Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 45. 10 december 1949 - Provning av gummi vid låg temperatur, av SHl - Svetsning av plaster, av SHl - Kemikalier ur högtrycksacetylen, av sah — SHl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
948
TEKNISK TIDSKRIFT
Belastning
Fig. i.
Belast-ning-deforme-ringskurvor vid
olika
temperaturer
absorberar en betydande energimängd ocli därför verkar
som stötdämpare vid landning. Då emellertid ringarnas till
-plattning kvarstår, kan de fastna i gafflarna. Vid lägre
temperatur minskas risken härför, men ringarna blir i stället
stela och kan icke dämpa landningsstöten. Vid tillstånd ß
stiger även energiförbrukningen vid start på grund av
ringarnas stora energiabsorption. Om ett plan lyfter vid så hög
temperatur, att ringarna reagerar normalt, men stiger till
stor höjd, kan ringarna frysa. Detta är visserligen utan
betydelse, så länge planet är i luften, men ringarna kan
ännu vara stelfrusna, när det skall landa. Denna
svårighet undviks dock i stort sett genom att landningsstället
dras in i vingarna. Kylskåpet tillåter emellertid
bestämning av den hastighet, varmed gummi tinar upp, sedan
det stelnat, och ger även i övrigt stora möjligheter till
kontroll vid arbetet på framställning av köldhärdigt gummi.
En lösning av detta problem synes allt angelägnare,
varvid framställning av elt oljebeständigt och köldhärdigt
gummi tycks var den mest brännande frågan för
närvarande (Medd. från Dunlop febr. 1949). SHl
Svetsning av piaster. De allra flesta plaster är
termoplastiska, dvs. de mjuknar i värme och kan då
sammanfogas enligt olika metoder, med het plåt, friktion eller
högfrekvenssvetsning. Den sista metoden är utan tvivel
den bästa och den enda, som kommit till större
användning. Det material, som skall svetsas, bildar dielektrikum
i en kondensator och värms därför upp genom inre
friktion, om dess förlustfaktor är tillräckligt hög. För att de
uppmjukade styckena av plasten skall fastna ihop måste
man trycka samman dem. På detta sätt kan hållbara fogar
åstadkommas på mycket kort tid, ned till 1IB s. Trycket
utövas av elektroder av koppar eller mässing, på vilka den
högfrekventa spänningen läggs och som har en för den
önskade svetsen avpassad form. Svetsapparaterna kan
sägas vara av tre huvudtyper, avsedda för små eller
punkt-svetsar, för ytsvetsar av större oregelbunden form och
för kontinuerlig svetsning. De första utförs i små apparater
på upp till 300 W med lätt utbytbara elektroder, som kan
vara av godtycklig form inom apparatens kapacitet.
Frekvensen är vanligen rätt hög, 30—40 Mp/s. För större
svetsar används apparater av många olika typer. Trycket
kan t.ex. åstadkommas med pedal, pneumatlskt,
hydrauliskt eller elektriskt. Apparatens användbarhet bestäms
både av dess mekaniska och elektriska kapacitet. En
yt-press med en mekanisk kapacitet på 10 X 30 cm kan t.ex.
ha en elektrisk på 2 kW. Relationen mellan mekanisk
och elektrisk kapacitet är alltid en kompromiss, som väljs
olika av olika fabrikanter. Apparater för kontinuerlig
svetsning utförs på i princip två olika sätt, endera med
elektroderna utformade som rullar eller som upprepade
korta räta linjer. Rullmaskinen har två svagheter; den är
långsam, 1,8 m/min torde vara maximum, vidare finns
ingen "konsolideimgstid", dvs. tryck utan elektrisk
spänning. Det senare påverkar icke hållbarheten så mycket
som finishen.
Elektroderna kan endera gjutas eller tillverkas för hand.
Standardelektroder är alltid gjutna och arbetade på
kontaktytan. För experiment eller tillverkning av enstaka
prover kan man göra elektroder genom att böja utglödgad
fyrkantmässing eller aluminium till önskad form och
sätta fast den på en metallskiva. Det är nödvändigt, att
elektroderna är fullständigt plana. De slår sig vid
användningen, när de är nya, och måste då ofta justeras
genom planslipning. Åldring kan ej utföras i detta fall.
Ljusbågar ger små hack i elektrodytan, som i sin tur
orsakar nya ljusbågar. Därför måste elektrodytorna arbetas
om då och då. Teoretiskt kan vilken metall som helst
användas till elektroder, blott den har tillräcklig hållfasthet
och tillräckligt god ledningsförmåga. Koppar torde i regel
vara för mjuk och stål har vanligen för dålig
ledningsförmåga. Därför använder man mest hårdmässing, som har
lång livslängd, om elektroderna sköts med omsorg. Ofta
kan det bli nödvändigt att anordna vattenkylning av den
övre elektroden.
Blott termoplaster kan svetsas; de vanligaste är
poly-vinylklorid, polyvinylacetat, polyetylen,
polytetrafluorety-len, polystyren, polydiklorstyren, metylmetakrylat,
cellulosaacetat, cellulosanitrat, amider (nylon), polyvinylidenklorid
och pliofilm. Av dessa kan polyvinylklorid, -acetat och
deras kopolymerer samt cellulosaacetat lätt
högfrekens-svetsas. Den mest använda plasten är polyvinylklorid, som
utom polymeren av vinylklorid alltid innehåller ett
plas-ticeringsmedel och ofta fyllnadsämnen. Det förra ger
slutprodukten dess elasticitet och inverkar även på dess
svets-barhet. Av de olika ämnen, som kan användas till
plas-ticeringsmedel, är dioktylftalat utan tvivel bäst för
svetsning, under det att det olämpligaste är trikresylfosfat. Det
förra ger en mycket homogen slutprodukt och därmed en
jämn förlustfaktorkurva, varigenom jämna och goda
svetsar fås, det senare tycks bli ojämnt fördelat i plasten
och ger därför osäkra resultat vid svetsning. Även
fyll-nadsämnena inverkar på svetsbarheten. En liten mängd
kan vara mycket gynnsam, då fyllnadsämnena vanligen
har hög förlustfaktor och därför minskar den tid, som
behövs för svetsens utförande. Om däremot för mycket
fyllnadsämnen har tillsats, vanligen på bekostnad av
plas-ticeringsmedel, flyter materialet dåligt. Det mjuknar
visserligen men ger ingen god svets. Vissa termoplaster, som
har för låg förlustfaktor, kan icke alls högfrekvenssvetsas.
Till denna klass hör styren- och polyetylengrupperna.
Cellulosaacetat kan svetsas lika bra som polyvinylklorid
men fordrar högre frekvens. Det förekommer både med
och utan plasticeringsmedel och har lika god svetsbarhet
i båda fallen. Påsar och omslag framställs mycket snabbare
genom svetsning än genom klistring. Cellulosanitrat är
till skillnad från acetatet olämpligt för svetsning.
Metak-rylat kan svetsas, men då det vanligen används i
relativt stora tjocklekar, tillämpas svetsmetoden sällan. Nylon
kan i allmänhet icke svetsas, men för pliofilm, som är en
gummihydroklorid, är metoden mycket lämplig (J C
Hjeath i Machinist 25 juli 1949). SHl
Kemikalier ur högtrycksacetylen. I USA har byggts en
provanläggning enligt av W Reppe vid I G Farben
ut-utarbetade metoder för hantering av högtrycksacetylen,
vilken användes som utgångspunkt för kemiska
tillverkningar. De amerikanska förbättringarna består i
utspädning av acetylenen med en inert gas och eliminering i
apparaturen av alla tomrum med större diameter än
15 mm. De nu prövade processerna är införande av
vinyl-(H2C = CH-) och etynyl- (HC = C-) grupperna, dvs.
viny-lisering och etynylisering.
Om en alkohol blandas med en alkalisk katalysator och
i värme får reagera med acetylen, utspädd med kvävgas
vid ett totalt tryck av ca 12 at, erhåller man en
vinyl-alkyleter, som befrias från gasöverskott och rektifieras.
Man kan även på detta sätt vinylisera merkaptaner, aminer
och högre fettsyror. En fördel är, att dessa processer sker
i ett steg.
Etynylisering består i kondensering av acetylen med en
aldehyd, så att acetylenens tredubbel bindning förblir orörd.
Vid denna process kan utspädd acetylen icke användas,
och särskilda åtgärder måste vidtas på grund av
explosionsrisken. Man blandar en utspädd vattenlösning av
formaldehyd med acetylen vid 6 at tryck och leder blandningen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
