Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 1. 7 januari 1950 - Ångkraftens roll i svensk kraftförsörjning, av Gösta Nilsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ångkraftens roll i svensk kraftförsörjning
Överdirektör Gösta Nilsson, Stockholm
Ångkraftens roll i ett lands kraftförsörjning
varierar från den allra obetydligaste statistroll
i de utpräglade vattenkraftländerna till den
dominerande huvudrollen i länder, som inte har
tillräckliga vattenkrafttillgångar. Sverige med
en ångkraftandel av några få procent får anses
ligga närmast den förra ytterlighetsgränsen. Det
vore emellertid fel att för Sveriges del tala 0111
enbart en statistroll för ångkraften -— i varje
fall måste rollinnehavaren vara beredd på att
när som helst rycka in och överta en rätt
betydande del av spelet. Vattenbriståret 1947—48
skulle onekligen ha haft svåra konsekvenser för
vårt näringsliv, om det inte visat sig möjligt att
hastigt få i gång en ångkraftproduktion, som
tidvis utgjorde 20 % av hela kraftproduktionen.
Användningsområden
Under år med riklig vattentillgång får
ångkraftverket tjänstgöra som toppkraftverk vid
effektbrist, fig. 1. Även om vattenmängden
räcker till för att täcka energibehovet, är nämligen
vattenkrafteffekten ej alltid tillräcklig för att
täcka de högsta belastningstopparna. Dessa är
emellertid i allmänhet ganska kortvariga.
En annan uppgift — man kan nog säga den
väsentligaste — är att tjänstgöra som
bottenkraftverk vid energibrist, fig. 2. Det blir i detta
fall mest ekonomiskt att köra ångkraftstationen
med så jämn belastning under dygnet som
möjligt och täcka belastningsspetsarna med
vattenkraft. Det vore icke rimligt att ha så mycket
vattenkraft utbyggd, att man utan
ångkrafttillsats skulle kunna klara även mera utpräglade
vattenbristår. Variationerna i vattentillgången är
alltför stora för att detta skulle vara ekonomiskt.
Som exempel kan vi ta index för
vattenkrafttillgången under de senaste åren, fig. 3. Vintern
1947—48 var tillgången nere i 68 % av vad den
skulle varit vid normala vattenförhållanden.
Bristen motsvarade nästan lika mycket som för
närvarande finnes utbyggt i hela Indalsälven!
Fig. 4 visar vattenföringen under torråren 1914
—15, 1933—34, 1939—40 och 1947—48 i procent
av normal vattenföring i de flesta större
vattendrag i landet. Norr om Ljungan ligger
minimi-värdena vid 70—80 % av normalvärdena, men
621.311.22
fr.o.m. Ljungan och söderut kommer man ned
till 40—50 %, allt räknat såsom årsmedelvärden.
Ju mer som byggs ut i Norrland, desto bättre
bör alltså kraftför sör j ningen kunna
upprätthållas under torrår.
Ångkraftverket har dessutom en viktig uppgift
som reservkraftverk vid driftstörningar. Genom
att ångkraftverket i allmänhet förlägges invid en
belastningstyngdpunkt kan det fungera som
reserv för både kraftstationer och
överföringsanläggningar. En förutsättning är, att
kraftverket skall kunna köras i gång mycket snabbt,
vilket dels påverkar den konstruktiva
utformningen, dels medför behov av större eller mindre
beredskap i form av varmhållning av pannor
allt efter driftläget och störningsrisken.
En fjärde funktion är, att ångkraften skall
utgöra reserv för oväntad belastningsökning eller
Fig. 1. Samarbete mellan
ångkraft och vattenkraft
vid riklig vattentillgång men
effektbrist.
Fig. 2. Samarbete mellan
ångkraft och vattenkraft vid
vattenbrist och därmed
sammanhängande energibrist.
Föredrag vid avd. Mekaniks och IVA:s Värnietekniska Konferens
Stockholm 21 september 1949.
Fig. 3. Vattenkraftindex, dvs. förhållandet mellan verklig
och normal vattenkrafttillgång.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
