Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 46. 17 december 1949 - Automatiska växellådor, av Einar Bohr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 december 1949
971T
Fig. Ii. Karakteristik för hydraulisk bilkonverter.
Strömningsförlusterna är proportionella mot
kvadraten på strömningshastigheterna och detta
gör, att man enligt erfarenhet högst kan tänka
sig ett utväxlingsförhållande av 6:1 vid
stillastående turbin, alltså i startögonblicket. Fig. 14
visar dels verkningsgraden och dels förhållandet
mellan vridmomenten på utgående och ingående
axlarna i en konverter av denna typ som
funktion av förhållandet mellan respektive
axelvarvtal’1. Verkningsgraden är i diagrammet lika med
produkten av nämnda båda förhållanden. Man
ser, att då utgående varvtalet är ca 35 % mindre
än ingående, är vridmomentet på utgående axeln
mindre än det av motorn lämnade momentet.
Förhållandena för konvertern är alltså
ogynnsamma såväl vid låg utväxling som vid hög, i
vilket senare fall konvertern tjänstgör som
koppling med utväxlingsförhållandet 1:1.
Verkningsgraden är tillfredsställande endast vid de ideella
strömningsförhållandena, som konstruktionen
medger för viss hastighetsskillnad mellan pump
och turbin. Den skulle egentligen behöva
anordningar, som möjliggör kontinuerligt växlande
infallsvinklar för de olika skovelhjulen, ungefär
som en steglös växellåda har ett oändligt antal
utväxlingsförhållanden i motsats till
kugghjulslådan, som endast har ett begränsat antal, där
övergången från det ena till det andra betingar
effektförluster.
En betydande förbättring ifråga om
verkningsgraden innebar den år 1933 i Tyskland tillkomna
"Trilok"-konverterns konstruktiva nyhet, att
statorn lagrades på frihjul, som medgav rotation
endast i pumpriktningen. Vid större
hastighetsskillnad, t.ex. under start, tjänstgjorde statorn
alltjämt som reaktionsgivare för turbinhjulet,
dvs. då det från turbinen utströmmande fluidet
träffar statorns skövlar, uppkommer en reaktion,
som till slut blir tillräckligt stark att igångsätta
turbinhjulet i samma riktning som pumphjulet.
1 mån som turbinens hastighet ökas och närmar
sig pumpens, minskas denna reaktionsverkan
och därmed också nedväxlingen av momentet.
Vid utväxlingsförhållandet 1 : 1 eller strax dess-
förinnan börjar statorn — då dess
reaktionsverkan nu närmar sig noll — att vridas med de
övriga hjulen och konvertern har övergått till
att tjänstgöra som en vanlig hydraulisk
koppling.
För att förbättra verkningsgraden kan man
förse konvertern med flera frihjulslagrade
sta-torhjul i stället för ett, som i den ovan
beskrivna treeleinentskonvertern eller enfaskonvertern.
Exempel på sådan polyfaskonverter är
Buick-konvertern, som har två statorhjul och dessutom
två centrifugalpumpar, av vilka den ena är
fri-hjulsmonterad på den andra pumpens axel. Den
extra pumpen, som har liten diameter, har till
uppgift att minska stötverkningen, då fluidet
från andra statorn strömmar till primärpumpen,
genom att öka inträdesradien för detsamma4.
Fig. 15 visar strömningsriktningen vid start, dvs.
vid stillastående turbinhjul, samt inverkan av
det extra pumphjulet, som ökar inloppsradien
från /?i och R2, varigenom en expansion med
åtföljande minskad strömningshastighet (på
bekostnad av viss energiförlust) uppkommer.
Fig. 16 visar konvertern vid resp. medel- och
högt varvtal med strömningshastigheter och
-riktningar inritade, varjämte även
turbinhastig-heten återfinnes som en streckad pil. Det är
givet, att en dylik konstruktion medför ganska
betydande förbättring, men anordningen blir
även självfallet dyr i tillverkning. Idealet vore,
som förut berörts, ett oändligt antal extra
statorhjul och pumphjul. Ifrågavarande
polyfaskonverter kännetecknas av diagrammet, fig. 17.
Av detta framgår det för alla hydrauliska
växellådor karakteristiska förhållandet, att
verkningsgraden är avsevärt större vid delbelastning
än vid full belastning, samt vidare de olika
fasernas fördelaktiga inflytande på verkningsgraden.
Vid lågt utväxlingsförhållande är emellertid
verkningsgraden låg, särskilt vid full belastning.
Fig. 15. Polyfaskonverter för bilar med dubbel
frihjuls-lagrad statoranordning och extra frihjulslagrad pump (t.h.)
pd huvudpumpens axel. Bilden motsvarar stillastående
turbin vid start; oljan passerar från första till andra statorn
med nästan 100 % verkningsgrad, varför den vid inträdet
i pumpen skulle ha för stor hastighet, vilken dock minskas
genom den extra, mellanliggande pumpen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
