Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 47. 24 december 1949 - Redlertransportörer, av Erik Nothin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 december 1949
999T
Redlertransportörer
Civilingenjör Erik Nothin, Stockholm
621.867.2
Pulvriserat eller småkornigt material har vissa likheter
med en vätska och kan liksom en sådan bringas i ett slags
flytning. Om pulvergodset placeras på ett lutande plan,
som lutar starkare än godsets naturliga "vilovinkel", flyter
det därför på grund av tyngdkraften nedför planet. Den
efter sin uppfinnare, engelsmannen Redler, benämnda
Redlerprincipen bygger just på denna naturlag och de
enligt denna utformade transportörerna består av
"skelett"-kedjor (i stället för kedja användes ursprungligen en
vajer med vid denna fästa tvärribbor), som omgivna av
transportgodset sakta dras fram genom kanaler eller
trummor, vanligen med rektangulär tvärsektion. Kedjan
är så utformad, att friktionen mellan dess länkar och
transportgodset är större än mellan detta och trummans
väggar och transporten försiggår lugnt och praktiskt taget
utan störande inre friktion mellan godspartiklarna.
Skillnaden i transportsätt mellan en Redlertransportör och
t.ex. en vanlig skraptransportör eller en skopelevator är
på-laglig. Vid Redlertransportören förflyttas godset långsamt
såsom en sammanhängande sträng eller kärna av gods i
en sluten kanal genom den stötfria rörelseimpulsen från
den i godset nedsänkta skelettkedjan. Såväl inmatning
som uttagning av godset kan vid Redlern ske genom flera
härför avsedda öppningar (jämför olikheten härutinnan
med t.ex. en skopelevator med centrifugalpåverkad
lossning enbart vid övre tandhjulet). Inmatningen av godset
i Redlertransportören sker vanligen utan förmedling av
särskild påmatningsanordning och risk för överbelastning
undvikes därigenom att apparaten arbetar normalt med
fullt utnyttjad tvärsektion. Betydelsen av Redlers
uppfinning framhålles bl.a. i M M och G W Williamsons
handbok "The Materials Handling Manual" (London 1945)
(Tekn. T. 1947 s. 732) där det på s. 132 säges "It is no
exaggeration to state that Redler’s system of conveying was
the greatest advance in the conveying of materials in bulk
form that had been made for a decade".
Ursprungligen utförde Redler sina transportörer för
horisontella transporter, men fann snart att de med fördel
kunde användas även för transport i stigning eller i ver-
Fig. 1. Schematisk bild av
horisontal Redlertransportör, R
drivhjul, T bärrulle, E
inmatning av transportgods, .4 uttag
av gods, N kedjelänk, M
med-bringare.
tikal riktning om kedjelänkarna erhålla härför lämplig
utformning. De raka, tvärgående "medbringarna" i förra
fallet, ofta i form av fyrkantjärn, ersättes vid den stigande
eller vertikala Redlertransportören av mer eller mindre
revbensliknande medbringare, som omsluter godset eller
på annat sätt ökar kontakten med detta.
Konstruktion
I den horisontella Redlertransportören, fig. 1, drives
kedjan, fig. 2, från dragskivan eller drivhjulet R och löper
därefter över bärrullen T, vars främsta uppgift är att
reglera spänningen i kedjan (jämför spännrullen vid
bandtransportörer). Kedjans övre, tomgående part glider
på ett par vid trummans sidor upptill anbragta vinkeljärn
och dess nedre, arbetande part dras fram på trummans
botten. Transportgodset inmatas vid E tvärs genom den
övre kedjeparten och dess medbringare M. Som framgår
av fig. 3 utfyller transportgodset hela trumman upp till
den övre kedjeparten. Trummans höjd brukar tas ungefär
lika stor som dess bredd. Ehuru godset har flerdubbelt
större höjd än den platta kedjan, är friktionen mellan
denna och godset tillräckligt stor för att hålla detta i
rörelse (kedjans hastighet brukar uppgå till 0,2 à 0,8 m/s).
Såsom visas i fig. 4 kan godset inmatas på olika ställen 2
och den inmatade godsmängden regleras med
sektorfor-made luckor 1. På liknande sätt kan godset lossas på
skilda ställen av transportören genom att man öppnar
skjutluckor i trummans botten.
Stundom utbildas horisontaltransportören till
dubbeltransportör med kanalen uppdelad i två av en
mellan-botten åtskilda delar, en övre och en nedre. Transporten
i den ena delen går givetvis i motsatt riktning mot den i
den andra.
För att kunna dra fram en horisontaltransportör i en
kurva kan enligt fig. 5 kedjans bultar 1 anbringas vertikalt.
Som synes uppbäres bultarna av en på trummans insida
anbragt glidbana 2 med en uppvikt kant som styrning och
skydd mot transportgodset. Figuren visar även anordningen
av de mot trummans botten nedsvängda medbringarna 3
samt av själva trumman med dess avtagbara lock, som
fasthålles vid sidorna med längsgående falsar i.
Redlerprincipen kan som redan antytts även tillämpas
vid transport i stigning, t.o.m. i lodrät riktning. En typisk
vertikaltransportör med horisontal inmatningsdel visas i
fig. 6. Godset inmatas på vanligt sätt genom övre
kedjeparten vid E. Drivkraften överföres till kedjan från
tandhjulet R och godset tas ut vid A. För att öka den intima
beröringen med godset och samtidigt kedjans transport-
Fig. 2. Kedja för horisontal
transportör.
Fig. 3. Horisontal transportör
med borttaget lock och sida.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
