialet, is alltså, är
konsistensens temperaturberoende alltid detsamma
(Höppler4), medan man beträffande vallor har
möjlighet att variera detta beroende genom
variation av sammansättningen: olika material ha
olika lutning på viskositets-temperaturkurvan,
(se t.ex. Hallberg18).
Vi kunna nu sammanfatta det väsentliga i
skid-friktionens förlopp på följande sätt, varvid vi
utgå från en vid mycket låg temperatur nyfallen
snö, som då har en mycket spetsig eller aggresiv
struktur och en viss, av temperaturen bestämd,
viskositet eller hårdhet. Vallan skall då ha en i
lämplig proportion lägre hårdhet, om
snöpartiklarna skola kunna tränga in just så mycket, soin
erfordras, varken mer eller mindre. Höjes
temperaturen hastigt, dock ej till 0°, så att
omvandlingen ej hinner förändra snöstrukturen,
sjunker snöpartiklarnas hårdhet, deras aggressivitet
eller inträngande förmåga avtar. Vallans
hårdhet skall då sjunka i samma proportion, och vi
kunna då tänka oss snöns och vallans
hårdhets-temperaturkurvor parallella och på ett avstånd
från varandra, som bestämmes av
snöstrukturens typ. Den spetsiga nysnön tränger lättare in
i vtbeläggningen än den rundade kornsnön av
samma temperatur, varav följer, att det vid
kornsnö fordras en mjukare valla än vid nysnö av
samma temperatur: avståndet mellan de
parallella hårdhets-temperaturkurvorna för snö och
valla måste vara större vid kornig snö än vid
nysnö. Våra mätningar ha visat, att en nysnövalla
vid några minusgrader bör ha en viskositet eller
hårdhet, som är ca 50 gånger motsvarande värde
för en valla för grovkornig skare vid samma
temperatur.
Vi höja nu temperaturen till 0°, skidåkningens
kritiska temperatur. Snöns förut kontinuerliga
konsistensförändring avbrytes här av en diskon-
tinuitet: viskositeten sjunker oerhört snabbt
(Höppler4) och samtidigt ökar
omvandlingsprocessens intensitet i lika hög grad (Bader7). Vid
fortsatt värmetillförsel (höjning av
lufttemperaturen) blir temperaturen i snön och därmed
snökornens hårdhet konstanta, strukturen blir allt
grövre, och vattenhalten ökar. Genom den
relativt låga hårdheten vid 0° mista snöpartiklarna
största delen av sin penetrationsförmåga, varför
även vallans hårdhet måste sjunka i samma
grad: mätningarna visa, att det rör sig om en
sänkning av vallans hårdhet till 1/10 à 1/50 vid
stegring av nysnöns temperatur med några
tiondels grader till 0°. För grovkornig snö blir
strukturförändringen genom omvandlingsprocessen
vid 0° icke så genomgripande som för nysnö, och
isens viskositetssänkning är heller icke så
märkbar för stora korn som för den fina
nysnöstrukturen i vad det gäller penetreringsförmågan:
nysnökristallerna deformeras betydligt lättare än
de grova kornen, varför de förras inträngande
förmåga avtar relativt mer än de senares.
Praktiken visar också, att man i allmänhet utan
större olägenhet kan använda en valla för
grovkornig snö både under och vid 0°.
Snöns halt av fritt vatten har den betydelsen,
att friktionen mellan snöpartiklarna minskas,
varigenom deras sammanpackning underlättas
Fig. 2. Metamorfos av en nysnökristall lufttätt innesluten
under ett kikglas (ca 8—10 X)- Temperaturen var -3,8°
till -2,5°, mellan 5:e och 12:e dygnet -11,5°. Siffrorna
ånge tiden i dygn (enligt Bader’, T af el V).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
