Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 48. 31 december 1949 - Ångledningar för höga tyck och temperaturer, av J M Aiton
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
31 december 1949
1011T
utvecklats så långt att det åstadkommer verkliga
skador, under det att korrosionsutmattning i ett
rör vanligtvis icke kan upptäckas förrän en
ång-läcka uppstått. Som en följd av detta har man
funnit många fel i ångsamlare, som kunnat
avhjälpas, medan man däremot i fråga om rör
vanligtvis alltid fått direkta avbrott. Ett faktum
är, att tecken till skador på ångsamlare har
påträffats så ofta, att detta har resulterat i att
procenttalet av fel i ångsamlare är så mycket
högre än felen i rörledningar. Detta ger det
felaktiga intrycket, att ångsamlare är särskilt
utsatta för korrosionsutmattning. Även vid en
noggrann inspektion av de ytor, som misstänkes
vara utsatta för korrosionsutmattningssprickor,
märkes dessa sällan utan att ytan poleras.
Orsaken härtill är att
korrosionsutmattningsspric-korna i allmänhet är mycket små och att det icke
nödvändigtvis måste finnas korrosionsgropar,
från vilka sprickorna utgått. Fig. 6 visar ett svårt
fall av korrosionsutmattningssprickor i ett rör
intill dräneringsledningen, där stålet helt har
förstörts på grund av ett allvarligt angrepp. Fig. 7
visar korrosionsutmattningssprickor i en smidd
ångsamlare; här har huvudsprickorna följt de
märken efter verktyg, som uppstått när
ångsam-laren bearbetats invändigt och vid vilka
påkänningarna ökats. En noggrann kontroll visar
sprickor som löper i alla riktningar, bildande det
lustiga stenläggningsmönster, som så ofta
kommer till synes hos stål som angripits.
Vid konstruktionen kan åtgärder för att minska
riskerna för korrosionsutmattning vidtas. Alla
delar i en ångledning bör utföras så tunna som
möjligt, förutsatt att inga delar utsättes för högre
påkänningar än som är tillåtet vid maximal
arbetstemperatur. Sedan en isolerad rörledning
har varit i drift några timmar med vattenfri
överhettad ånga blir temperaturskillnaden
mellan rörets inner- och yttersida icke särskilt stor,
vare sig röret är så tunt som tillåtet är eller
det är onödigt tjockt. Om vatten nu tillåtes
komma i kontakt ined röret sänkes temperaturen
snabbt på grund av den höga hastighet, med
vilken värmet överföres, och på grund av den
kvantitet latent värme som röret måste släppa
till för att förånga vattnet. Denna lokala
avkylning, som resulterar i sammandragning av stålet,
ger upphov till mycket starka lokala
påkänningar. På grund av den relativt låga hastighet
med vilken avkylningen fortplantas genom
rörväggen blir påkänningarna i ett rör med tjocka
väggar större än i ett med tunna. Fig. 8 visar en
anordning med hjälp av vilken en ångledning,
som måste hållas fylld, men genom vilken ånga
icke strömmar, kan anslutas till en
huvudledning eller ångsamlare. En manometer kan
anslutas från den lilla behållaren och det hela
drä-neras antingen separat eller genom att anslutas
till ångsamlarens avlopp. Om ingen behållare
finnes vid den punkt, där det är önskvärt att
mäta trycket, kan anslutningen till manometern
göras vid en avtappningsficka. Skulle
korrosionsutmattning uppstå i behållaren är det icke någon
större svårighet att ersätta denna. Om
korrosionsutmattning uppstår i en sådan behållare
skulle den med all säkerhet även ha uppstått i
huvudledningen om behållaren icke funnits, och
reparationen skulle då varit ett betydligt svårare
problem. Vid konstruktionen måste man även ta
hänsyn till att inga onödiga sträckor finns där
ånga kan förbli stillastående. Tillräckligt många
ventiler måste finnas och användas för att
undvika sådana ställen.
Hur noggrant alla faktorer än beaktas vid
konstruktionen kan korrosionsutmattningssprickor
ändå uppstå om anläggningen icke skötes på rätt
sätt. God skötsel fordrar att stora och hastiga
temperaturförändringar i systemet undvikes.
Alla ventiler i ångledningssystemet skall hållas
stängda utom de som måste vara öppna för att
tillåta ångan att passera till de punkter i
anläggningen, som för tillfället erfordras. Att hålla så
många ventiler som möjligt stängda innebär att
alla ledningar som har arbetstemperatur kommer
att hållas uppvärmda av den genomströmmande
ångan och att andra ej genomströmmade
ledningar hålles avstängda från de varma, så att
de icke kan tjänstgöra som kondensorer. Innan
någon ventil öppnas bör tillhörande
dräneringsventil ha varit öppen under så lång tid som
fordras för att uppvärma rören och maskinisten
måste själv kontrollera att dräneringsrören helt
befriats från kondensat. Noggrant underhåll av
kondensvattenavledare är viktigt, emedan en
felaktig sådan, som icke avleder riktigt, kan
omintetgöra alla fördelarna med en god
konstruktion. För att kunna bruka en ångledning med
gott resultat måste den skötas noggrant och
maskinisten måste förstå de oerhörda riskerna
av felaktig skötsel. Den naturliga önskan hos
maskinisterna att spara pengar genom att icke
onödigtvis blåsa ut ånga genom
dräneringsventilerna måste jämföras med kostnaden för
reparationer och driftinställelse på grund av
korrosionsutmattning. Dessa synpunkter måste starkt
framhållas då maskinisterna instrueras i
skötseln av ett ångledningssystem.
Fiij. 8. Anslutning ai>
ängledning för
intermittent drivna
hjälp-apparater till
huvudångledning eller
äng-samlare.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
