Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - H. 2. 14 januari 1950 - Böcker - Ingenjörshandboken, bd 2, 3 & 5, av T Widell — H Månsson — M Smedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
30
TEKNISK TIDSKRIFT
Böcker
Ingenjörshandboken, redigerad av C A Strömberg.
Bd 1: Allmänna delen; bd 2: Maskinteknik; bd 3:
Elektroteknik, kraftteknik; bd 4: Kemi och kemisk teknologi;
bd 5: Material, byggnad, värme och sanitet. Nordisk
Rotogravyr, Stockholm 1948—49. 1 046 + 1 080 + 925 +
+ 927 + 1 075 s., ill. 48 kr. per band.
Första bandet av Ingenjörshandboken, "Allmänna delen",
recenserades i Tekn. T. 1947 s. 419.
Handbokens andra band, "Maskinteknik", behandlar
följande ämnen: toleranser, ytbeskaffenhet, fasta förband,
maskinelement, transportanläggningar, hissar, kranar och
andra lyftmaskiner, industriella rörledningar,
kompressorer, tryckluftanläggningar, fläktar, pumpar,
kylanläggningar, förbränningsmotorer, kolvångmaskiner, ångturbiner,
gasturbiner, vattenturbiner, ångpannor och värmeväxlare.
Enligt förordet är denna del utformad för såväl
konstruktions- som driftpersonal, och den behandlar hur en
maskin eller maskindel beräknas och konstrueras. De
till-verkningsmässiga faktorerna behandlas icke, utan kommer
i ett "extraband" 6. Framställningen av vissa avsnitt
kommer därför att något skilja sig från tidigare bruk. Sålunda
behandlas i avsnittet toleranser endast de frågor som
konstruktören behöver befatta sig med, under det att den
Verkstadstekniska sidan kommer i bd 6. En del
driftfrågor har också upptagits till behandling, men
huvudvikten är lagd vid det konstruktiva.
Som allmän princip vid dispositionen av materialet har
som utgångspunkt valts, vem det är som behöver vissa
uppgifter. Exempelvis behandlas rör som
konstruktionselement i avsnittet "Maskinelement" och i avsnittet
"Industriella rörledningar" behandlas det anläggningstekniska.
Denna uppdelning av ett ämnesområde på två olika avsnitt
anser jag vara mindre lyckad, och en konsekvent
tillämpning av denna allmänna princip skulle leda till orimliga
konsekvenser. Att samma ämne kan behöva behandlas i
olika sammanhang, exempelvis i två olika band av
handboken, kan försvaras, men att göra en uppdelning inom
ett och samma band synes icke erbjuda några fördelar,
men väl vissa nackdelar. 1 det nämnda fallet har
exempelvis beräkning av rörledningars dimensioner medtagits i
båda de angivna avsnitten, en alldeles onödig dubblering
av innehållet och slöseri med utrymmet. Liknande
dubbleringar av innehållet förekommer på flera ställen, och
även avbildningar av en och samma sak kan förekomma
på två ställen.
Tredje bandet av Ingenjörshandboken har ägnats de
krafttekniska delarna av elektrotekniken. Teletekniken får
tillsammans med den allmänna elektrotekniken en särskild
bok, bd 3 a, som av okänd anledning lagts utanför serien
och givits beteckningen "speciell". Det nu utkomna bandet
består av 14 avsnitt, vilka i stort sett är ordnade så, att
de följer kraftens väg från vattenfallen och kraftverken
till förbrukningsanläggningarnas motorer, lampor och
andra bruksföremål.
Det första avsnittet, om kraftproduktion och om
kraft-distribution, behandlar åtskilliga ämnen av stort allmänt
intresse såsom Sveriges krafttillgångar samt principerna
för vattenreglering och belastningssammanlagring. Vidare
må nämnas ett utförligt kapitel om kraftförsäljning med
redogörelser för de nya standardtarifferna samt en tabell
över den specifika energiförbrukningen för framställning av
olika produkter och för arbetsprocesser av skilda slag inom
industri, jordbruk och hushåll. De följande avsnitten
behandla i tur och ordning kraftöverföring, kraftledningar,
roterande maskiner, transformatorer, strömriktare,
apparatutrustning i stationer, skyddsutrustning vid
kraftöverföring samt lågspänningsinstallationer. Samtliga dessa av-
snitt har kanske mest karaktären av korta läroböcker,
som, trots den nödtvungna begränsningen av omfånget,
innehåller lärorika och förvånansvärt fullständiga synteser
av teori och modern praxis. Dessa koncentrerade och av
ledande experter författade sammanställningar är
synnerligen värdefulla, ej blott för specialisterna inom resp. fack,
utan också för varje av den allmänna tekniska utvecklingen
intresserad elektroingenjör.
Kapitlet om elmotordrift har lagt beslag på nästan en
fjärdedel av handbokens omfång och innehåller en ganska
detaljerad översikt över problem rörande tillämpningar
och drift av elmotorer, dels vid ett antal viktiga typer av
arbetsmaskiner, dels inom några mera betydande
industrier, nämligen textilindustrin, pappers- och
cellulosaindustrin och den grafiska industrin. Avsnitten om elljus
och elvärme är mera handboksbetonade än övriga delar,
med nyttiga sammanställningstabeller över effektbehov,
förbrukningsdata m.m. De innehåller dock även en del
principiella tekniska redogörelser.
Slutavsnittet om lagar och författningar är omfattande
och illustrerar den intensiva kontroll av olika slag, som
all verksamhet på det elektriska området numera är
underkastad.
Fjärde bandet, "Kemi och kemisk teknologi",
recenserades i Tekn. T. 1948 s. 751.
I femte bandet ägnas 440 sidor åt materialläran. Detta
avsnitt är gemensamt för samtliga de fack, som
behandlas i detta band och i de föregående. Vissa specialavsnitt
av materialläran återfinnes dock i tredje bandet.
Inledningsvis redogöres för standard-av olika slag, såsom SIS,
SMS, CSB och SEN, dels av statliga och kommunala verk
och myndigheter samt institutioner och försäkringsbolag
antagna normer. Provtagning och materialprovning
beskrives ingående. Sedan följer beskrivning av de vanliga
industriella materialierna: järn och metaller samt deras
legeringar, trä, pappersmassa och papper, textil, läder, plast,
gummi, el- och värmeisolermaterial, vatten, kolprodukter,
smörjmedel, färger, läcker och fernissor, bergarter,
keramiska produkter, lättbetong, cement och betong, glas samt
sprängämnen. Materialdelen avslutas med "Korrosion och
korrosionsskydd". För varje slag av material lämnas de
data och tabelluppgifter, som motsvaras av materialets
natur och användning. Sålunda finnes uppgifter om var
och hur materialen utvinnes samt användes, fysikaliska
data, kemisk sammansättning osv. Särskilt ingående har
järn och stål behandlats. Tabeller finnes över dels alla
vanliga former av handelsjärn, dels konstruktions-,
verk-tygs- och specialstål samt hårdmetaller.
De båda återstående avsnitten i boken har enligt förordet
i första hand skrivits med tanke på de personer inom
industri och förvaltning, som i olika befattningar har att
syssla med byggnadsproblem. Här behandlas
industribyggnadsplanering, mätning, grundundersökning,
grundläggning, betonggjutning, beräkning av armerade
betongkonstruktioner, sprängning, byggnadsmaskiner, konstruktiv
utformning av överbyggnaden samt brandskydd,
byggnadslagstiftning, kostnadsuppgifter och avslutningsvis målning.
De olika uppsatserna är av ganska ojämn kvalitet. Vissa
innehåller tabeller, data och formler direkt avsedda för
specialister på området. Detta gäller t.ex. kapitlet om
armerad betong, medan däremot grundundersökningar och
byggnadsmaskiner har blivit ganska snålt behandlade.
De sista 200 sidorna ägnas åt "Värme och sanitet", och
där behandlas ritnormer, värme, ventilation och
luftbehandling, gasinstallationer, vattenledningar med
uppfordring och rening, avlopp samt sanitära installationer.
Frågan om byggnaders värme- och ljudisolering samt
ventilering har länge varit ett försummat kapitel. I avsnittet
lämnas så många lättlästa data i tabell- och diagram form,
att den intresserade snabbt kan sätta sig in i hithörande
problem. Till detta bands många förtjänster må antecknas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
