Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 24 december 1949 - Storforskningens struktur och psykologi, av Lew Kowarski
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
986
TEKNISK TIDSKRIFT
i kamp för de mest elementära hjälpmedel i
arbetet.
Om en avdelnings inre struktur är egentligen
inte mycket att säga. Enligt det vanliga mönstret
överlåtes varje skarpt definierad uppgift åt en
gruppledare, som ofta men inte alltid är en
examinerad inan med någon erfarenhet, och som
bland sina underlydande har ett antal
examinerade, mellan en och tio eller tolv beroende på
uppgiftens art. I de flesta fall bör gruppledaren
vara en arbetande vetenskapsman i sin fulla
kraft. Varje stor ändring i en avdelnings
program bör resultera i en ändring av dess grupper.
Den nya uppsättningen gruppledare kan skilja
sig från den föregående, och det är nödvändigt
att hos de berörda personerna skapa en sådan
anda, att ingen otillbörlig vikt lägges vid
avsättning eller befordran av sådant slag. En
överföring av personal då och då från en avdelning till
en annan kan visa sig vara lyckosam som ett
medel att befordra enheten inom anläggningen som
helhet. En sådan överföring medför dock sällan
någon större förändring i en avdelnings arbete.
Denna skillnad mellan förhållandena inom och
mellan avdelningarna vad beträffar möjligheten
och önskvärdheten av förändring av personal
visar, i vilken utsträckning vår tids forskare är
intimt bunden vid sitt ämne eller sin teknik.
Många har ända sedan seklets början varnat för
den alltmer tilltagande överspecialiseringen.
Senare tids erfarenhet tycks dock visa, att dessa
farhågor i det stora hela varit överdrivna.
Emellertid måste man ta hänsyn till det faktum, att
en viss grad av oåterkallelig specialisering har
ägt rum, och det är orsaken till att en
överflyttning av personal avdelningarna emellan är
ganska sällsynt.
Gemensamma avdelningar och allmän tjänst
I detta avsnitt vill jag hellre söka framhäva
några utmärkande drag i den moderna
forskningsorganisationen än att ge ett bekvämt recept
på hur man bör ordna denna speciella detalj
inom anläggningen.
Administrationen måste kunna lösa det
delikata problemet, att på en gång vara tillräckligt
smidig för att på rätt sätt tjäna en mycket
individualistisk församling, vars arbetsschema
ständigt växlar, och tillräckligt fast och effektiv i de
rent administrativa avseendena för att fullgöra
sina uppgifter inom anläggningen och inge
förtroende utåt. Speciellt uppfattningen om vad, som
är slöseri och inte, fordrar en hel del anpassning
från en professionell administratörs sida.
Inköpsavdelningen skall ledas av tekniska
experter, av vilka det bör finnas en i praktiskt
taget varje avdelning. Denne bör vidare snarare
lyda direkt under avdelningschefen än tillhöra
den centrala administrationen. Denna tekniska
decentralisering, som är nödvändig på grund av
de vitt skilda slag av material, som skall köpas,
och deras ofta starkt specialiserade natur, får
naturligtvis inte tillåtas splittra den centrala
organisationen. Men så länge syftet, som skall
tjänas, är brådskande och av nationell betydelse,
är snabbheten att få fram materialen viktigare
än priset, och kravet på kvalitet är
oeftersätt-ligt. I dessa efterkrigstider bör en ständig
kontakt hållas med leverantörerna, så att prioritet
erhålles och hjälp kan givas för att förhindra
oväntade förseningar. Inom en inköpsavdelning
skall det finnas flera energiska och driftiga
personer, vana att ta itu med besvär och krångel av
alla slag, och som kan begagna sig av den
nationens goodwill, utan vilken anläggningen inte kan
hoppas ha någon framgång.
Utväljning och anställning av personal skall
vara ännu mer decentraliserad. Det kommer
kanske en tid, då förtroendet för utväljning
genom psykotekniska prov blir så stort, att en
psykoteknisk byrå måste upprättas inom varje
anläggning, men för närvarande bedömes
kandidater till forskningsarbete, både examinerade och
andra, beroende kanske på den ännu
förhärskande fulla sysselsättningen, med den gamla goda
metoden, bestående i intervju, intuition och lätt
nepotism. Denna uppgift sköts lämpligast av
avdelningschefen och hans ställföreträdare, och
den centrala administrationen bör begränsa sig
till övervakning och lämplig placering av de
valda kandidaterna.
Endast i förbigående nämner jag sådan
administrationsverksamhet som förrådsförvaltning,
matleveranser, rumsanskaffning, och i stället
skall jag beröra transportfrågan mer ingående.
Utan att överdriva vill jag påstå, att jag ännu
aldrig sett en enda stor forskningsanläggning,
där transportfrågan ordnats på ett i allo
ändamålsenligt sätt. De ansvariga tycks underskatta
både de moderna möjligheterna (bilar, bussar,
flygplan), som finns även i bensinfattiga länder,
sådana som England, och de speciella behoven i
en församling, som innefattar en ovanligt stor
procent skapande personligheter, för vilka
tillfällen till och flykt från kontakt med andra är
nästan lika viktiga. De flesta av de speciella
drag, som vi har diskuterat ovan —
decentralisering, möjlighet till snabb nyorientering,
nödvändigheten av samarbete med firmor och
personer utanför anläggningen — bidrar till att
skapa ett krav på ett transportväsen, betydligt
mer utvecklat än för icke vetenskapliga
anläggningar av motsvarande storlek och struktur.
Detta krav berör alla slags kommunikationer
från telefoner inom anläggningen till
transocean-ska transporter.
Avvägningen mellan personligt utbyte och
andra former av vetenskapliga förbindelser
faller inom upplys ning säv delning ens domäner.
Framsprungen ur den gamla hedervärda biblio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
