Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 17 december 1949 - Automatiska växellådor, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
970
TEKNISK TIDSKRIFT
Fig. 11. Salerni-utformning av skövlar för bilkonverter.
Hydraulisk konverter
Alla hydrauliska växellådor har som gemensam
egenskap, att de blott inom ett relativt ringa
ut-växlingsområde lämnar någorlunda god
verkningsgrad (80—85 %). Detta beror i första hand
på, att skovelformen endast för en bestämd
strömhastighet och -avvikning ger bästa resultat.
Någon förbättring kan erhållas genom lämplig
utformning, enligt Salemi1 genom att starkt
avrunda inloppskanterna, varigenom större
skillnader i inströmningsvinkeln kan medges, och
dessutom genom munstyckslik förträngning av
kanaltvärsnitten, så att strömningen i kanalerna
accelereras. Denna omvandling av tryckenergi i
rörelseenergi ger blott små förluster. Givetvis har
också formen av skovlarna i övrigt stor
betydelse och de fordrar omsorgsfull efterbearbetning
(fig. 11).
Vid en vanlig hydraulisk koppling har
skovlarna en tämligen rak utformning, då det här icke
är fråga om att omkasta strömningsriktningen
för den från pumpen kommande oljeströmmen.
Ger man emellertid skovlarna en tillräckligt
svängd form i turbinen, kan man få denna att
rotera i motsatt riktning mot pumpen. Anbringas
sedan mellan pump och turbin en rad fasta
led-skovlar (statorn), vilka omkastar den från
turbinen utströmmande oljans riktning på nytt i
pump hjulets riktning, varvid reaktionen tvingar
även turbinhjulet att rotera i samma riktning,
uppkommer den enklaste formen av hydraulisk
konverter enligt Föttinger. Om man även nu
använder svänghjulsliknelsen (jfr fig. 10 för
koppling) och tänker sig turbinen vid stillastående,
just innan den av stat orreaktionen tvingas
rotera, så har oljeströmmen vid 100 %
verkningsgrad samma mängd energi som det pumphjulet
motsvarande svänghjulet med dubbla radien,
vilket är detsamma som att fluidiet har dubbla
rotationshastigheten vid utgången ur den
stillastående turbinen. Statorn stoppar emellertid
detta tänkta svänghjul av olja och accelererar det
i motsatt riktning till samma hastighet, som det
nyss hade, varvid förloppet är ganska likt det,
som försiggick i turbinen strax förut, se fig. 12.
Förutsatt 100 % verkningsgrad skulle nu
flui-det, som under sin gång tillbaka genom pumpen
expanderar och åter får den ursprungliga lägre
hastigheten, nästan utan att beröra
puinpskov-larna, på nytt kunna upprepa nämnda förlopp,
varigenom teoretiskt ett stort vridmoment skulle
erhållas på utgående axeln utan något
effekttillskott från motorn. Detta perpetuum mobile är
liksom alla andra dylika i praktiken omöjligt på
grund av friktionen.
Om konvertern konstruerades för
idealströmning vid stillastående turbin, skulle man kanske
kunna tänka sig ett så lågt maximalt
utväxlings-förhållande som 20: 1 rent teoretiskt4
(verkningsgraden vid stillastående turbin är
självfallet noll), men som skovlarna måste konstrueras
med hänsyn till tillfredsställande strömning vid
ett praktiskt brukbart varvtal, t.ex.
utväxlingsförhållandet 2:1, är detta icke möjligt.
Hastighetsförlusterna genom denna konstruktion av
konvertern framgår av fig. 13 och härvid blir
verkningsgraden teoretiskt ca 88 % ("design
point efficiency"), motsvarande ideala
strömningsförhållande utan stötförluster vid inflödet.
Fig. 12. Konverterschema; 100 % verkningsgrad ger
oändligt stor vridmomentökning (perpetuum mobilel).
Fig. 13. Konverterschema (88 % verkningsgrad) maximalt
utvåxlingsförhållande 2 :1, omedelbart innan utgående
axeln vrides vid start.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
